Rutiga dar

Mindre rutiga dagar sökes. Inte mer smårutigt. Och det räcker inte med runt i det rutiga. Jag vill ha det som böjer strecken, i små och stora vågor. Snirklar i cirklar. Ut och iväg till nytt och oväntat.
Inget fel på innehållet i de där rutorna. Bara det att de är så rutiga. Så rött och rätt där det är rutat. Rutat in det inrutade.
Tror höstens resor kan ruta upp, ruta av, ruta ut.

Helgen v. 34

En helg på randen mellan sommar och höst. Ovanpå och på båda sidor om.

På ena sidan en ljummen kväll som blev natt som blev tidigt morgon. Sommarlätt i sinnet, sommarvackert fritt. Fri som fågeln som svävar runt, kanske letar efter en mus där nere eller bara njuter av vyerna. Möta musens blick, stanna kvar med den där, dyka ner och landa på en ensam trädgren.

På andra sidan möter min höstklara blick en fin vän. Sköna samtal över kaffekopparna i varma tröjor. Söndagsprat om livet, andra, oss själva och det däremellan.

Och sen ovanpå, mitt på den där randen spelas musik. Levande och rakt in i hjärtat och överallt där den känns. Ryser drypandes av svett, för det är så bra.

Så gick en helg till.

To look in your eyes

Pimpla vin med väl valda grannar till kl 00.53 en tisdag natt. I väntan på att Snart är här igen. Här och nu igen i ditt och mitt Nu igen. Jag vet aldrig riktigt. Tudelat alltid. Hur det ska bli, och ändå blir det alltid bara, blir som det blir. Som är bra. Som det ska va. Bort med aska och skit nu då bara.
Don't look back, never slow down. Sivert Höyem.

Make a memory

Att en enda låt kan vara ett så klart minne, länka tillbaka till just där just då, just det där. Så tydligt. Som att Beth Orthons Pass in time är ett fönster på vid gavel ut mot sommarnatten. Den svala och tysta, men framförallt doften av natt och sommar från ett ensamt flickrum. Eller Anthony and the Johnsons som tar mig till eftermiddagsdrömmar under höstiga powernaps efter postrundan i Lomma. Tusentals låtar, lika många minnen. Minnen som blir till erfarenheter. Tar en helt ny låt, Kajsa Grytt, har inte hört hennes nya än. Somom. Och skapar ett nytt minne, här och nu.

Once upon a good time

Utan att riktigt veta vad det är, bara märka att överallt är bra att vara. Man trivs och ler visst, utan att veta om det. Det är grönt och det doftar. Det sitter tio nykläckta ankungar under ankmammans vingar på vår innergård. De bor där. De är söta så vi älskar dem, och de för oss grannar närmare varandra. Det är låtsasfredag för mig, bara mig, det känns rättvist. Kajakerna på kanalen är min middagsunderhållning. Solen är kvar länge där jag sitter. Snart halv sju och den kommer att värma mig en stund till. Tillräckligt länge för att hinna med en tysk fulöl i hängmattan, idag igen. Så är det sommar, igen.

Chapter Spring

Älskar vårljuset i vardagen, och alla plötsligt så vackra.
Skönt skälvande väntan på mer och mer av det ljusa varma fina.
Jobba, springa, pingis. Jobbaspringapingis. Resa. Umgås. Jeden tag. Bra dagar!
En riktigt bra alphelg och snart ännu mera alp. Välkomnar vårsol och vyer som gör mig lycklig ända långt in i naturskönhetsnerven.



Nytt kapitel igen. Avslutar som vanligt det gamla med att städa och sortera. Göra plats för det nya jag vill ge plats till. Slänga bort en del gammalt. Spara en del annat gammalt som jag vill ha kvar i det nya. Jag slängde den gamla salamin. Gjorde en ny spellista. Tog fram en del papper att läsa på igen, klassificeringarna, rota leta hitta plocka fram det där igen. Då så, nytt kapitel börjar snart - kommer hem snart!

Summernight...let it happen!

En skogsglänta på gränsen mellan småland och västergötland. Vid en sjö. Utanför en lada. Dimman ligger lågt över ängen. Där njuter 60 själar av Loney Dears sagolikt vackra röst. Ut i natten, ut i ingenstans. Magiskt ögonblick i en sommar som var för bara några månader sen. Overkligt som blir verkligt igen på repeat i mina öron när jag cyklar genom vinterdimman ikväll.

http://open.spotify.com/track/15lvsHxTQjB7BH1FJaRqVZ

A certain kind of light

En bit bort i tystnad och mörker, fri från stadens skrammel ett tag. Vimmeldimman har lättat. Där och då kommer tanken på tänkandet. Att något väldigt bra är att få vara just bara i sina alldeles egna tankar. Och det får jag. Ingen annan kommer in där. Att inte behöva tänka på vad man tänker. Bara vandra fritt där, i min värld. Mer spännande, mycket skönare eller större frihet än att få vara där kan jag inte komma på. Jag utnyttjar den förmånen. Utforskar den inre världen medan värme från levande lågor underhåller synfältet och värmer mitt ansikte med ett alldeles speciellt ljus.

There's a light, a certain kind of light
when you love somebody.
Säger Nina Simone ikväll, några kvällar senare. Det har hon nog rätt i!