Lilla Lisa Loop

Rutiga dar

2011-09-05T23:04:00.003+02:00

Mindre rutiga dagar sökes. Inte mer smårutigt. Och det räcker inte med runt i det rutiga. Jag vill ha det som böjer strecken, i små och stora vågor. Snirklar i cirklar. Ut och iväg till nytt och oväntat.
Inget fel på innehållet i de där rutorna. Bara det att de är så rutiga. Så rött och rätt där det är rutat. Rutat in det inrutade.
Tror höstens resor kan ruta upp, ruta av, ruta ut.

Helgen v. 34

2011-08-28T18:29:00.002+02:00

En helg på randen mellan sommar och höst. Ovanpå och på båda sidor om.

På ena sidan en ljummen kväll som blev natt som blev tidigt morgon. Sommarlätt i sinnet, sommarvackert fritt. Fri som fågeln som svävar runt, kanske letar efter en mus där nere eller bara njuter av vyerna. Möta musens blick, stanna kvar med den där, dyka ner och landa på en ensam trädgren.

På andra sidan möter min höstklara blick en fin vän. Sköna samtal över kaffekopparna i varma tröjor. Söndagsprat om livet, andra, oss själva och det däremellan.

Och sen ovanpå, mitt på den där randen spelas musik. Levande och rakt in i hjärtat och överallt där den känns. Ryser drypandes av svett, för det är så bra.

Så gick en helg till.

To look in your eyes

2011-05-25T01:20:00.006+02:00

Pimpla vin med väl valda grannar till kl 00.53 en tisdag natt. I väntan på att Snart är här igen. Här och nu igen i ditt och mitt Nu igen. Jag vet aldrig riktigt. Tudelat alltid. Hur det ska bli, och ändå blir det alltid bara, blir som det blir. Som är bra. Som det ska va. Bort med aska och skit nu då bara.
Don't look back, never slow down. Sivert Höyem.

Make a memory

2011-05-11T23:39:00.000+02:00

Att en enda låt kan vara ett så klart minne, länka tillbaka till just där just då, just det där. Så tydligt. Som att Beth Orthons Pass in time är ett fönster på vid gavel ut mot sommarnatten. Den svala och tysta, men framförallt doften av natt och sommar från ett ensamt flickrum. Eller Anthony and the Johnsons som tar mig till eftermiddagsdrömmar under höstiga powernaps efter postrundan i Lomma. Tusentals låtar, lika många minnen. Minnen som blir till erfarenheter. Tar en helt ny låt, Kajsa Grytt, har inte hört hennes nya än. Somom. Och skapar ett nytt minne, här och nu.

Once upon a good time

2011-05-10T18:29:00.002+02:00

Utan att riktigt veta vad det är, bara märka att överallt är bra att vara. Man trivs och ler visst, utan att veta om det. Det är grönt och det doftar. Det sitter tio nykläckta ankungar under ankmammans vingar på vår innergård. De bor där. De är söta så vi älskar dem, och de för oss grannar närmare varandra. Det är låtsasfredag för mig, bara mig, det känns rättvist. Kajakerna på kanalen är min middagsunderhållning. Solen är kvar länge där jag sitter. Snart halv sju och den kommer att värma mig en stund till. Tillräckligt länge för att hinna med en tysk fulöl i hängmattan, idag igen. Så är det sommar, igen.

Chapter Spring

2011-03-30T00:37:00.002+02:00

Älskar vårljuset i vardagen, och alla plötsligt så vackra.
Skönt skälvande väntan på mer och mer av det ljusa varma fina.
Jobba, springa, pingis. Jobbaspringapingis. Resa. Umgås. Jeden tag. Bra dagar!
En riktigt bra alphelg och snart ännu mera alp. Välkomnar vårsol och vyer som gör mig lycklig ända långt in i naturskönhetsnerven.

Nytt kapitel igen. Avslutar som vanligt det gamla med att städa och sortera. Göra plats för det nya jag vill ge plats till. Slänga bort en del gammalt. Spara en del annat gammalt som jag vill ha kvar i det nya. Jag slängde den gamla salamin. Gjorde en ny spellista. Tog fram en del papper att läsa på igen, klassificeringarna, rota leta hitta plocka fram det där igen. Då så, nytt kapitel börjar snart - kommer hem snart!

Summernight...let it happen!

2011-01-17T21:41:00.007+01:00

En skogsglänta på gränsen mellan småland och västergötland. Vid en sjö. Utanför en lada. Dimman ligger lågt över ängen. Där njuter 60 själar av Loney Dears sagolikt vackra röst. Ut i natten, ut i ingenstans. Magiskt ögonblick i en sommar som var för bara några månader sen. Overkligt som blir verkligt igen på repeat i mina öron när jag cyklar genom vinterdimman ikväll.

http://open.spotify.com/track/15lvsHxTQjB7BH1FJaRqVZ

A certain kind of light

2011-01-08T00:46:00.001+01:00

En bit bort i tystnad och mörker, fri från stadens skrammel ett tag. Vimmeldimman har lättat. Där och då kommer tanken på tänkandet. Att något väldigt bra är att få vara just bara i sina alldeles egna tankar. Och det får jag. Ingen annan kommer in där. Att inte behöva tänka på vad man tänker. Bara vandra fritt där, i min värld. Mer spännande, mycket skönare eller större frihet än att få vara där kan jag inte komma på. Jag utnyttjar den förmånen. Utforskar den inre världen medan värme från levande lågor underhåller synfältet och värmer mitt ansikte med ett alldeles speciellt ljus.

There's a light, a certain kind of light
when you love somebody.
Säger Nina Simone ikväll, några kvällar senare. Det har hon nog rätt i!

Jul igen

2010-12-31T15:02:00.004+01:00

Red-cheeked through wonder winterland

2010-12-09T20:33:00.002+01:00

På snövita väger genom vinterland slog det mig igen vad det är jag älskar med det där jobbet. Att det faktiskt är något jag älskar med det, hade jag ju till och med glömt. Det försvann i Rio med nyfödda drömmar. Jo det jag älskar, kan älska, är just det: vackra skånska vinterlandsvägar. I bilen med röster i radion, flänga runt mellan gårdarna från Starrarpsvägen 224-80 till Klasaröds byväg 53-16. En gammal man med sin 16-åriga katt i en sunkig unkarlslya. Det korrekta äldre paret, gifta 67 år minsann. De två, år efter år, tillsammans i sitt boningshus med heltäckningsmattor och bokhyllor med prydnader som stått orörda de senaste 43 åren, men utan ett endaste dammkorn. Här bjuds jag på nylagat ankbröst och rödkål. Och rollatorn går bra? Jodå. Knäna och ryggen då, jaja jodå, ack ja...

Life is a game

2010-12-04T01:53:00.004+01:00

Och det blanka bladet blev fyllt, precis som det skulle. Nya platser, upptäckter där, en del mer beständigt än annat. Vackra vyer, att stå mitt framför en häpnadsväckande utsikt, öppna ögonen och ta in. Jag har förändrats lite tror jag. Nu för tiden är det nuet jag förskönar, inte dået. Allt är mest fantastiskt just precis nu, vare sig innan eller efter. Att inte tänka för långt. Att också få konstatera att jag hittat något mycket bra, utmanande, spännande, givande. Att känna ja, det här skulle jag kunna vilja göra, vara. Alltså mer än nöjd mer årets sista resa!

Dreaming on

2010-11-22T00:21:00.002+01:00

Det är mitt på dagen, middagstid och det borde inte vara skymning än på ett litet tag. Ändå sänker sig mörkret, fort, jag anar att något inte är som det ska. Folk runt omkring mig reagerar inte än.
Solförmörkelse konstateras. Märkligt, att ingen visste.

Så kommer ett stort grått klot på himlavalvet. Månen. Den stora himlakroppen har uppenbarligen fallit ur sin bana, svischar fram genom atmosfären, rakt mot oss?
Den svischar vidare. Jag vill andas ut men förstår att det är för tidigt. Inte långt senare dyker den upp igen, på väg mot oss igen. Denna gången dyker den ner ännu lite närmare jordens yta innan den far vidare bort i sin bana. För varje varv ett snäpp närmare.
Det kommer sluta med en smäll. Vi är på väg mot undergång. Mamma sitter med knäppta händer. Jag vill inte. Vill inte! Finns det en chans att vi klarar oss? Hoppet är det sista som överger mig.

Vi flyger nu, allting svävar. Förståss, tyngdlagarna är satta ur spel. Månen drar oss till sig och gravitationen leker läskiga lekar med oss.

Sista gången den svischar förbi får jag ducka för att klara mig. I ryckte av min manöver vaknar jag. Tänker YES, var det kanske trots allt en dröm? Snälla snälla låt det ha varit en hemsk dröm. Jag känner efter, min kropp mot sängen, tyngdlagen gör sitt vanliga jobb, allt är som det ska. Puh, skönt...

And so it goes, and so it seems.

2010-11-18T22:38:00.004+01:00

Bästa somna-till-albumet just-nu Mary Gauthier
"Between daylight and night" som soundtrack till sköna drömmar.
"I wanna go home", och för att kunna det måste jag vill jag ska jag resa. Längta bort och längta hem. Leva nytt leva tryggt.
Rio på måndag. Jag med mig, för mig själv. Jag och resan och mitt blanka blad där jag ska rita vackert och fult, och skriva era namn med stora och små bokstäver, på det blanka. Nytt som skymmer gammalt. Nytt som ger skimmer åt det som verkade förgånget.
"Before you leave". Vackert sorgligt svårt och så fint!

Lust och olust

2010-10-22T21:30:00.006+02:00

Fredag och första doppet för den kalla säsongen på kallis. Så himla underbart! Känna hjärtslagen öka i takt med att kroppstemperaturen stiger. Sen ut i kylan som är kall, men kall på ett alldeles unikt sätt. Kall som isvindar mot bar hud. Och så ner i stora kalla havet. Där i är man i en annan värld, en annan tid, ett overkligt tillstånd. För att vara helt nersänkt i femgradigt hav är inte helt realistiskt. Man borde inte vara där. Men man är där, för en kort stund. Sen upp till värmen i den sexgradiga luften med vindar som nålar mot utsatt kropp, som mot all förmodan fortfarande strålar ut sin värme, som är het ända långt inifrån djupet, från där hjärtat slår.

Som en ny människa lämnar jag bastu och hav, cyklar genom Malmö. Förbi pildammsparken. Polisbilar överallt, en obehagligt stämning. Det får sluta nu, sluta skjuta och ge fan i att förpesta tillvaron för oss. Kom igen, vi är alla människor som bara vill finnas till i vår fina stad. Hoppas hoppas på en helg utan hat, det gäller oss alla, kan vi inte alla bara komma överens om det?

To get to where I'm going

2010-10-18T13:59:00.001+02:00

Alltid är man väl på väg. Någonstans. Kanske någon dag att man kommer dit, där man är på väg. Och ändå, väl där vid vägens ände, finns bara nya vägskäl. Väl?

Wow, white one...

2010-10-16T23:29:00.003+02:00

In love with the pingpong! När allt bara flyter, ryggmärgen sköter sitt, känslan finns där, allt blir rätt och åh, underbar känsla! Inte överdriva, det gick helt ok idag. Den där känslan infann sig under åtminstone ett par bollar och viktiga marginaler hamnade på min sida, och då är det KUL!

Leave and leaves

2010-10-13T00:32:00.005+02:00

Gillar det här med att trampa ny mark. Nya vyer och vida vidder läggs till mina samlade erfarenheter, lagras i minnet av det upplevda.

Indien, Stavanger, Marocko, Berlin, Norge igen och nu snart en sväng till Rio De Janeiro. Och en helg i nån österuropeisk stad får nog avsluta året sen. Budapest, eller Wien, Paris, kanske Warzawa?

Under tiden brinner skogen i hög klar luft. Skiftar i skinande rödgula nyanser till färger som liksom bara finns till just på hösten. Svischa förbi det där vackra, skogen, dimman lågt över böljande slätt, med Antony i lurarna. Mer höst blir det inte!

Så kom hösten, så kom ett inlägg!

