Dreams came true!

Precis såhär, precis så! Jag är bjuden på middag, i köpenhamn. Och ikväll var som en enda stor perfekt förrätt.
God mamma-mat och bra snack hos syster. Sen finfina timmar på ölcaféet, backgammon, livsfilosofi, någon speciell, öl, kaffe, snake bites och 90-talsmusik. Tack och gonatt!

Watchin machine washing

Sitter i tvättstugan och ser maskinen snurra runt runt runt.
Väntar. Väntar. VÄNTAR.
Jävla maskin.
Torka, torka.
Vänta, inlåst i tvättrummet, läsa Auster.

Slut och sånt

Saker och ting tar slut ibland. Det har hänt förr. Jag funderar på hur, och upptäcker samma mönster som håller på att upprepa sig, kanske. Jag tänker på den gången det hände, och ser det hända igen, och igen, här och där.

Någonting blir lite svårt, lite komplicerat och fungerar inte så friktionsfritt som det en gång gjort. Allt handlar om vattnet som tenderar att välja den enklaste vägen fram. Fel eller rätt eller bra eller inte. För svag för att stå emot, och på tog för svag för kämpa emot dit strömmen drar. Usch och blä.
Bara vilja vara i ett lugn av vänliga vindar som vill väl, undransklumpar BORT.
Göra som jag vill, ha mina besvärliga tankar.
Själv. Ensam med min egen skugga.
Fråga inte mig, och framförallt - lita inte på mig.
Jag gör inte allt rätt alltid. Inte ens när det gäller mig själv. Sorgligt men sant. Önskar att jag kunde vara bra för alla. Får nöja mig med att vara det där jag kan, då jag kan, och hoppas att det räcker. Jag lämnar inga garantier. JAG vet inte.

Det skulle vara schysst att bli bjuden på en middag. Utan oklarheter, utan svårigheter. Bara en trevlig middag på tu man hand. Gärna i en ödslig industrihamn i köpenhamn. Det skulle jag verkligen vilja just nu.

Troubled waters

Det verkar som att man
precis som rinnande vatten
alltid kommer att välja den enklaste vägen fram
i kampen om att tvinga mörkerstormar bort så långt det bara går.

Sail on silvergirl,
Sail on by.
Your time has come to shine.
All your dreams are on their way.
See how they shine.
If you need a friend
Im sailing right behind.
Like a bridge over troubled water
I will ease your mind.

Farmors låt, Bridge Over Troubled Waters.
Fina farmor. Zigenarfarmor. Starka farmor. Ledsna farmor. Farmor som skulle fyllt 87 år igår.

Hide me in you hands

Jag fälls fortfarande, jag snubblar fram. Ett år senare.
Omskakad av en knäpp obarmhärtig natt som slog all inbillad styrka och yta i spillror.
Nära till ilska, som också är en känsla. Plötsligt började jag känna. Sedan dess har jag känt. Det vill jag inte sluta med. Inte heller sluta minnas.
Men ibland finns en känsla av att gå framför mig själv. Steget efter, och glömma bort steget före. Att inte riktigt bli klar, fortsätter vidare istället. Gå tillbaka är omöjligt, viljan att göra det bara löjligt. Längtan vidare driver framåt.
Lita, Lisa Lilla, på livets märkligheter.
Här är här och nu är då, nu. Då är absolut inte nu.

Så lämna mig här, ensam eller tillsammans.

It's happening again...

Och ikväll igen, superbra musik upplevd, nu i pildammsparken och med Final Fantasy. Och ännu en kass youtube-ljudupptagning, men ändå.

Man blir ju så lycklig bara! There's always music in the air. Och jag älskar det SÅ.

Something special

Woven Hand igår på KB, som alltid väldigt väldigt speciellt.

Musiken som är så vansinnigt vacker. Att bara stå där, ta in ljuden och känna något mytiskt och väldigt stämningsfullt över det. Samtidigt rått, djupt, allvarligt och tungt. På riktigt. Något helt annat än allt annat. Outstanding i alla kategorier.

Och det har alltid varit så, varenda gång. Helt olika ställen i livet, helt olika sammanhang och situationer. Mycket känslor, mycket som varit och är känsligt. Men musiken har alltid fångat och fängslat och tagit alla omständigheter runtomkring åt sidan till bakgrunden för en stund när Edwards spelar.

Mäktigt är vad det är!

Jump so high, lightly touch town

"......Och Lisa, HON har ju ingen STRATEGI?!!..."
Det stämmer kanske rätt bra ändå.

Men nu börjar det, nu jävlar!

Bad day, early morning, cruel world

Äsch då. Men solen skiner.

Varför bryr jag mig!? På Värnhem, ja, so?

