Mad...bad!

GAAAAAAH försvinn!!! Skärp er! Två gånger denna veckan har jag blivit uppriktigt SUR, arg, irriterad, ilsken! Jag kommer att avsluta varenda mening i detta inlägget med utropstecken!

Beteenden uppkomna ur rädsla, inskränkt tänkande, egoism och oförmåga till... ja va fan, allt! Och ta inte åt dig! Två inneliggande irritationer på en och samma gång nu! Så allt lär bli helt jävla fel!
Fuck it!
Jag bryr mig! ("Inte" suddade jag ut)
Och jag älskar ändå! ("Konstigt va" suddade jag också ut)

Kom igen nu...öppna uppe sinnet...ta emot insikt...våga inse att det finns fel! För de begås hela tiden, av dig och mig! Men de är inte farliga, om vi låter dem finnas och inte förnekar, fegar!

Nu blir det punk, det behövs nog!
Och punkt .

Siouxsie and The Banshees längre upp, lyssna för helvete!

every new problem brings a stranger inside helplessly forcing one more
new disguise

See me?

Someoneanyone can't see

the me that is me.

So you who do

please let me know too

the you that is you.

Sundays nowadays

Söndagar har blivit den ensamma lugna dagen som skiljer sig från alla andra dagar.
Min dag med dom och det jag sällan hinner med annars, bland annat mig själv.
Alltså min dag med mig själv.
Min dag med lugn.
Min dag med musik. Jag har märkt att söndagen ofta varit en dag då ny musik tagits till mitt hjärta, som jag sen lever med kommande vecka, veckor, liv.
Och idag också min dag med min Dick & Marie. När jag var liten trodde jag att alla hade en Dick-och-Marie, precis som alla har en farmor-och-farfar. Jag bryr mig verkligen om dom. Dom bryr sig verkligen om mig. Mina nära, kära, en trygghet att ta vara på.

Dagens låt: Naked Lunch - "Town Full Of Dogs"

while the cold wind blows in this town full of dogs
give me hope give me fear
give me love and despair
give me loads of your drug
and a reasonable fuck
your burdon and your weight
give me all that I can take
'cause you know I'd love to carry it all for you

Candles in Copenhagen

I köpenhamn på café. Macbooken i knät. Postpolio syndrome och snedbelastning vid cerebral pares i anteckningsblocket. Jack Johnsson hörs bakom människomummel. Dunkelt ljus och söta danska pojkar, grönt blockstearin. Fåtöljer, soffor och sunk. En trevlig kväll i sikte.

Jag är ständigt på väg, men vill stanna här i de rum, de känslor och den tid som är nu.

Och en bra kväll blev det. Älskar livet, upplevelser, fri som en fågel. Löjligt men ååh. Kanske är det lycklig jag är!?

Seende ögat

Villaförortens perfektion. Jag ser att dom inte ser. Blinda för allt mer. Hjärnor som stelnar, hjärtan som blir till is. Utan att dom märker det. Dom lider inte heller. Jag ser. Ansikten. Rädsla föds ur sånt som är smått. Man mister perspektiv. Stackare.

I staden känslor, mycket och många. I mångt och mycket bra. Som tar uttryck en torsdag natt. Jag ser. Jag vet vad. Men inte varför. Vad meningen är förblir osagt. Så jag kan fortsätta se, och undra.

Bye to a day

Sköna steg ut på bryggan. Vattnet i ett hav som är överallt runtomkring. Oändligheten, lugnet, ljuden.
Värmen i kroppen letar sig ut, känner den på huden och i blodet. Andningen som lugnar sig.
Solklotet på väg ner mot havet och de små svarta konturerna som bryter den raka linjen.
Farväl till solen som sjunker och försvinner i jämn takt.
Finns det något mer fullkomligt sätt att avsluta dagen? Så definitivt, så vackert.
Borta för alltid, för denna gången, denna dagen. Men det kommer fler, den kommer igen.
Och om jag blundar finns den kvar som en ljuspunkt på näthinnan som försöker smita. Men jag är där, håller den fast med min vilja och närvaro.
Går längs med bryggan igen, med horisontlinjen som skär mig i ryggen nu. Frihet, helhet, beslut, ”Den ensamme sjömannens födelse” med Bob Hund.

K To Be Lost

Idag har varit en söndag efter en lördag, igen. En bra söndag, igen! Med hösten har lugnet infunnit sig. Kalla vindar och en helt annan sinnesstämning i staden, i människorna och i mig.

Sov länge, efter broder Olofs inflyttningsfest, mycket vin, musik, och åter i Malmö blir det äntligen premiär på Debaser. Vänder på dygnet. Jag sov bort dagen, men hann ändå med en massa.