2010-09-22T02:58:00.005+02:00

Massa veckor utan text här, utan bilder, utan allt men inte utan att göromål gjorts, sysslor sysslats och tiden tickat. Från den senaste veckan då: Två filmer, två album, två böcker:

Eagle vs. Shark.

Limits of control.

Royksopp – Senior

Bra nytt.

Fläskkvartetten – Jag ger vad som helst för lite solsken

Bra gammalt.

Powerbook

Om den där kärleken, här ur mörkaste mörker:

Min fars slott är byggt i sten. Stenen är tjock som mörkret. Mörkret är på insidan det som stenen är på utsidan av detta slott: ogenomtränglig, obestiglig, ett stenmörker tungt som tanken.

Den mörka stenen tynger oss. Våra tankar trycker oss till marken. Vi rullar mörkret framför oss genom de iskalla korridorerna, och i rummen ackumuleras mörkret, sätter sig i våra stolar, väntar. Vi väntar.

Som ändå leder till den. Kärleken. Löjlig, vacker och löjligt vacker:

Jag var den plats där du kastade ankar. Jag var det djupa vatten där du fick vara tyngdlös. Jag var den yta där du såg din egen spegelbild. Du öste upp mig i dina händer.

Doktor Glas

No more comments, förrän bokklubbsmötet!

Küssen müssen

2010-06-27T10:42:00.002+02:00

Man märker hur kroppen blir allt mer ofokuserad på att bara vara. Den hänger med som vanligt på det mesta. När man handlar, cyklar, umgås, äter. Sånt man gör. MEN JAG MÅSTE KYSSAS NU! Säger den plötsligt. Längtar så. Finns ju inget så fint skönt bra. Hörde en kille som ringde in till Krister i P3. Man skulle berätta om sin första kyss, han var 38 och väntade fortfarande på sin. Han såg fram emot det och sa att det måste vara en väldigt fantastisk grej att göra. Det ska man aldrig glömma att det är. Gudomligt! So let's kiss!

Sweet summertime

2010-06-24T22:14:00.004+02:00

Det är sommar och det är helt fantastiskt! Hänga ute, folk och fä, sol och leenden. Ljummen kväll hemma. Nystädat. Katten har slutat jama. Hängmattan, boken och ett glas rött. Att sen kanalen är spegelbland och månen hel och vackert orange blir nästan för mycket. ÄLSKAR SOMMAR!

Ain't it wonderful!

2010-06-16T21:29:00.006+02:00

Jag får erkänna att det finns något i mig som trivs med att vakna en morgon som är den ena av veckans fem tidiga morgnar. Working nine to five. Gå omkring i korridorerna på jobbet. Ta en kafferast eller fyra. Komma hem och ha sommar. Det funkar!

so take it as a song or a lesson to learn....

....and watch how you treat every living soul.

Fint, band of horses! Det ska man!

Mörkt nattljus, ljust nattmörker, ljusmörk natt

2010-06-06T23:39:00.002+02:00

Känsla av att jag missar något, någon, som jag glömt eller förbisett? Att inte räcka till eller missförstås. Att andra, annat, inte når mig. Såna är dagarna ibland. Drömmarna säger samma sak. Att jag inte riktigt ser. Framtiden en sörjig röra som suddar ut nuet, där jag egentligen vill vara. Men allt jag behöver är nog en kram. Eller en ny dag. Låter natten ordna det i sin egen takt, ticktack...

Majkväll

2010-05-29T01:27:00.000+02:00

And I'm fine, Still swimming through time

2010-04-25T03:57:00.001+02:00

You, you've got your reasons.

And me,

I've got mine.

(Bright Eyes och Arcade Fire. Bra skit!)

Plötsligt utanför en av tanterna...

2010-04-24T00:06:00.001+02:00

Som vår och väntan

2010-04-21T01:51:00.001+02:00

Som bra musik som slutar när den är som bäst!

Som att leva i en burk och samtidigt skaka den...

...Och alla kärleksord som sagts och skrivits. Rötter som slitits upp ur marken från långt innan det som var. Ovan jord, rotar sig på nytt och blir till det som är nu. Som är du! Som är nu.

"And my life is starting over again"

2010-04-17T21:56:00.005+02:00

Från fina låten The first days of spring. Längtar till förhoppningsvis fina tisdag kväll på Babel!

Annars då..? Jo, my life is starting over. Again! Längtar efter fina. Så länge njuter jag av vårens första dagar!

Första fotona med Curt Canon

2010-03-27T15:49:00.000+01:00

Bajsmarodören och snuskcykeln

2010-02-27T15:55:00.005+01:00

Här, där och här igen

2010-02-19T15:24:00.000+01:00

Istället för att fortsätta veckans vanliga vardagliga vardagar bokade jag en flygbiljett och fortsatte veckan på Pegasus. Båten låg till kaj i Stavanger och finaste maskinisten låg bredvid mig i världens minsta säng den natten. Sköna dagar bland trevligt sjöfolk i rika norska staden fint belägen bland fjordar och fjäll. Men underbart är kort så nu är vi hemma igen, jag och längtan och saknaden och en för stor säng.

Indien vecka 1

2010-01-08T13:30:00.002+01:00

2 jan 2010

Antligen pa vag! Kanske inte direkt antligen som om jag vantat och langtat, utan mer antligen for att fa slut pa overdrivet sentimentala avsked, tankar, fantasier och forsook att forestalla mig hur det ska bli. Definitivt lite resfreber, fjarilar i magen, lyckliga sadana!

Under dagen och den langa resan formas saklart gruppen. Att gora en stor och spannande resa maste ju vara det allra basta sattet for en grupp att utvecklas till nanting bra, allt fint och spannande som en grupp kan innebara med gemensamma erfarenheter, samarbete, samtal.

Forsta dagen pa resan borjade och slutade mitt i natten. En lang mork natt och en tidigt morgon och sen var vi framme i Bryssel. Sen en vacker dimmig gryning vid boardingen av Chennai-flyget. Avgang, flygplansmiddag och sen kom natten igen.

Framme i Chennai var det indiskt kaotiskt och fullt med folk ute trots att klockan var tre pa natten innan Chandra Park hotel checkade in oss. Overallt liv, ljud, rorelse. I massor! Till den brusande, danande, tutande, intensive ljudmattan utanfor fonstret sov jag skont nagon time.

Var dag 1 slutar och dag 2 borjar kanns lite oklart efter somn-, klimat- och ljusrubbat resedygn. Men jag slutar borjan har.

3 jan 2010

Inte helt utsovd far nasta dag ta vid. Sotstark indisk frukost. Sen ut pa stan. Med lite vana ar man nog snart en bekvam fotgangare i den obefintliga vaggrenen bland intensivt tutande trafik i form av skrangliga bilar, heliga kor med malade horn, gula sma bilar eller tuktuk eller riksha, cyklar, indier, overallt och hela tiden! Puh! Allt och alla far vara pa vagen, rodljus betyder kanske att nagot farre bilar kor over just da och de heliga korna har foretrade for allt alltid.

Indierna ar sa himla fina. Sa snalla, talmodiga och harmlosa pa nat vis.

Sa efter lite shopping I Chennai tog den kamelluktande minibussen oss langs vagarna i nagra timmar fram till Vellore. Framme vid vart jattefina guesthouse i gronlummigt mysigt fint sjukhus- & collegeomrade horde man plotsligt tystnaden och sina egna tankar igen for forsta gangen sen flyget landade. Snart en hel natts somn, antligen!

4 jan 2010

Forsta dagen med studier. Sympatiska medicinare som forelaste pa tyst indienengelska med fan i taken dvs i en sal full av snurrande flaktar. Det som gick fram av orden var val varda att lyssna pa. Sen rundvandring pa avdelningarna och mottagningnen pa sjukhused CHAD. Inte som hemma, inte som man tankt. Vackert och tragiskt. Men mitt bland sjuka och fattiga levde anda hoppet. Pa andra vaningen forlostes barn i rummet intill familjeplaneringen. Alla betalar avgift for sin vard med ar du fattig ar det gratis, svarar den kvinliga guiden som en dum sjalvklarhet och snednickar sadar sott med huvudet.

Stadspromenad i skymningen i kaoset uppe vid vagen. Middag, gigantiskt plump och nu ar det laggdags.

5 jan 2010

Ivag i skrangliga minibussen, ut ur stan, ut pa landsbygden. Helt otroligt spannande. Att fa vara dar, ga omkring dar, se sig omkring, tanka och kanna ett stort shit och wow. Enkelt och fattigt men absolute inte elandigt eller sorgligt. Mots av sa fantastiskt fina indier overallt. Smalter av att se pa dem, mota deras harliga arliga leenden. Otroligt oppna och ger av sig sjalva som en sjalvklarhet utan uppoffring eller besvar, bade fran de vanliga kvinliga trevliga systrarna som tar oss runt, all annan sjukvardspersonal vi moter, bybefolkningen, patienterna och inte minst barnen. Till och med djuren, korna, getterna, jattesota aporna, hundarna, odlorna, far mig att kanna mig markligt hemma och valkommen.

En lang bilresa tillbaks pa sma smala landsvagar i dalen mellan bergen. Vinden i ansiktet och allt man ser overallt och jag kan nog inte njuta mer an sahar, alskar sant har.

Hem till CHAD college guesthouse. Poolvakten sotnickar och sager att poolen inte ar open idag heller. Nagra ord med Sverige fran telefonautomaten, men nej jag langtar INTE hem!

6 jan 2010

En ganska fantastisk dag. Far verkligen vara med om helt underbara saker har.

Lepra-centrat var ett imponerande omrade med anlaggningar for heltackande och valdigt proffessionell vard med fysioterapi, specialister, avdelningar, fabriker, skomakare, allt, verkligen allt.

Sen ut pa landsbygden, riktiga landsbygden. I en liten by hade mikrolangruppen statt som sma tennsoldater och vantat pa vara forsenade minibussar. Halvtimmen dar i byn blev ett av mitt livs finaste ogonblick. Alla log hela tiden, barnen flockades kring oss, de vuxna lagade mat till oss och bjod pa allt de hade, anda langt in i deras vackra indiska sjal. Tank att de lever dar, i det sa enkla men sa tillrackliga. Fint, fantastiskt, jag vill bara vara dar, en av dem och bo dar med dem!

7 jan 2010

Ytterligare en dag har passerat och det verkar inte riktigt finnas nagon grans for fantastiska upplevelser. Maste nog borja fran slutet.

Solen hade gatt ner och ambulansen skjutsade glada ganget ut till byn, som vanligt utan en aning om vad som skulle ske, som vanligt ganska forvantansfulla for for det mesta hander det enbart validgt bra saker har.

Bygatan var riggad med hogtalare och avgransad med en liten scen i korsningen. Gruppen med barn som satt framfor scenen riktade plotsligt alla sina sma morka vackra indiska ogon bort fran scenen mot oss som satte oss bredvid dem pa bambumattor i leran. Fniss och sa fina leenden. Kommer aldrig att glomma de indiska leendena.

Community health workers fran CMC hade informationskvall i form av teater och sang med budskap om HIV-prevention, diabetesbehandling och jamlikhet mellan kasterna. Allt sparade sa smaningom ur till en gemensam dansfest dar ingen kunde sluta skratta. Fantastiskt och galet och underbart.

Pa vag darifran gav de oss annu fler leenden, kramar, halsningar. Fran bussen vinkar de och ropar och jag har ingen aning om varfor vi har fortjanat att bli behandlade som superstjarnor av sa superfine manniskor, men det ar bara att njuta.

Att dela en san har kvall med 18 andra mint lika euforiska, upprymda nyvunna vanner kanns fint.

Jag ar ganska saker pa att de tar detta som ar livet. Jag ar daremot inte alls saker pa att jag villa ka harifran igen nagonsin!

Och lite om ovriga dagen ocksa. Besok pa indiens storsta spinal chord center med traning for svart hjarn- och ryggmargsskadade. Som hemma fast sa mycket mer hjarta. Har staller man upp for sina anhoriga och de tar ingen tvekan om att fattigdom gor manniskor mer empatiska, odmjuka, glada, trots elande och sorg.