Sitta i gungstolen på franska balkongen. Gå runt på stan mellan Tamnack-lunch och Ölcaféet-fika/backgammon. Göra finfint i lägenheten. Spela på elorgeln. Jogga ner till havet och sitta längst ute på bryggan. Njuta av kvällen i mitt hem, i min ensamhet.

Och allt är helt okej. Jag är nära något bra nu, jag vet inte vad det är, det bara är. Jag trivs. Jag tror på det här, vad det nu är. Läget helt enkelt.

Soundtrack till idag:
"K To Be Lost" - Sister Vanilla
"Life Is Wonderfull" - Jason Mraz

Bright and clear my path

Satt på bussen och såg hösten, människor, möten, färger och dilemman...och hörde Into My Arms med Nick Cave i ipoden.

Så satans vackert. Så här ska det vara, om det ska vara. Om han finns så kommer han
säga:

I don't believe in an interventionist God
But I know, darling, that you do
But if I did I would kneel down and ask Him
Not to intervene when it came to you
Not to touch a hair on your head
To leave you as you are
And if He felt He had to direct you
Then direct you into my arms
Into my arms, O Lord

And I don't believe in the existence of angels
But looking at you I wonder if that's true
But if I did I would summon them together
And ask them to watch over you
To each burn a candle for you
To make bright and clear your path
And to walk, like Christ, in grace and love
And guide you into my arms
Into my arms, O Lord

And I believe in Love
And I know that you do too
And I believe in some kind of path
That we can walk down, me and you
So keep your candle burning
And make her journey bright and pure
That she will keep returning
Always and evermore
Into my arms, O Lord

Some song

Go your own way, don't think twice about it!

En av världens bästa låtar, man blir så glad!
Om det olyckligt nog råkar vara så att någon levt ett avskalat, innehållslöst och olyckligt liv, dvs utan att ha hört den, så är det hög tid nu, varsågod: http://skickafilen.se/download.jsp?fileid=YVd79fRaUUiZ9EFbmeec
Honey Is Cool - "Baby Jane"

Pingpongblogg given birth

Igår ringde lagledare Inge. Jag fattar inte hur jag kan få spela, men det får jag iallafall, och allt verkar solklart med både pengar och planering. Så nu, NU, är det dags! En ny pingisblogg har skapats, någon sorts träningsdagbok helt enkelt. Fullständigt ointressant för jordens befolkning, men nog väldigt bra för lilla mej, så här är den iallafall... Lilla Lisa Loops The Sacred Little White One

Good stuff

Bra saker i helgen:
En elorgel, ett fint äldre par, Israel-Nir, pink frog, att ha folk omkring mig och känna lugn och tycka om, bara trivas, Alex och Emmas eviga tjafs, Tacos hos Ludde, öl och film, möblera om, möblera fint, lyxfrukost, blogga, scones, kräftor, vin, Rickard, Jeriko, alkohol, leenden, att göra saker utan att tänka efter, svartklubb, drömmar, blåbärspaj, Madde, kramar, Risk, musik, matlagning.
Och kanske mest av allt - alla ord. Mina och era och våra. Kommentera, diskutera, mumla, berätta, babbla, bubbla. Och lyssna på andras ord eller på tystnad. Så, det har varit bra dagar, tack alla medverkande.

Turns and burns

To see through light
into myself
Days in fire
passing by

Murar och möss

Tid går och saker händer och sker. Ständigt nytt att bearbeta och smälta.

Förra veckans intensiva dagar med Molly, kusin, andra vänner och bekanta och malmöfestival. En bra sådan, mycket kul på scenerna. Marit Bergman, Sahara, Salem, Vive La Fete, Anna Ternheim, Denison Witmer, Timbuktu, Miss Li, Levellers, Lemonheads. Och säkert ännu fler. Blir aldrig mätt på bra konserter.

Efter en intensiv vecka blev det tillfälligt lugn, jobbhelg och tid för eftertanke. Lördagkvällen på ölcaféet. Jag är tyst som en mur, tiger som en mus.

Tentan gick bra, superlätt, skön lättnad. Nöjd med mig själv att jag lyckades ta tag. Och nya terminen har börjat. Tillbaks till verkligheten, en lite mer strukturerad verklighet där jag just tar tag, ordnar, har koll, är bra för andra och för mig själv.

Annars då. Jo köpenhamn! Kaffe och plugga och titta på folk, små trevliga affärer, vinyl och kläder. Sen mötte jag upp med Alex. Glass och rundvandring, svalt men sol, park och folk. Mat och vin i nyhamn. Öl och öl på kafé kys med bra musik, på Retro med bordsfotboll, i Huset med snygg videoinstallation på husväggen och suggestiv japansk konst nån våning upp. Hot dog och vin på hovedbanegården. Sen sussa sött med Pum-Pum, Leif och Alex. Att orka upp tidigt för en skön förmiddag på trevligt café för att plugga på andra sidan sundet var väl en trevlig tanke, men får bli en annan gång.