Sen avslutades sena kvallen med att ga upp pa taket for att se vilka rosterna tillhor och veta att vem det an ar sa ar det skona vanner att dela smaprat i timmar med.

Dagens lat: Bright as yellow – Innocence Mission
And you live your life with your arms stretched out. Eye to ete when speaking. Enter rooms with great joy, shouts happy to meeting. And bright, bright, bright as yellow, warm as yellow.

Mitt i natten sen. Hemsk mardrom. Och jag har dromt det har innan, det vet jag i drommen och darfor maste jag vakna, vill inte vara med om samma hemska igen tanker jag, drommer jag.

Vaknar i ett hotellrum av en fotoblixt, tittar ut, har glomt att dra ner persiennerna och mycket riktigt star det en man dar ute pa en balkong mittemot, glor rakt in pa mig med en laskig blick och har kameran i handen. Tvingar mig sjalv att vakna. Berattar for E om allt men kan knappt prata, bara sluddrar. Vi tittar oroligt pa varandra och konstaterar att nagot har hant med mig, jag kan ju inte prata, som om jag vore full men det maste vara nagot annat. Vad har jag fatt i mig. Smygfotografen fotograferar grannrummet ocksa. Jag tittar in och ser vem som bor det, men titta de tar ju T!!! (tank att man aker till Indien, upplever livet och en underbar kvall, och natten efter drommer man om T, som ar en manniska jag inte ens trodde fanns i mitt medvetande sa lite intryck hon gjort pa mig). Jag kollar vilket rumsnummerr hon bor i, det ar 25, jag far direkt en kansla av att nagot inte stammer med rumsnumret, nar jag kommer tillbaka sa kommer det att vara borta, men vad har jag for val, jag maste ju gora nagot. Springer ner i receptionen for att be receptionisten att ringa polisen och anmala den laskiga smygfotografen som gor mig valdigt illa till mods. Receptionisten ar ignorant, han gar ut, jag gar efter, han ska bara roka en majacigg forst.

Dar tar jag mig ur drommen, vaknar pa riktigt, skriver detta och somnar om.

In the aeroplane, over the sea...

2010-01-01T22:43:00.002+01:00

Och nu åker jag...full av resfeber och avskedssentimentalitet, och livet är rätt spännande! Hejdååå!

Music, words, thoughts...

2009-12-30T22:59:00.003+01:00

...and through the past last does dance.....

Travelling light

2009-12-30T18:52:00.003+01:00

Så overkligt snart börjar stora resan. På lördag kväll trampar mina klövar omkring på indisk mark!

Sista arbetsdagen idag bland malmös gamla, fina. Deras otroliga historier, ofta helt bisarra, men ändå äkta på något vis, deras egen upplevelse. Gamla själar i en ny värld. Inte konstigt att det krockar.

I mitt eget töcken av förväntan har jag trivts utmärkt bland både de gamla, för mig själv på långa havspromenader och bland de vanliga, vännerna, de bästa!

Så snart är det dags. Jag röjer och städar undan och förbereder plats för alla nya intryck. En del har redan börjat fyllas på. Hej-då-intrycken, uttrycken, sista blicken och orden, hej-då-kramar. Ja det är bara fem veckor, men jag är inte van vid sånt här!

Dagens låt: "Travelling light" - Tindersticks

Juldagsjobb

2009-12-25T11:16:00.005+01:00

Inte mig emot, men lite märkligt är det väl. Att västra innerstaden ska spara miljoner. Och samtidigt ha anställda som snörper med munnen (jag hatar folk som snörper med munnen!!!). Som idag, juldagen, då man som vikarie bland dessa ordinarie anställda snörpande tanter får sitta och glo i en timme på morgonen medan snörpande munnar försöker samordna sig, dvs komma överens om vilka gamlingar de inte orkar gå till just idag så att inte vikarien blir helt utan jobb för det hade ju sett konstigt ut. Åååååh de är så oeffektiva, ååååååh de är så.... ÅÅÅH. Att ha mig sittande där i 4 timmar med bästa ob-ersättning utan någonting att göra. Men allt ordnade sig, jag fick äran att förgylla frukoststunden för tre tanter och farbröder, så allt som allt jobbade jag ändå 1,5 h idag. En timme i massagestolen och sen gick jag hem, tre kvart för tidigt. Så såg min arbetsdag ut. Så såg nog inte chefen att det skulle bli när hon beviljande de ordinarie snörparna att ta in extrapersonal på juldagen.

Sånt där blir faktiskt ingen glad av, inte ens jag, som väl bara borde tacka och ta emot en soft dag med lättförtjänta pengar. Jag ska starta en egen hemtjänst en dag. Kanske ett eget samhälle när man ändå håller på liksom...

Sagan om servereturen

2009-12-22T22:22:00.002+01:00

Först se den färdas genom luften, rakt uppåt, vertikal riktning, mot solen, månen, stjärnorna eller bara taket. För den kommer inte så långt ändå innan den vänder neråt igen. Vit är den. Men jag tittar inte på den, inte direkt rakt på den utan nöjer mig med att veta att det är ju exakt sådär det går till varenda gång. Jag behöver inte se, jag vet, been there, done that. Inte förrän den under mikrodelen av en sekund nuddat vid den röda eller svarta ytan av gummi och återigen ändrar riktning till att vara på väg rakt mot mig fäster jag blicken på den. Den är fortfarande vit, förmodligen med en liten svans efter sig med tanke på farten den färdas i. Hur snabbt vet jag inte. Om jag är rädd? Jo ibland. När jag ser den tjonga rakt ner i bordet där på andra sidan. Poff, Aj, SHIT, måste ju den lilla vita tänka, och av chocken börjar den ibland snurra fort fort åt kanske helt andra hållet, fram och tillbaks, runt runt i en hiskelig fart rakt mot mig. Lite rädd ja. Mycket förväntansfull. Ett rus av lycka när jag inser möjligheterna som finns där framför mig, på väg mot mig, snart här! Iiiiiiiiiiiiiihh...!!!

Today it was a new day

2009-12-21T22:54:00.003+01:00

Första dagen i livet efter 24. Sista punkten på sista tentan på utbildningen. Första kallbadet bland isflak och nakna snöänglar. Dagen-efter-födelsedagstårta med kära sys. Och mycket mer än så behövs absolut inte för en alldeles strålande bra dag!

Birthday ice

2009-12-20T23:26:00.002+01:00

00-talet-listan

2009-12-19T00:03:00.002+01:00

Här kommer då listan med 00-talets 100 bästa låtar som blev 00-talets 99 bästa låtar med några från -99 också som nu till slut än en gång ändrades och blev:

00-talets 50 bästa låtar!

Nobody 'cept You 16 Horsepower

No Ones Gonna Love You Band of horses

Story And Pictures Woven Hand

As I Sat Sadly By Her Side Nick Cave And The Bad Seeds

Town Full Of Dogs Naked Lunch

Going Home Sophie Zelmani

Rocket Brothers Kashmir

Dr. Strangeluv Blonde Redhead

Let It Die Feist

First Day of My Life Bright Eyes

Sad Eyes Josh Rouse

Can't Stop Laughing Almqvist, Andi & The Employees

Majesty Madrugada

Intervention The Arcade Fire

Cherry Blossom Girl Air

Flightless Bird, American Mouth Iron and Wine

Red Rabbits The Shins

Would I play with my band? Jenny Wilson

Sometimes It Hurts Tindersticks

Allt På Ett Kort bob hund

Untitled 4 Sigur Rós

Holes Mercury Rev

Lift Me (feat. Ane Brun) Madrugada

Agnes, Queen Of Sorrow Bonnie "Prince" Billy

Poet And A Spaceman Ali Whitton

John Wayne Gacy Jr Sufjan Stevens

Pills The Perishers

Spare-Ohs Andrew Bird

Crazy Love Marianne Faithfull

Mother Rose Patti Smith

What Else Is There? (ft. Karin Dreijer) Röyksopp

Time to Pretend MGMT

Hope There's Someone Antony And The Johnsons

Roscoe Midlake

Lightning Strikes Twice Saint Etienne

all in good time tiger lou

Mainstreaming Kaada

Ain't It Strange Dr. Dog

When I Grow Up Fever Ray

Jessica Adam Green

Geraldine Glasvegas

Down Boy Yeah Yeah Yeahs

Fix You Coldplay

Blush The Raveonettes

Narcoleptic Placebo

JCB Nizlopi

Foolish Games Jewel

Rally Of Love 22 Pistepirkko

Leaves In The River Sea Wolf

Society Eddie Vedder

This day today

2009-12-16T23:28:00.003+01:00

Det är onsdag, Den onsdagen. Den 16:e december. Den då han åkte bort. Den då ikaialisa fick ta en öl, en till och en till, tillsammans, äntligen! Den då snön färgade allting vitt för första gången för denna vintern. Den som är denna en liten stund till. Den då jag SÅ saknar den som man kan bada med i timmar, i kallt och varmt, den som ger frukost på sängen, Den som vet just precis hur denna blir glad, lycklig och full av liv.

Den där katten igen

2009-11-04T00:58:00.001+01:00

Happy dark times

2009-11-04T00:52:00.002+01:00

Det är just nu dagarna då allt gå sönder. Glödlampan, proppen, brandvarnaren. Och luften ur cykeln. Detta kanske inte representerar "allt", utan vid närmare eftertanke snarare ett väldigt begränsat antal ting inom den väldigt begränsade genren enkla konkreta praktiska saker i hemmet och vardagen.

Det är just nu också den där mörka hösttiden då man försöker att intala sig själv att mörker inte borde vara så farligt. Att deppa över mörker verkar ju löjligt. Mörker är bara mörker. En nyans. Mörker borde inte behöva vara mörkt som i mörkt sinne, mörka minnen, mörka tankar, mörker. Mörker borde kunna vara mörkt och mysigt. I mörker kan man få vara ifred, inte synas, ha hemligheter och gömma sig lite från stora världen utanför. Mörker är förresten ett märkligt ord, ganska fult. Trots allt gör mörkret mig mörk, vare sig jag vill eller inte. Mörkare kanske det räcker att jag säger. Fler mörka tankar i relation till ljusa tankar, i relation till hur det är i ljusa tider. Trots allt fortfarande inte särskilt mörkt. Jag är glad och har det bra och sånt. Jätteglad, jättebra, faktiskt!

När man frågar sig och fortfarande vet, då vet man. Så fler frågor!

Go for India!

2009-10-27T01:43:00.004+01:00

Och vips så ska jag ska åka till Indien, i 2 veckor precis efter nyår, så kan det gå!

Hade inte den blekaste aning om det för 12 timmar sen och var nära att kasta bort chansen när den dök upp väldigt oväntat. Av någon anledning bestämde jag mig för att ta tag i tanken, tänka om, tänka rätt. Alltså jag visste ju inte att rätt var rätt, trodde ju att rätt var helt fel. Inget för mig. Inte ska väl jag inte..? Men jo det skulle jag! Det blir nog en bra avslutning på utbildningen. Sen är jag sjukgymnast och sen får det vara nog med det. Känns bra!

Now and then

2009-10-25T12:03:00.004+01:00

Söndag morgon. Jag är 23 år, tänker jag. Eller 83?

Jag skulle lika gärna kunna vara 83 år, tänker jag.

För jag sitter här på en fårskinnspläd som jag lagt på exakt det stället i soffan där jag oftast sitter, i stort sett alltid om jag ska vara ärlig. Man vänjer sig.

Jag brer mina leverpastejsmörgåsar med ett par bitar saltgurka och läser tidningen.

Tvätten tvättas i tvättstugan.

När jag är 83 ska jag orka just alla såna saker själv, för så fasligt jobbigt är det ju faktiskt inte.

Katten bredvid mig i soffan, katt ska jag ha när jag blir gammal också.

Musiken i rummet, there's always music in the air, det kommer det alltid att vara.

Minnen av svunna tider som musiken plockar fram.

Sitter och tänker tillbaka och ler för mig själv nu, jag är 23, då var jag kanske 19. Sen är jag 83 och kommer kanske fortfarande minnas mitt 19:e år, eller det 49:e.

Jag är ensam, det är jag nog då också, man är ensam när man är gammal. Kanske är jag änka då, men fortfarande kommer jag att tänka att han kommer tillbaka, det gör han alltid. Kanske är jag dement och tror han är ute på sjön som vanligt.

Ingenting spelar så stor roll. Det är bara en grå söndag och jag kunde lika gärna varit 83 år.

Jag menar inte att vara deppig. Jag älskar söndagar och åren som går med dem!

September tears

2009-09-16T23:52:00.005+02:00

Keeping heads above the water and
Feet into the shoes

Ja fan, precis. Det är ju såhär, jag är ju jag och detta är detta, känslorna dessa, livet vad det är, ödet ofrånkomligt och bla bla. Svårt ger tårar, fint ger tårar. Musik kan ge tårar av att natten är mörk, hösten vacker och hela jag är fylld med sköna vågor av ljud.

Som det är

2009-09-12T21:06:00.012+02:00

Skogspromenad i högervarv

som blev vänstervarv

som om det spelade någon roll.

Tiden stilla och lugn i sinnet

som när vi är vi

som om du vore där

fast jag nu var bara jag

men med dig i tankarna.

Som jag älskar.

Bräckliga röster - Top 3

2009-09-04T03:39:00.002+02:00

Bright Eyes
Bonnie "Prince" Billy
Sunset Rubdown

Sen kommer jag inte på fler just nu. Kanske ganska menlös lista. Men bättre är på väg för snart kommer nollnolltalets 99 bästa inkluderat -99, också. Den som lever får se! Och se där, nu har jag börjat med både listor och ordspråk här.
Dags att sova.

Nu igen

2009-08-26T08:30:00.001+02:00

Det är tyst.
Och blankt här, vitt och oskrivet.
Jag undrar och funderar. Väntar och ser. Frågar mig själv vad som kommer härnäst. Svarar mig själv att det bestämmer jag, bara jag.
Katten har redan lagt sig nära nära, han förstår. Jag förstår nog också att det är såhär nu, såhär igen.

Min bror är stor

2009-07-23T00:23:00.005+02:00

Hejdå och hej

2009-07-23T00:00:00.002+02:00

Först en massa semester med en massa bra, Italien och Grekland.
Sen en massa musik som var en massa bra, Borlänge och Roskilde.

Sen blev det Hejdå till han den verkliga riktiga som man kan ta på titta på och vara med.
Och Hej till han den overkliga men ändå riktiga som man kan skriva till och längta efter.
Så har det varit sen dess. En vecka kvar!

No lies, just love...

2009-06-04T01:20:00.002+02:00

...and there´s nothing left to do but sleep...

Imorgon är dagen Den, den dagen som skulle varit idag som istället blev dagen Idag. Bra dag i väntan på bästa dagen, som är Snart!

Giant radish was born

2009-05-30T11:10:00.003+02:00

Från litet obetydligt frö till min alldeles egenodlade jätterädisa. Livets mirakel! Jag behöver nog inte föda barn.

On my own

2009-05-30T08:45:00.004+02:00

08.44 och jag känner mig ensam i världen, åtminstone ensam vaken.
Musiken och itunes har äntligen fått lite av min uppmärksamhet. Tre listor fixade.
- Roskilde & Peace, music for festivals! (20 artister, 264 låtar, 18,3 timmar)
- Ipod Italy & Greece, music for holidays! (22 artister, 303 låtar, 20,1 timmar)
- Some special songs, music for us! (15 artister, 15 låtar, 56,4 minuter)

And theres always music in the air....

Morgonstund utan guld

2009-05-30T06:53:00.002+02:00

Nähänä jahaja. Då sitter man här, lördag morgon 06.51 och jag var på väg till jobbet men har blivit dubbelbokad på något sätt. Så jag får bli hemma verkar det som. Hemtjänsten i västra innerstaden ska spara miljoner innan året är slut och cheferna blir vansinniga om någon grupp tar in för många vikarier. 20 vikarietimmar per vecka ska bort. De får redovisas hur som helst, men de ska bort. Och stackars stackars chefen är inte sig själv, håller på att få magsår och ligger efter med allt, så självklart är det personalen på golvet som får ansvara för att allt ska gå ihop. Så att chefen ännu högre upp blir nöjd och glad och go som kexchoklad. Fy fan. Hatar chefer. Jag generaliserar igen, det gör jag, helt enkelt.
Nä, men hallå, det här är faktiskt inte rätt! Jag var bokad och jag vill faktiskt jobba nu. Det är mina pengar, de ska inte sparas av kommunen och sen läggas på någon töntchefs fallskärm eller något annat äckligt. Nu ska jag maila chefen, ARGT ska jag maila henne! Om jag inte får som jag vill ska jag sätta min syster i en tidsmaskin, skicka henne 15 år bakåt i tiden, reta upp henne lite för att få fram den där minen som bara hon kunde göra, ett ansiktsuttryck som fick mig att backa tre steg och ge efter för alla hennes krav, för den arga minen ville man inte ha på sin näthinna längre än nödvändigt. Då kommer sparkrav på mångmiljonbelopp hamna i skymundan och jag kommer få min helglön som jag har rätt till! Hoppas jag.

Årsmöte

2009-05-26T18:03:00.004+02:00

Människor som föreslår att man ska sätta upp övervakningskameror i soprummet är av samma sort som de som tycker det är bra med höga staket som hägnar in bostadsrättsföreningens område. Strax ska jag gå på årsmöte och det känns lite läskigt, men det kommer nog gå bra.

Good enough

2009-05-26T15:46:00.001+02:00

Jobb och vänhäng har fört tiden framåt samtidigt som jag känt mig där, närvarande och njutandes av nuet, då. Nu, när det allt mer närmar sig, är det allt svårare att inte blicka framåt. Vilket man också får. Längtar efter semester, det ska bli underbart!

Ibland när allt är bra, så bra, typ bara bra, kan det också bli för bra. Då ska jag nog släppa taget lite. Sluta styra, sluta oroa mig. Sluta bry mig om bra kan bli bättre eller om bra redan är perfekt. Bra räcker gott!

Syster min och Sesam fin!

2009-05-26T15:37:00.002+02:00

hatelove

2009-05-20T23:37:00.003+02:00

Jag HATAR fotbollsfolk, vissa eller egentligen de flesta och det mesta av deras beteenden är verkligen vedervärdigt vidrigt. Så fick jag det sagt, skönt!
I övrigt älskar jag det mesta. Jag ÄLSKAR folk jag känner. Älskar staden.
Älskar-känslan vs HATAR-känslan 1-0. För det är verkligen sommar nu, och allt bra som det innebär!

Monday things

2009-05-18T23:26:00.001+02:00

En måndag, en lagom dag. Några saker värda att minnas.
På väg genom vackraste norra kyrkogården i Lund stannade jag till vid gravstenen och berättade för farmor om mitt nyvunna odlingsintresse, hon blev nog glad. Jag har alltid älskat att göra farmor glad, hon är den bästa som finns, som fanns, att göra glad. På tåget på väg genom rapsfälten tänkte jag att jag borde börja odla raps. Inte för att farmor så ofta pratade om just raps, det var mer morfars grej. Men tänk vad underbart att få bada i den där strålande gula åkersolen, så 19 kvm raps på balkongen till nästa vår blir fint.
Rips raps rädisa, så var sagan slut för idag, godnatt!

Miss my missmodige mongo-angel...

2009-05-16T15:02:00.002+02:00

May and right here, right now!

2009-05-16T14:18:00.004+02:00

Lördag nr 2. Det regnar, Camille sjunger Pour que l'amour me quitte, tvätten tvättas och Simpanfrukost gjorde mig på finfint humör! Guldlock finns i tankarna såklart...

Closer to me

2009-02-03T16:09:00.004+01:00

Hjärtslag. När det bankar så, då måste jag fråga vad det vill. Det svarar att det jag längtar efter mest är nog att vara nära. Men det finns ju andra sätt också. Man kan komma någon nära. Man kan vara nära, tidsmässigt, eller i tanken.
Och man kan vara nära ögat!

Man låter livet studsa framåt. Ojämna studsar, byter riktning, krockar mot stora stenar, mindre stenar.
Levande lever livfullt, men inget är livsfarligt!

Denna omgångens längtansveckor har varit annorlunda. Så är det varje gång, hela tiden nytt. Många veckor har nu blivit en vecka och det verkar som att jag är på väg att ha gjort det igen. Klarat det alltså! Inte än då, men snart. Att få säga "snart" är som att höra klockan ringa för sista varvet. Inte tänka nu, bara spring, ingen mjölksyra nu, inte ropa hej, bara heja!

Saker som gå sönder

2009-01-29T22:30:00.004+01:00

Ibland blir sucken extra djup när en Jan Stenmark-tavla faller ner från väggen. Man konstaterar att glaset gick i tusen bitar, små bitar, på köksmattan. Istället för att orka plocka fram dammsugaren så låter man det ligga. Man plockar upp de stora glasbitarna. Man ställer sig en stund och tittar ner på eländet, suckar igen, och bestämmer sig för att lägga den nu halvtrasiga tavlan över glassplittret. Så att inte Sesam ska springa och få glas i trampdynorna. Sen ligger den där. I dagar. Varje gång man går in i köket på väg mot kylskåpet tar man ett extra långt kliv över mattan och tänker att man borde plocka upp tavlan istället för att låta den ligga där och vara i vägen och se dum ut. När tiden är mogen så tar man upp den, dammsugar lite, och känner sig lättad över att det äntligen är ordnat. Men det dröjer nog några dagar till!

Lights and colour

2009-01-15T18:27:00.003+01:00

Man blev så glad av det allt mer uppsprickande vädret idag. Kanske är det gamlingarnas överintresse för det som gör att det påverkar även mig så pass mycket. Eller så är man bara normal svensk som älskar solen, sommaren men också mörkret och vintern för att man då får anledning att klaga över sin saknad av fint väder och uttrycka sina bekymmer över det fruktansvärt kyliga gråvädret. Idag ville jag njuta av solen, visa mig för den, promenera i den kanske, eller bara titta på den. Att känna den är fortfarande lite väl tidigt.

När jag kommer cyklandes och promenaderna skiftar från södra till östra är det ganska mörkt där nere på gatan. Skuggan har intagit kvarteret. Väl framme vid Grönegatan brukar jag alltid titta upp mot vår terass som knappt syns, men man misstänker att det fortfarande är sol där uppe. Lite som att ta hissen upp i himmelriket, upp i ljuset. Jag älskar mitt hem! Eller som att åka liften nerifrån alpbyn och upp några hundra meter genom molnen, och det skiftar från gråmulet till tät dimma till klar himmel där molnen vilar under en och täcker byn med sitt mörker.

Sesam och jag blev liggande i gröna sköna soffan, med armar inslingrade i tassar, pälskind mot min och liten svart kropp mot en större och inte svart. Vi somnade med solen i ögonen och varje gång jag vaknade hade himlen ändrat färg. Fint var det. Drömmarna var som drömmar är:
Vi går nere vid havet, fast innanför Limhamnsvägen. Lugnt och skönt, vädret är som idag, hög sol. Vi spelar pingis. Det står ju plötsligt ett bord där ute, och racket hade vi visst med, så varför inte. Efter en stund inser jag att J är där, han har kommit hem. Blir såklart jätteglad. Jag kommer på idén att han kanske kan spela matchen ikväll, i div 5. Han blir glad för erbjudandet. Jag får vara hemma och vänta på honom, tänker jag, men det gör inget. Sen kommer jag på att jag ju kan följa med och titta på när han spelar. Det hade han gjort för mig, som en självklarthet. Blir ändå glad att jag inte tänkt på det först. Jag klarar mig, själv. Senare finns det en liten bioduk där och jag ser en film. Då är han inte där längre. Det är bara jag själv som ser filmen. Jag är glad att jag sitter där och ser film, utomhus, mitt i vintern, men det är skönt, jag njuter. Filmen är jättebra. Den har bra musik, den är snygg, spännande och intelligent. När jag trodde att den inte kunde bli bättre börjar den handla om rymd-skräck-science-fiction och jag blir så glad, för då kommer ju J att älska den här filmen. Ser verkligen fram emot att få visa honom den. Sen är vi på väg hem från stranden, ja då är det vi igen, vi är till och med flera stycken. Stannar till i en bokhandel. De andra väntar utanför men jag bara måste kolla den nya Paul Auster-boken. Om man köper den medföljer en rubiks kub-liknande tärningsgrej. Man ändrar på rubiks kuben, sen drar man ut två smala pinnar, därefter kan man öppna luckorna och man ser vad tärningarna visar. Jag råkar dra ut de små pinnarna för långt så de åker av, hela tärningskuben håller på att gå sönder och jag måste försöka pilla i de små pinnarna igen. De andra väntar fortfarande utanför. Jag blir lite stressad av det men tvingar mig att behålla lugnet. Jag är till och med väldigt lugn, låter det gå säkert tio minuter men klarar det inte ändå.
Slut.
Nu kommer jag inte ihåg mer. Sådana är drömmar.