Det känns som jag missat något. Jag måste hålla jämna steg, med mig själv, med livet, med allt som sker. Känslorna. Det är nog där jag inte riktigt är ikapp, släpar efter. Känner, men inte fullt och inte klart. Får se vad som händer. Det är lätt att säga så, men det är så det är. Jag vet lite mer, och ändå ingenting, fortfarande.

Dreams came true!

Precis såhär, precis så! Jag är bjuden på middag, i köpenhamn. Och ikväll var som en enda stor perfekt förrätt.
God mamma-mat och bra snack hos syster. Sen finfina timmar på ölcaféet, backgammon, livsfilosofi, någon speciell, öl, kaffe, snake bites och 90-talsmusik. Tack och gonatt!

Watchin machine washing

Sitter i tvättstugan och ser maskinen snurra runt runt runt.
Väntar. Väntar. VÄNTAR.
Jävla maskin.
Torka, torka.
Vänta, inlåst i tvättrummet, läsa Auster.

Slut och sånt

Saker och ting tar slut ibland. Det har hänt förr. Jag funderar på hur, och upptäcker samma mönster som håller på att upprepa sig, kanske. Jag tänker på den gången det hände, och ser det hända igen, och igen, här och där.

Någonting blir lite svårt, lite komplicerat och fungerar inte så friktionsfritt som det en gång gjort. Allt handlar om vattnet som tenderar att välja den enklaste vägen fram. Fel eller rätt eller bra eller inte. För svag för att stå emot, och på tog för svag för kämpa emot dit strömmen drar. Usch och blä.
Bara vilja vara i ett lugn av vänliga vindar som vill väl, undransklumpar BORT.
Göra som jag vill, ha mina besvärliga tankar.
Själv. Ensam med min egen skugga.
Fråga inte mig, och framförallt - lita inte på mig.
Jag gör inte allt rätt alltid. Inte ens när det gäller mig själv. Sorgligt men sant. Önskar att jag kunde vara bra för alla. Får nöja mig med att vara det där jag kan, då jag kan, och hoppas att det räcker. Jag lämnar inga garantier. JAG vet inte.

Det skulle vara schysst att bli bjuden på en middag. Utan oklarheter, utan svårigheter. Bara en trevlig middag på tu man hand. Gärna i en ödslig industrihamn i köpenhamn. Det skulle jag verkligen vilja just nu.

Troubled waters

Det verkar som att man
precis som rinnande vatten
alltid kommer att välja den enklaste vägen fram
i kampen om att tvinga mörkerstormar bort så långt det bara går.

Sail on silvergirl,
Sail on by.
Your time has come to shine.
All your dreams are on their way.
See how they shine.
If you need a friend
Im sailing right behind.
Like a bridge over troubled water
I will ease your mind.

Farmors låt, Bridge Over Troubled Waters.
Fina farmor. Zigenarfarmor. Starka farmor. Ledsna farmor. Farmor som skulle fyllt 87 år igår.

Hide me in you hands

Jag fälls fortfarande, jag snubblar fram. Ett år senare.
Omskakad av en knäpp obarmhärtig natt som slog all inbillad styrka och yta i spillror.
Nära till ilska, som också är en känsla. Plötsligt började jag känna. Sedan dess har jag känt. Det vill jag inte sluta med. Inte heller sluta minnas.
Men ibland finns en känsla av att gå framför mig själv. Steget efter, och glömma bort steget före. Att inte riktigt bli klar, fortsätter vidare istället. Gå tillbaka är omöjligt, viljan att göra det bara löjligt. Längtan vidare driver framåt.
Lita, Lisa Lilla, på livets märkligheter.
Här är här och nu är då, nu. Då är absolut inte nu.

Så lämna mig här, ensam eller tillsammans.

It's happening again...

Och ikväll igen, superbra musik upplevd, nu i pildammsparken och med Final Fantasy. Och ännu en kass youtube-ljudupptagning, men ändå.

Man blir ju så lycklig bara! There's always music in the air. Och jag älskar det SÅ.

Something special

Woven Hand igår på KB, som alltid väldigt väldigt speciellt.

Musiken som är så vansinnigt vacker. Att bara stå där, ta in ljuden och känna något mytiskt och väldigt stämningsfullt över det. Samtidigt rått, djupt, allvarligt och tungt. På riktigt. Något helt annat än allt annat. Outstanding i alla kategorier.

Och det har alltid varit så, varenda gång. Helt olika ställen i livet, helt olika sammanhang och situationer. Mycket känslor, mycket som varit och är känsligt. Men musiken har alltid fångat och fängslat och tagit alla omständigheter runtomkring åt sidan till bakgrunden för en stund när Edwards spelar.

Mäktigt är vad det är!