Det har blivit den allra mörkaste av de mörkblå nyanserna på himlen där ute nu. Om en liten stund kommer det att ha övergått till helt svart. Rosen på bordet håller på att göra likadant. Den var alldeles klarröd för en veckan sen. Snart helt svart. Men nya färger kommer, det handlar bara om ljusets brytning. Från en viss vinkel i en viss tidpunkt. Tiden färgar vad den vill, hur den vill, när den vill. Det gäller bara att vara beredd att njuta när tiden är rätt, då visar sig färgerna från sin allra bästa sida!

Tankar på trettondagsafton

2009-01-05T17:26:00.002+01:00

En gammal människa fick mig idag att tänka på hur viktigt det är att intressera sig för saker. Låta beröra. Vara nyfiken. Ta reda på. Bry sig.
Så att livet får en mening och ett djup.
Inte hamna i botten med ett tjockt lager tomhet över sig.
Intressera sig. Trots att man är 70 år och hustrun olyckligt nog blivit ett kolli efter en stroke. Trots det nynna på glada sånger när man pysslar i köket. Trots det läsa ledarsidorna i sydsvenskan och stryka under nyckelord i artiklarna för att verkligen förstå och sätta sig in i den politiska situationen i Israel och Palestina. Trots att hustrun på andra sidan frukostbordet bara kan säga ja och ibland nej. Ändå intressera sig.

En ung, snygg, underbar och fantastisk människa har idag fått mig att tänka på hur viktigt det är att våga känna efter.
Lugn trygghet i bara mig själv. Själv.
Vara svag men inte fastna i det. Själv och tillsammans.
Våga känna efter. Trots att det idag är dagen då han lämnade mig igen, för en stund. Trots att det idag kan kännas extra tomt, om jag känner efter. Trots att det inte finns någon som alltid är nära som kan slita loss mig från den gråa tunga betongklumpen som jag fastnar på ibland. Ändå våga känna efter.

Being and smiling

2008-12-14T22:54:00.003+01:00

Ibland är det söndag kväll och allt känns bara bra liksom.
Ett stort lugn i mig, faktiskt. Trots att det enda jag gör är att vänta och räkna dagarna, nätterna, timmarna och snart sekunderna. Sålänge är det här det bästa jag kan göra. Ta hand om mig. Vara jag. Ha det bra. Omge mig med trevliga människor, trevliga saker.

Waiting for time

2008-12-08T23:20:00.004+01:00

Dagarna går och jag smyger med.
Tyst.
För att inte störa.

Som ett vinterlöv på en liten å
flyter jag med vattnet,
försiktigt,
och hoppas bara att det inte fryser till is
så att jag fastnar och stannar.

För tiden måste gå
och snart vara framme,
vara där
dit jag längtat så.
Så mycket. Så länge.

Dagens låt: Time - Tom Waits

My love!

2008-12-07T23:31:00.003+01:00

Days at work

2008-12-04T16:21:00.002+01:00

I personalrummet:

Chefen kommer in i lunchlokalen och meddelar hemtjänstpersonaltant X och hemtjänstpersonaltant Y att hon beviljat deras förfrågan om att få köpa in 20 st isdubbar som man fäster på skorna (till de flertalet tillfällen per år som det faktiskt SNÖAR i Malmö och man faktiskt kanske DÖR om man skulle gå och halka på väg hem till en vårdtagare), samt 4 st hörselkåpor som efterfrågats eftersom det ibland är så högljutt på gruppkontoren. Hemtjänstpersonaltant X och hemtjänstpersonaltant Y tackar chefen fjäskigt mycket men hinner knappt vänta tills hon gått därifrån innan de börjar utbyta samförstående onda blickar.

Hemtjänstpersonaltan X: "Hööörde du!?!? Hon liksom förutsatte att JAAG ska ordna det här nu. När ska JAAG har tid att gå och köpa det här!? Ja det får ju bli på min arbetstid, men ändåååå!"

Sjukt upprörd.

Hemtjänstpersonaltant Y nickar förstående och kliar sig i huvudet: "Ja alltså 'hemtjänstpersonaltant Z' ska ju faktiskt blablabla imorgon så HON borde ju faktiskt få i uppdrag att köpa in det här istället för att duu ska behöva!?!"

Sjukt upprörd hon med.

Hemtjänstpersonaltant X: "Ja hon kunde ju faktiskt gjort det"
Hemtjänstpersonaltant Y: "Ja.."
Hemtjänstpersonaltant X: "Ja för då hade det ju löst sig smidigt"
Hemtjänstpersonaltant Y: "Jaja preciiiiiis!"
Hemtjänstpersonaltant X: "Ja.."
Hemtjänstpersonaltant Y: "Ja...."

Hemtjänstpersonaltanterna börjar båda så smått inse att någon av dem kommer att behöva be hemtjänstpersonaltant Z om denna tjänst, vilket ju är rätt besvärligt.

Hemtjänstpersonaltant X: "Eller egentligen kunde ju faktiskt den ANDRA gruppen gjort det!!?"
Hemtjänstpersonaltant Z: "Jaa men absoluuuut, preciiis!!"

Hemtjänstpersonaltanterna märkbart nöjda efter sin optimala lösning på detta stora problem.
Skolexempel på i princip allt man behöver kunna för att klara ett jobb i hemtjänsten:
1. Överlämna så mycket jobb som möjligt åt de andra i gruppen.
2. Därefter överlämna så mycket jobb som möjligt åt de andra grupperna.

Kort därefter:
Hemtjänstpersonaltant A går och letar efter en kniv att skära sin lunchfralla med ,och ser plötsligt en brödkniv ligga alldeles bredvid hemtjänstpersonaltant B.

Hemtjänstpersonaltant A: "Åååh där är ju en sån, jag lånar den!"
Hemtjänstpersonaltant B: "Javisst."
Hemtjänstpersonaltant A: "Den är liksom precis lagom..lagom stor...jag tycker inte om de andra knivarna som de har här"
Hemtjänstpersonaltant B: "Ja jo den är bra. Jag tycker också om den"
Hemtjänstpersonaltant A: "Jag har lite fobi för de andra knivarna"
Hemtjänstpersonaltant B: "Näää fobi har jag inte! Jag bryr mig inte så liksom, mer att denna är mer praktisk, bra handtag och så"
Hemtjänstpersonaltant A: "Ja alltså min syster blev mördad med en sån stor kniv, det är därför jag fortfarande har lite fobi för såna..", säger hon och tittar, vände och vrider lite på just en sån där stor variant av brödkniv.

Märklig tystnad följer.

Nästa samtalsämne blir huruvida tant T fortfarande ska smörjas i rumpan eller ej.

Kitchen cat

2008-12-03T11:38:00.004+01:00

Frukost med Den Onde, Julgrisen och Orkidéerna!

Sesam som supermannen!

2008-11-30T22:30:00.002+01:00

Is

2008-11-24T01:46:00.004+01:00

Is i lilla ankdammen. Is till och med på kanalen inatt!
Minns fjolårets is på pildammssjön. Is som smälter hjärtan!

Kvällens kanal-is var fin den med. Ensam-is, vacker vacker.
Men gör mig allt lite mörkrädd.
Eller vad det nu är jag är. Vad nu tårarna som inte går att hålla tillbaka är. Vad jag är.
Märker att mitt ansikte uttrycker besvärade miner som inte riktigt förstår sig på mig själv. Vad är det jag menar? Vad är det ni menar, tankarna? Vad vill ni, vad säger ni, vad menar ni, va?

Jag skulle nog vilja förstå lite mer. Vet bara inte riktigt vem jag ska fråga. På torsdag ska jag iallafall börja lära känna kroppen igen. Så kan jag fråga den sen. Och med den följer tankar, känslor, medvetande, själ, lugn. Kanske. Får se. Det blir bra. Säkert.

Go went gone

2008-11-19T04:27:00.002+01:00

Öppnar datorn och får upp rutan "anslutningen till 'Jörgen Åkesson' avbruten" och det enda man kan trycka är OK. Så det får det vara. OK. Trots att klockan är bara fyra små timmar efter midnatt och sailor lämnat boet.

How it feels, what I want

2008-10-17T21:51:00.001+02:00

Om det bara kunde gå fem dagar till, typ nu direkt.
Snälla...

Längtar

Let there be morning

2008-09-03T09:37:00.006+02:00

Idag har jag varit en av dem som står på innergården och småpratar med bostadsrättsföreningens vaktmästare klockan tio i nio en onsdag morgon.
Jag vaknade tidigt idag. Det är jättebra att vakna tidigt lediga dagar.
Tog mig ut runt kvarteret en sväng för att köpa margarin i kines-butiken.
Njuter av morgon i ett hallonsconesdoftande kök. Fyller i blankett för att skaffa Ica kundkort. Vuxenpoängen kan slänga sig i väggen, här är det pensionärspoäng som gäller!

Moving, music and missing!

2008-08-31T00:00:00.005+02:00

En youtube-länk från molly. Lyssnade 15 sek, lät bra, KB lördag kväll! Sammanlagt var vi nog upp emot 30-40 pers där. Fridfullt. Konstigt. Avslaget. Bandet groggade vid nåt bord innan de äntligen masade sig upp på scen. Ovanligt okarismatiska, allihopa, förutom sångaren. Grym röst. Bra låtar, framförallt början, mitten blev sådär och slutet av låtarna var verkligen inget vidare. Mellansnacket tafatt, sött, på nåt sätt.
"My guitarr string actually got broken. Hmm. Let's do like this. I give this to my band mate. He will fix it. And I will get another guitarr. Probably this one. My band mates guitarr."
"It's really nice to be here. Except you can't smoke. But it's not your fault. It's not anyones fault."
Sjukt lite folk på spelningen. Intimt och udda.
I vilket fall är jag märkligt sugen på att gå till folk&rock imorgon och köpa min första skiva på...hmm...ja säkert flera år. Kanske framförallt för att de inte verkar gå att få tag på nåt annat sätt. Neva Dinova. Men byt namn för fasen, låter ju som ett dansband eller nåt.

Nu ska jag ut och känna på nattluften från nya lyan. Första riktiga natten. Allt är här, tusen miljarder tack för det till alla underbara flytthjälpare!

Nu saknas bara little sailor. Kom hem snart!

Du i Jag.

2008-08-28T02:17:00.003+02:00

Det bästa som kan hända en jag är en du som läggs ihops med en jag. Som blir en vi. Allt vad man kan önska sig. Att vara vi.

För ett år sen hade jag så fullt upp med att komma underfund med det där med tvåsamheten. Jag och en annan, kanske, eller vem, va? Hur? Hmm, verkligen? Nä, konstigt.
Att vara själv var enkelt, roligt, naturligt. Två var någonting som jag ville klara av. Jag försökte lära mig. Mest genom att låta saker hända, följa impulserna, lite på ödet.

Ett år senare har jag fullt upp med att igen lära mig det som jag nyss var så bra på. Att vara själv. Fysiskt. För glöden där inne gör sig hela tiden påmind. Jag är inte själv. Värmen och lyckan överskuggas aldrig trots avstånden. Jag vet ju att det bara är väntan som gäller. Och längtan, och saknad. Sen går det över. Jag har nog hittills gjort det enkelt för mig där också. Det blir nog bra, tiden går nog snabbt. I helvete heller, det gör den verkligen inte.

Så kanske lite mer riktad fight. Ligga hemma och låta längtan överskölja en kommer blir för tungt. Sorgligt är vackert. Kanske gör man bättre musik då. Blir en mästare i ord. Kanske inte. Det är iallafall inte det jag vill. Jag vill vara glad och levande, inte bara varannan månad. Så ta tag, kämpa, våga inse att fyra veckor är precis så länge som det låter. Inte lite naivt köra på med genomskinliga skygglappar och tänka att tiden nog rusar iväg. Varför skulle den det?

Saknar. Men det blir bra. Måste ta i lite bara. Är väl typ vad jag kommit fram till idag!

Höstboet

2008-08-20T23:59:00.000+02:00

Så har man blivit med lägenhet! Lundell Åkesson står det snart på dörren till vänster uppe på 6:e våningen i uppgång B på Östra promenaden. Och det känns helt fantastiskt kul!
Lorensborgstiden är förbi. En bra tid. Ja jag är ju sån, alla tider är bra tider, alla tider behövs, på sitt sätt. Men aldrig har jag väl varit såhär hel ändå, såhär nöjd och säker på att det som denna framtiden kommer innebära kommer vara alldeles underbart bra saker.
Jag längtar så efter hösten nu. Mörker och mys. Ett lugn i tillvaron. Frihet, ytor och utrymmen. Och det enda jag vill är att dela det där, allt, med den finaste jag älskar så mycket!

Kullaberg, Tosse och Nöffar

2008-08-20T23:58:00.003+02:00

I like mondays

2008-07-15T00:46:00.003+02:00

Jag mötte inte en enda själ på hela vägen hem från gustav förbi davidshall genom pildammsparken till lorensborg. Öde malmö en måndag natt. Nu hemma, sunka naken i lägenheten. Trevligt också med besök i dagarna. Allt har sin tid, all tid blir bra tid.

Hade sett Searching for the wrong eyed jesus ikväll. Bra att jag inte såg den på debaser förra veckan. Bra att istället dagen efter-hänga med roskildegänget då, den måndagen. Måndagar har varit bra dagar nu ett tag. Bra att vi såg filmen på dvd idag istället. Människoöden, misslyckade liv, verklighet, musik. Grymt snygg film, längesen jag såg nåt så bra!

Innan dess stan-hangaround med tant H och choclaudio. Pånyttfödda tankar om kreativiteten. Projekten. Filma, fota, skriva, musika. Sånt. Blir perfekt för detta året. Mitt blanka år, min helt vita sida som kan fyllas med precis vad som helst, när som helst, hur som helst.

Dagens presentaffär: Apoteket! Köp en packe våtservetter åt din älskade, eller varför inte en förpackning compeed för gnagsår åt en kär vän.

Så rinner tid iväg. Porlande flod! Bubblande lava från vulkan! Så känns det för snart kommer finasten hem, snart snart.

Roskilde - gör mig till en vilde!

2008-07-06T23:55:00.002+02:00

Det började med att det var torsdag. Körde morgonrundan hem till tanterna på slottshöjden, gick hem och tog på mig badkläder och nya löpardojorna. Ut i solen och sprang ner till havet, i havet, igen, äntligen! Packningen klar, några sista msn-ord med min sjöprins på båten, och sen gav jag mig iväg. Bara jag och ipoden på tåget, men jag underhöll mig själv med att ringa in alla band jag ville se.

Väl framme på festivalen skulle jag bara leta upp entre west, vilket inte var så "bara". En vakt fick föra biljettlösa lilla jag över hela västra campingen där Molle mötte upp. Sen skulle jag bara lösa ut handikapp-assistent-biljetten i check in-huset, vilket inte heller var så "bara". Låååång promenad, nästan ända ner via Roskilde centrum, innan jag kunde få ut mitt armband som trevligt nog gav access till backstage- och mediaområde med diverse genvägar inne på festivalområdet. Jaha, sen var det bara att leta upp vår handikappcamping igen, men ingenting verkade vara så "bara" den eftermiddagen. Yrade runt lite men hittade snart fram till lägret där jag skulle höra hemma. En verklig oas i festivalmyllret. Lugnt och skönt, hyfsat nära till allt, perfekt! Sa hej men lämnade de tälthängande öldrickarna och gick ganska direkt iväg bort mot min första konsert.

Teitur var rätt tråkiga, om inte väldigt tråkiga. Jag hade väl hoppats på Josephine eller Louis Louis, men fick förbli besviken och oberörd. Vad som istället berörde var allt annat, att jag var där. Festival, stämningen. Så stort, så mycket folk.

Sen var det MGMT. Galet mycket folk igen. Omöjligt att ens kunna tränga sig fram så långt som till tältkanten. Halvvägs in i konserten kunde jag komma framåt lite. Och Time To Pretend blir man ju bara SÅ glad av! Now let's have some fun! Den ena hade flummig di leva-tygtrasa och hårband, den andra hade, åtminstone på extranumret, kalsingar, tränarjacka och solglasögon. Glad och nöjd med en skitbra spelning gick jag tillbaks till tältlägret.

Lite öl och lite handicamphäng senare var det dags för Radiohead. Tittade förbi Gossip en sväng först, tuff dam! Radiohuvudena spelade länge och väl, kanske till och med lite väl väl länge. Något ojämn konsert som tenderade att bli rätt tråkig, men sprakade förstås till nu och då. Vackert enormt böljande publikhav framför oranga scenen. Smet ifrån och skymtade förbi Säkert och Hellacopters, som väl båda var bra, typ, förmodligen. Man kanske inte kan tycka att hur mycket som helst är fantastiskt samtidigt, så mätt på konserter denna första kväll lunkade jag tillbaks till tältet. Där väntade fyra nya ansikten som kom att bli hemskt trevliga bekantskaper!

Fredagen gryr, solen steker, ölen flödar! Kate Nash inledde tidig eftermiddag. Men fokuset och siktet var inställt på underbara Band of Horses. Trots rullstolsknuffning genom baskstagegenvägarna var det omöjligt att ta sig fram till ens närheten av scenen. Helt fel scen om man står utanför, allt ljud försvinner. Men men, de ljud vi hörde var ljuva för nöffeöronen! Låt efter låt, och bara såå bra! Närmare slutet smet jag fram en sväng och fick åtminstone höra Monsters som sista extranummer på rätt avstånd från scenen. Tillbaks till handicamphäng och vi alla var mer eller mindre lyriska, någon rätt opåverkad och någon fullständigt fjortisförälskad. Musik är fint.

Var nog tvungna att smälta band of horses-upplevelsen lite, och därför fick tyvärr både Veto och Kings Of Leon stå tillbaka. Får se dom en annan gång. Man kan inte ta in hur mycket som helst. Funkar alltid som ursäkt.

Men Mogwai kunde man ju inte missa. Fick med mig tre av mina fyra underbart trevliga nya bekantskaper dit. Den fjärde söp i sin tältstol, däckade, hårt och djupt, vaknade och tog sig en vinare till för att däcka igen. Precis som det ska vara! Vi andra var som sagt på arena-scenen igen, nu för Mogwai. Lycka att få känns ljuden i kroppen av vacker musik som plöjer fram på grymt hög volym.

Konsertgänget splittrades i två halvor. Båda halvor gick för att se Cocorosie. Bene- och Sandy-halvan kunde man hitta, som förväntat, längst fram. Den andra halvan satt utanför i det dammiga gruset och pratade, vinade och tänkte att festivalens bästa kväll nog var i full gång. Måste erkänns att jag varken hörde eller såg mycket av den spelningen, prat som fångade mitt intresse kom i vägen. Men visst var han lika imponerande duktig på att göra ljudeffekter med egna rösten nu som sist jag såg dom med syster yster på Vega. Och Beautiful Boys spelades. Och dom såg ut som mörkblå neonvarelser i dräker med självlysande ögon. Rätt snyggt, men kanske inte så spännande i längden ändå.

Den andra halvan splittrades igen, så alltså var jag bara själv kvar när jag gick för att möta upp Nick Cave med sitt Grinderman på oranga scenen. Min älskade Nick Cave, som jag sett upp till, som ju på något sätt alltid varit min favorit. Vacker djup musik med underbara texter från en intellektuell och spännande människa. När jag nu fick se honom så kunde jag inte bli annat är besviken. Kanske inte så förvånad, och därför inte heller tröstlöst besviken. Mer lite uppgivet besviken med ett leende på läpparna. Som det kan gå, när man åldras. Eller när man inte lagt av när man borde. Eller nåt. Mr Cave hade blivit gubbe, gubbsjuk gubbe. Som besväras över att han inte är vacker längre och inte får knulla. Insiktsfullt av honom, nja knappast. Mest osmakligt och löjligt. Och om det är rock'nroll han försöker vara på scenen genom att se arg, full och förvirrad ut så imponerar det iallafall inte på mig. Musiken i sig funkar, skönt ös, riktigt snyggt. Som sagt, står ändå och ler under hela tiden. Och när det visar sig att extranumret blir en Bad Seeds-låt så fylls mitt leende med lite av den äkta musikkärlek som jag tidigare känt för Nick Caves musik.

Rusig av alkohol och rusig av en ruskigt bra musikkväll så långt (Kate Nash, Band Of Horses, Mogwai, Cocorosie och Grinderman), irrade jag vidare själv i natten på festivalområdet. Hittade Goldfrapp på gröna scenen, och de hade kvar på samma ljudvolym som Mogwais spelning där tidigare från kvällen. Sköna ljudvågor mot kroppen igen blandades med njutbart visuellt intryck från scenen. Sagolikt med hennes svängande mantel med mäktig musik som berör. Gick förbi Yeasayer på vägen tillbaks.

I tältet drömde jag att vi stod vid Devil, typ roskilde-folket och jag. Jag berättade att det var din bil (vadå din? jag skriver inte till dig här.. hmm..). Hans bil, min älskades, men att han var ute på sjön. ("Han, känns så opersonligt, kanske därför. Du är ju en del av mig!). Plötsligt sneglar jag lite snett bortåt, och där står du, med ett lite lurigt lyckligt leende. Jag vet inte om jag varit så lycklig förr i en dröm, som kändes väldigt verklig. Jag sprang bort till dig och vi överföll varandra i en oändligt lång kyss som stängde ute allt annat just då. Uppvaknande var hårt. Förvirrande eftersom drömmen varit så verklig. Så tomt, så hopplöst, när det enda jag vill i hela världen är att du ska vara här. Nästa år åker vi hit tillsammans. Och snart ses vi igen!

Lördagen kom och gick. Men så fel jag hade om att fredagen skulle bli höjdpunkten. Lördagen blev nog ännu bättre. Uppladdningens sikte var inställt på Neil Young. Det lyckades ganska bra, men råkade nog slå lite fel ändå eftersom My Bloody Valentine som spelade strax innan nästan berörde ännu mer. Äh nä det är svårt att avgöra. Konsertgänget såg först nåt för mig okänt tyskt band som faktiskt lät riktigt bra, måste kolla upp det. Sen Bloody V. Så jävla snyggt. Bilinda Butchers oberörda ansiktsmimik gör det hela väldigt effektfullt. Den höga volymen på gröna scenen höll i sig från dagen innan, och nådde nog sin peak här. Sen var det Neil Young. Gammal man som ju fortfarande är minst lika fantastisk. Old man är så fin, och nästan alla andra låtar från Harvest är också med. Till sist bankar han sönder nästan varenda sträng på gitarren.

Söndagen är mest en lång väntan på de sista bra banden, och på att festivalen ska ta slut så att man får komma hem trots att man inte riktigt vill att allt ska ta slut. Sista handicamp-hänget. Etype som får skriva autograf till kvinnan i permobil som precis kommer ut från bajamajan. Dansken som får skrattattacker och kan inte annat än köra permobilen i cirklar medan han smittar samtliga i vårt samt sitt eget camp med sitt skratt.

När det till slut äntligen är dags för Cat Power sitter vi alla som stirrande zombies, med undantag för två vildar som står längst fram och hoppar och får blommor. När Bob Hund äntrar oranga är det däremot jag som inte kan stå still. Pajas-Öberg studsar omkring som en vilde i sin vita outfit med handskar, mask och pärlhalsband, och ett stort smittande leende. Det kan ju inte bli annat än bra!

Bonnie Prince Billy avslutar mitt Roskilde 2008. Han har ju en röst som bara är så vacker, och även om musiken tenderar att bli lite väl country-lallig ibland, så blir den inte det. När jag står mitt inne i tältet och hoppas att nästa låt ska bli I See A Darkness, så råkar jag flytta blicken ut mot tältkanten och får se hur världen där ute blivit plötsligt mörkgrå och regnet öser ner. Vackert på nåt vis. Och allt känns lite som en avslutande filmscen när jag lämnar konserter och går i ösregnet bort mot campingen för hemfärd. Kallt och blött. Men har man en tendens att se på livet lite som ett upplevelseäventyr så har jag vunnit igen. Efter en helg med sol och värme behövde jag även kyla och regn för att samla ännu fler intryck. När jag svängde runt häcken en sista gång in mot campingen väntade två fullpackade bilar med skulande gamla och nya vänner i. Jag hoppade in och vi körde hem. Så var sagan slut!

små tuvor i gröna gräs

2008-06-17T23:22:00.004+02:00

Senaste månaderna har varit lite som den där åkermaskinen i Halland. Som i sakta mak malde framåt, packade gräs i små fyrkanter som slungades bakåt och fångades upp av vagnen som drogs efter. Packade nytt gräs som återigen slängdes bak. Igen. Och igen. Som att föras framåt i livet, samla ihop sig, kasta det ifrån sig för att låta det landa i bagaget som man bär med sig där bak.

På ett bra sätt. Jag har haft det bra. Jag är så lycklig, så löjligt lycklig!

Sen finns det tuvor i alla gräs. Alltid lika oväntade när de dyker upp. Tuvor som man aldrig råkat på förr, nya tuvor helt enkelt. Som man inte har en aning om hur man ska handskas med. Men som man tar sig igenom. Nya erfarenheter. Nu vet jag en massa mer. Något nyfiket dök upp, ville väl kanske använda mig för att spana lite, någon annanstans ifrån. Från där som inte är här. Det var nog meningen att det bara skulle få vara för en liten stund, sen bort igen. En unik lättnad.

Vår, sommar, vardag, äventyr. Dagar, veckor, månader går. Big love!

Särdal förresten, grymmaste semesterdagarna på länge...

Sesam, svanen och fåret

2008-06-01T20:59:00.006+02:00

Häpp! Här igen. Livet har pågått utan de skrivna orden ett tag. Det har gått bra det också.
Bilder säger bråkdelar av allt som hänt, men kan påminna om urplock av ögonblick som varit.

The Funeral

2008-04-25T23:36:00.003+02:00

Så kom den mycket speciella och fina avskedsdagen för min mormor, lilla mor Elsa, begravningen i Broaryd. Det var bara de allra närmaste där. Barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Vi var 105 personer.
Efter bilfärden upp kom vi fram till lilla samhället i Småland, hem till villan som mormor bor i. Bodde i. Hon var inte där nu, märkligt känsla. Där fanns istället mammas yngsta syster och mina minsta kusiner som blivit så galet stora, en herrans massa år sen sist. Sen fylldes det bara på med nya återseenden, fler mostrar och morbröder, fler kusiner, bybor och andra som stod lilla mor nära. På kyrkogårdens parkering var det ett myller av svartklädda Haraldssons med flera. Fin känsla, lite sådär italienska jättefamiljen-stämning med alla släktingar.
I kyrkan var det så vackert. Sex av de åtta sönerna stående vid sidan av kistan där hon låg. Sex ståtliga, äldre, gråhåriga herrar som hedrar och sörjer sin lilla underbara mamma. 16 barn födde hon. Runt 45 barnbarn och 30 barnbarnsbarn. Alla hade hon koll på. Alla är vi sprungna ur hennes kött och blod. Mäktig tanke att den där svaga, spröda kvinnan, som nu är alldeles kall och blek, har uträttat så mycket i sitt liv. Lilla mor som gjort så stora saker. Och fina morfar som levt vid hennes sida. Så trött och på väg "hem" han med. Blind och dement, men ovanligt medveten och med just idag. Dagen då hans älskade fick sin sista vila och alla nära och kära var där för att minnas.

Ups and downs

2008-04-20T23:31:00.005+02:00

Ikväll försvann dagen till natt sådär sakta smygande. Solen byttes mot svart mörker nästan helt obemärkt. Lite lömskt, lite läskigt. Ensamheten har anlänt. Tankar så tysta, stryker omkring i skallen, gömmer sig, aktar sig. Inte direkt rädd. Nä. Bara rädlsan för rädslan. Det är inte på riktigt. Det finns inget på riktigt som jag är rädd för, det är bara på låtsas. Den fördröjda förstärkta reaktionen kallar ju på uppmärksamhet. Så jag säger hej till den. Låter bekymrade känslor bubbla fram istället. Försiktigt närmande, någon tår, och nu känns det lite bättre. Sesams tass mot mitt ben. Månen är full. Jag ska sova, gonatt!

Springtime!

2008-04-19T23:00:00.004+02:00

Vårrus i hela kroppen!!! Fy satan vad underbart ju.
Senaste veckorna har varit rus också bara i sig liksom. Underbara världens mest fantastiska loverboy som funnits med mig överallt och hela tiden. Allt som känns så rätt och overkligt bra mitt i verkligheten. Varje ny blick eller kram minst lika förvånande njutbart varje gång. Så har det varit, på obestämd tid, och jag har det så bra. Löjligt, nicht wahr!? Men fint.

Sen mc-brummade han upp till Göteborg och hoppade på en båt igen. Någon timme senare brummade jag till samma destination men med FIFH-gänget för handikapp-SM. Så nice att få hänga med rödtott igen. Du och jag joss, sa fisen! Lördagen är idag, och den började med pingpong på hallen. Ett guld bärgat, och hyfsade insatser av alla, coachen är nöjd. Anna, Per och minisötingen Ludvig kom förbi hallen och sen blev det mjukglass i solen på metropolen torg of Mölndal. Det var verkligen en superskön vårdag. Tog skjuts och sällskap av FIFH-klanen till nordstan innan jag avvek för att möta upp Jonas och tysk-australiensaren. Där var vårruset i kroppen i full gång. Strosade längs med avenyn, take-away-kaffe och glass, smalltalk och utlandskänsla. Vegokäk nånstans och kvällshäng vid strandkanten under stora bron. Solen som värmde så sent som till åtta på kvällen, gäng i sommarhäng på klippavsatserna med folköl och mys. Oanat underbar dag avslutades med spädbarnsmys och förlossningshistorier i fyrkantiga höghuset i Mölndal innan jag anlände tillbaks till pingishotellet.

I badrummet på Scandic hotell står det "Tack för hjälpen!" på ett ställe men jag läser fel och istället "Ta hit jörgen!". Ett par lika bokstäver åtminstone ju, eller så håller jag på att bli helt knäpp!? Förmodligen. Och jag tycker SÅ mycket om det!

Farväl mormor

2008-04-14T17:02:00.003+02:00

I fredags den 11 april fyllde min morfar 90 år. Efter födelsdagsfikan på ålderdomshemmet hade dom berättat för honom. Mormor har dött. Eller hur man nu säger en sak. Mamma ringde och sa det till mig. Okej, sa jag nog. Eller hur man nu svarar på en sån sak. Fina fina mormor. Gamla, jättetrötta kroppen som var klar med detta livet sen ett bra tag tror jag. Morfar blev nog ledsen. Dom ses alldeles säkert i sin himmel snart. Han längtar nog dit kan jag tro, än mer nu. Jag var på tåget när mamma ringde, och satt nog mest och undrade vad och om jag kände någon sorg. Eller vad det nu är man ska känna om en sån här sak. Men jovisst. Förbisvischande landskap längs med rälsen och en fin medkännande hand på mitt knä ger bra utrymme för tankar och känslor att få välla fram trots allt. Inte som värsta flodvågen, men lite som fukt som tränger igenom vått och sumpigt trä, droppar formas och trillar ner i en liten pöl som efter ett tag börjar rinna över och kommer upp fram från insidan av ögat, nätt och jämt fuktar tårkanalen ner mot näsan men ändå så det liksom känns lite svalt när det blåser till över ansiktet. Tänker på dig mormor.

Easter weekend

2008-03-24T13:33:00.005+01:00

Påskaftonen började med lite torra näsor efter couronne- och vinylkvällen på erikslust. Jag tvingades upp ur sängen, Sesam tvingades in i bilen Albina och Robbans balkong rustades med välkommen-hem-gäster. Sen bar det av till Åkessons gamla torp utanför Örkelljunga, mitt ute i ingenstans.
Massa hundar, ett par barn, Åkesson-syskon och Åkesson-föräldrar, oändligt många målade ägg, lagom mycket snaps, sill så det räckte, snöbrottning och påskäggsjakt.
När alla gett sig av kom den smygande, så sakta, en liten bit i taget: stillheten, lugnet. Öron så ovana vid den tystnaden. Inget sus från fläktar, brus från trafik eller buller av dörrar som slår i trapphuset. Och stillheten. Ingen tv, ingen dator. Bara sig själv liksom. Tomheten och ödemarken utanför. Bara fält, träd, ängar och växtlighet överallt. Ingenting som rör sig. Mörkret. Kylan, minus tretton på natten. Värme från eld och från allt annat som brann i och utanför den knastrande brasan i öppna spisen.
På morgonen åt vi frukost och läste fågelboken. Sesam satt minst lika fängslad och intresserad som vi och konstaterade att det var domherrar, blåmesar, rödhakar och nöt-nånting som åt av brödsmulorna utanför fönstret. Så var påskhelgen i torpet. Mysig och fin på alla sätt.
Åter i stora stan blev det badminton, pizza och bio. Once, var en fin liten film. En singersongwriter i Dublin som gör sin musik, lever sitt liv och upplever fina saker, förvirrande känslor och sånt trams. Nejdå, den var inte tramsig alls utan tvärtom en skönt behaglig feel-good-film med bra musik.

Jump around

2008-03-20T16:45:00.002+01:00

Skärtorsdag 2008. Mycket känns bra. Typ allt. Jättebra.
Fixade den jävla omtentan i tripple jump i tisdags, äntligen.
Påsken är här. Solen är lite varm. Vi går på stan med hoppsan-steg och varsin klubba i munnen. Ibland är livet mums!

Me among the stars

2008-03-15T00:26:00.008+01:00

Kan man kanske säga att jag liksom vandrar omkring på randen av ett vackert beläget berg. Självsäker, nöjd, behaglig. Med styrkan att flytta berg. Men det behövs ju inte, jag går redan längst däruppe ovanpå det.

Ikväll spelade de galna finnarna i 22 Pistepirkko för oss på KB. Det var fint, riktigt himla bra! Borde åka till Vega nästa söndag för att se dom igen, sköna snubbar. Låten som spelas, och hur det är, just nu: Rally of Love!

I never get myself any dayjob
Don't have to show myself what I am made of
You can see the lights coming through my shades
There is a fire burning
It never fades

I could have go to school if I wanted to
But there is a thousands things that I would rather do
I'm gonna tell you twice what I 'am thinking of
I'm gonna rocking dilly dally in the rally of love

We don't care about breaking our hearts
Driving in the death valley rally of love
We don't care about crushing our cars
Pedal to the metal and our heads among the stars

I'm gonna glime your bed from the footside
Blown betveen your sheets like a summer breeze
Tip toe over your backbone
I'm gonna kiss you like cloud from the sea

I'm gonna put my coins to the jukebox
I'm gonna have you on my mind when the rock stops
I'm gonna tell you twice what I 'am thinking of
I wanna rocking dilly dally in the rally of love

We don't care about breaking our hearts
Driving in the death valley rally of love
We don"t care about crushing our cars
Pedal to the metal and our heads among the stars

Can you see the sun

Love Is Love

2008-03-04T19:14:00.005+01:00

Och jag hoppade på öresundståget mot Kastrup, "Down Boy" med Yeah Yeah Yeahs i ipod, och ner kom han. Ankommande passagerare strömmade ut genom dörrarna. En dansk dam stod redo med sina danska flaggvimplar och kammade frenetiskt sina gråa lockar. Förväntan och hjärthopp. Den danska damens resenärer fick sina flaggor och sen äntligen äntligen var det han som gled ut genom dörren. Och den där välkommen-hem-pussen... Här blir det mest naturliga att sluta skriva och bara le, vilket är precis vad jag gjort också de senaste dagarna. Inget bloggande, men en massa mysiga känslor. Sällan mer än ett fåtal meter mellan oss, helst inga alls. Så rätt, så skönt! Så var det med det. Kanske börjar jag skriva om annat än rosenrödskimrande saker snart, men under tiden får det duga såhär :) En smiley också, ja herregud det säger väl allt om mitt tillstånd.

Dagens låt: Bonnie Prince Billy - "Love Is Love"

Smiling the day away

2008-02-26T22:11:00.004+01:00

Som ett litet barn i väntan på julafton, den känslan fast gånger tusen. Så mår jag! Jag lyckades alltså att göra även denna dagen till en skön moonwalk som nu också leder framåt. Det har varit omöjligt att hålla tillbaka ett näst intill småflin på läpparna konstant under hela dagen idag. Föreläsningen gick som en dans. Bokrean resulterade i sex nya böcker och trevliga hejsan svejsan med folk på stan. Och såklart uppskattat att få flänga runt där tillsammans farbror Choklaudio. Kvällen blev laxmiddag och bokklubbsmys i uterummet på nionde våningen med stearinljus och sommarstugekänsla. Allt förstås i trevligt sällskap med mina dagdrömmars ständige följeslagare som jättesnart blir frisläppt hem till min verklighet igen. Pirr och underbar magkänsla!

Today once more

2008-02-25T21:46:00.005+01:00

Det börjar kännas som nån slag moonwalk nu. Eller som den där filmen då Bill Murray tvingas inse att han varje morgon vaknar upp till föregående dag igen. Jag har varit så glad idag, det är ju så nära nu. Gått omkring och njutit av att ögonblicket närmar sig med stormsteg. Sen kommer en jävla båt och lägger sig i vägen i hans frihetshamn och fördröjer allt en dag till. Så nu blir imorgon som idag, och det är väl bara att försöka njuta av den på samma sätt som jag gjorde idag. Heja mej.

Further on please!

2008-02-24T21:13:00.004+01:00

En vanlig söndag innebär ofta något av en tillbakablick på veckan som gått för att sammanfatta de tankar, samtal, känslor och händelser som slingrat sig fram genom dagarna. Idag är ingen sån söndag. Ingen ro att stanna upp. Inget behov av att se bakåt. Jag står på tå, tyngden framåt, studsar, hoppar, redo att lyfta och flyga rakt in i en ny vecka. Nästa vecka. Om nån timme börja den, veckan då han kommer hem!

Dagens låt: Engineers - "Home"

Time

2008-02-23T03:31:00.003+01:00

Alkohol fåt tiden att flyga. Det kände jag redan igår vid torsdagseftermiddagsfyllan hos mamms och papps. Nu är jag där igen, samtidigt som jag läser mail om drömtid, tid som är slapp och slingrig som kelsjuka muränor. Om sex timmar ska jag sitta i en bastu på kallbadhuset och fundera över hur det kommer kännas att alldeles snart, för första gången i mitt liv, sänka ner min kropp i iskallt hav. Innan dess ska jag sova en stund. Men det blir bra. Har sovit mycket senaste dygnen, senaste tiden i stort, tror jag. Så en dag i trötthet, bakfylla och seghet som kanske kommer att slita lite på krafterna blir nog bara bra. Om jag bara kunde komma på fortsättningen på låten...aaah irriterande, hjäääälp!! "Time..." sjungs det och följs därefter av två ackord som låter som ambulanssirener, typ, dur och sen moll. Vilken låt är det, med vem??? Månen var fin innan ikväll, Pandora spelade Boy's Don't Cry som också stod på min tröja, och det var kul att träffa Ågren.
Gonatt.

Sesam at nights

2008-02-19T22:41:00.002+01:00

PRECIS såhär är det, varenda jävla natt. Förutom batongen på slutet då kanske. Och jag ska inte klaga. Love you Sesam!

Heima

2008-02-19T21:08:00.009+01:00

Jag kan vara saligt, lyckligt lyrisk ibland över inget speciellt som ändå är speciellt. Nu är ett sånt tillfälle. Om vi börjar bakifrån med dagen, eller framifrån, eller hur det nu blir.

Nu, precis hemkommen från Music Docs visning på Victoria av Sigur Ros dokumentärfilm Heima. Så bra. Vet inte var jag ska börja. Fotot, musiken, människorna. Bandet avslutar sin turné med att spela runt om på den öde sagoön. Islands så vackra natur skildrat med så snyggt foto. Pampigt förstås. Men inte bara det, detaljerna också. Och människorna. Barnen, de gamla och alla däremellan som kom för att lyssna. Gillade känslan av att få förmodligen visste vad de skulle få höra. Någonting var på gång i den lilla byn, det var gratis, så man lämnade sina hus och man gick dit. Och man njöt. Bilderna av deras ansikten och uttryck i kropp och handling. Sen musiken då. Jag tyckte volymen kändes lite låg i början. Jag ville höja, jag ville höra. Jag riktigt kände hur mina öron trånade efter mer, efter att få ta in ljuden och vadderas av det vackra. Bara låta trumhinnan svänga med i ljudvågornas rörelse och aldrig få nog. Bomullsbalsam för musiksjälen. Eller nåt. Efter ett tag tänkte jag inte mer på volymen utan fastnade helt i filmen och antar att jag mest satt och log. Tror till och med ögonen tårades nån gång. Men det är det där som jag sa i början, jag är sån. Och jag älskar det. Låta mig själv tycka att någonting är precis så fantastiskt, magiskt unikt som det faktiskt är. Musiken igen då. Sigur Ros har något som 16 Horsepower / Woven Hand också har i det där med väntan och förväntan. Att bygga upp en stämning och sen stanna där, länge, mala på och låta den förväntade fortsättningen dröja. Att vänta på någonting gör det så mycket starkare när det väl kommer, när väl den där tonen eller ackordet kommer. Eller vad det än är egentligen. En sjöman till exempel. Och till och med tiden under tiden, i längtan och väntan, kan då bli outsägligt vacker. Jag tänkte på Sigur Ros nu igen, hur stråkarna, trummorna, gitarrerna, sången, och för att sluta en fånig instrument-namedrop skriver jag bara allt, helt enkelt, hur tonerna tillsammans blir någonting så njutbart.

Så det var en perfekt avslutning på en bra dag. Jag var där själv. Det var bra. Jag är bra på att göra bra saker ibland. Hela dagen idag har varit en sån dag. Började med badminton i förmiddags. Rickyboy krossade mig med 5-21, 7-21 innan jag vann sista med 21-15. Stannade med cyklarna bredvid fotbollsplanen där MFF:arna hade försäsongsträning för att sjukgymnastnörda oss lite genom att analysera juckarmhävningar och roliga löptekniker. Väl hemma fanns de två människorna som jag nog tycker om mest i hela världen inloggade på msn. Syrran i Ozzieland och Retardyoggi på de sju haven förbipasserandes ett sovandes zombielikt New Orleans. När dom somnat ägnade jag nog åtminstone tjugo minuter åt att förbereda morgondagens seminarium. Det resulterade i oanad uppskattning av övriga gruppmedlemmar. Ibland undrar jag om jag bara är väldigt effektiv eller om jag är bra på att luras och lyckas komma undan med så lite möda som bara är möjligt när det gäller plugg och studier. Efter allt pluggande blev det iallafall dags för fika med the baguett man. Falafel, Simpan, backgammon och uppvevbar mp3. Om Rundgång blir Malmös populäraste musikbutik, om den ekologiskt odlade kravmärka mp3-spelaren blir större än apples ipod och om Baguettmannen blir ekonomiskt oberoende och därför lyckas bli klar med sin avhandling, så kräver jag faktiskt att få en liten del av äran och berömmelsen. Och gärna en mille eller så i ersättning. Jag tänkte köpa en trisslott på Malmborgs idag, kände på mig att det var en bra dag för det. Men glömde det när jag kom fram till kassan. Efter fikan och Rundgång köpte jag fyra t-shirts, ett skärp och två pocket på Myrorna. På bibblan blev skörden en currysoppa, tio cd-skivor, en kursbok och ett telefonåterbud från det tänkta biosällskapet. Bra att jag inte gav upp utan gick dit själv. Fick dessutom skriva mitt namn efter Bob Hund-basistens på Music Docs medlemslista, bara en sån sak liksom. Och jag hann köpa glödlampor på triangeln innan filmen började. Där var jag nog runt och tillbaks på ruta ett. En tisdag som trots sin gråhet var ovanligt ogrå anses härmed avslutad med ett sjukt långt blogginlägg. Det bara blev så.

Pingpongdravel while waiting

2008-02-17T22:24:00.006+01:00

Söndag igen. Och jag vet inte, har jag nåt att säga? Mer än att jag är pigg, bla bla. Sovit gott, bla bla. För jag somnade elva igår fastän det var lördag, bla bla. Jo förresten , jag ångrar mig. Jag har något att säga. Typ detta: Igår somnade jag jättetidigt. Precis, men det sa jag ju innan! Men detta också: Maten jag lagade till Rickard och mig blev god, efterrätten också. Men vinet var nog sådär. Melodifestivalen hos Maja var bajs. Tur att det fanns en Emilia som sprang omkring som man kunde titta på istället. Huvudvärken var piss och jag kunde inget annat än att slänga in handduken, göra en höger-vänster och gå hem och sova. Vilket var bra klockan åtta imorse då jag utsövd kunde börja mitt äventyr med att ta mig till Skurup. Det gick bra. Och jag gjorde en av mina roligaste matcher på länge mot en Engblomare. Det blev lite av en ojämn match, vartannat set var hans, nästa var mitt. Han hade bra serve och svischade in loopar nästan felfritt vilket gjorde det väldigt svårt att hämta upp när det rann ifrån i början av seten till hans fördel. Set 2 och 4 var det tvärtom jag som fick drömstart, och lyckades hålla emot hela vägen. I sista och avgörande set var det traditionsenligt hans tur med den bra starten. 1-5 i sidbyte, 3-9, 4-9, 4-10 blev 6-10 och han tar timeout. Märkligt läge, han måste varit nervös eller nåt. Det är hans serve och jag har missat så många retuer under matchen, men lyckas ta båda poängen! 10-8, 10-9 och där gör jag en helt sanslös boll. Tio lika! Matchboll till honom igen, utjämnat, han missar serve och jag har matchboll. "Sidoöver, jag lurar honom med sidoöver, i mitten, han kommer missa, han kommer kommer han kommer missa, sidoöver sidoöver, missa INTE serven nu, sidoöver" och YES satan vad han blir lurad. MEN bollen sticker upp i luften, högt högt, har en massa skruv i sig och dimper ner lite väl långt bort, framförallt med tanke på att jag glömde tänka längre än att han antingen skulle missa returen eller stänka in den, så det allra sista jag var förberedd på var att slå en smash. Gör ett tamt försökt men missar, skit. 15-13 till honom sen. Jaja, kul iallafall!

Ännu en helg är slut, och det har gått oväntat smidigt. Det är inom räckhåll nu, det är faktiskt så! Fram genom veckan, förbi kommande helg, och sen...tar de skrivna orden slut. För det som kommer då går ändå inte att skrivas, beskrivas. Men upplevas ska det, ja jälvar. Lady luck är precis vad jag är!

The engineer over there

2008-02-14T17:55:00.011+01:00

Han sa att han var maskinist på båten, men...jag antar att någon måste göra skitjobben också? Vad vet väl jag, en längtandes väntandes landkrabba i ett sjölejons hjärta.

Beginning End

2008-02-12T12:24:00.001+01:00

With a little help from my friends Choclaudio och Balloonfighter har jag listat ut hur man kan spela lite musik i inläggen här, tryck play och testa vet jag!

Benni Hemm Hemm – BeginningEnd