Och jävla dröm, jag tänker inte vara rädd.

Gone to stay

Jag försöker verkligen att känna. Och känner det gör jag.
Sen försöker jag tänka. Och någonting pågår.
Jag anstränger mig för att tolka och sätta ihop tankar och känslor.
Varför. Därför att! Därför. Varför då? Ord är bara ord. Jag tycker inte om prickarna. Ö Ä. Det blir fula tramsiga ord av det. Därför är därför ännu värre än varför. Och titta på den meningen, den blev ju hemsk. i är den enda pricken som är fin. Som pricken över i:et.
Om man smyger runt och omkring kanske man slipper bestämma sig.

Jag skulle nog behöva ett mål, och en mening. Meningen är livet och målet mig själv, i livet. Stort. I helvete heller.

Delmålet skulle kunna vara att läsa fjärde terminen på sjukgymnastutbildningen. Ett annat delmål är att jobba och få lite andrum och tjäna tid med pengar, eller tid och pengar. Arbeit macht Frei!
Pingisen. Det vore ju kul. Elitserien, träna, planera, tävla. För skojs skull, men ändå lite allvar. Tiden då, jag måste hinna. Jag hatar tid och att hinna.

Nu ska jag snart ringa pappa och tycka det är synd och ganska intressant hur folk låter oviktiga petitesser uppta ens uppmärksamhet. Och lite skrämmande hur många det finns som inte förstår ett jävla skit. Kanske förstår inte någon särskilt mycket alls. Fuck off alla. Ibland.

Solen dödar månen för det är tydligen inte okej att det är natt dygnet runt.

A girl fooled by fire
Among stronger people a feeling of being lost
Wanna go to nowhere
Where there's no new days to face
Now is when soon is coming and present has past
Time is one of those things -
By the way, I'll never trust anything
Anything is one of those things
- One of those things not mine to keep
Gone to stay

Angel standing by

Älskar att drömma. Som inatt, drömmar om någon som får en insikt. Sluta leta efter igelkottar, du är snarare något som liknar en ängel, en angel standing by, säger han. Bort med igelkottar. Jag behöver stå bredvid, avvakta, och vara en ängel.

End of vecka 30

Söndag i Skanör avslutar Skåne-helgen.

T.S. adventure

Sagan om äventyren på Tosselilla Sommarland.
Började sömnigt efter fredagens äventyr på Helsingborgsfestivalen och senare Sofia som spelade på KB, nicey. Lyckades ta mig ur sängen lördag morgon, och var plötsligt på bussen, på väg. Och att susa fram genom öppna landskap är något alldeles speciellt. Musik blir som allra bäst då. Ipoden i en örat, genom hela huvudet, över till Alex huvud och ut genom hans andra öra.

Framme i Tomelilla, och oavsett var i världen man befinner sig vet man alltid var man har Madde någonstans, dvs med huvudet i gottispåsen med nötter. Reiseleiter Rickard tar oss alla till dagens mål - Tosselilla Sommarland och TS-powergang gör entré.

Inte långt senare plaskar Madde&Alex i det enda vattnet som pappa Rickard förbjudit oss att bada i, letandes efter Emmas kamera som ploppade ur Alex ficka efter en liten extra pose på väg över vattnet med linbanan. Så kan det gå!



Rickard fick sin hamburgare, jag och Alex fick våra tattoos. Sen blev det hoppa loss på jättestudsmattorna, skojskoj! Lite getter, lite grisar och några kaniner senare blev det vattenland. Galna vattenrutschkanor, och också såna som inte gav något glid alls, stackar Rickyticky, och ännu mer stackars oss som fick stå uppe och vänta i iskyla på att förste man (med inbyggt antiglid i ryggen och rumpan) skulle ha hasat sig ner ända till poolen. Snart torra och varma igen, men inte länge till. Bumperbåtarna blev början på en väldigt blöt period.

Tosselilla stängde och de fem luffarna påbörjade sin vandring mot tågstationen. Ösregnet kom, men det gjorde inget, knäppt men jag njöt verkligen av stunden. Eller inte knäppt alls, bara förmåga att njuta av situationer, se vad som finns att se i olika lägen. Det fanns en sagolikt vacker regnbåge att se. Och det fanns att se och inse att jag har minst lika sagolikt bra, trevliga och roliga vänner som har en minst lika bra förmåga som jag att skapa och se vad som händer. Leenden och skratt och allvar i samförstånd, sånt är viktigt, och roligt.

Några kilometrar på landsvägen senare hittar vi Tomelillas Ica Kvantum, med fikabord utanför kassorna och allt, perfelt för lite sprit, muffins och råa kycklingprinskorvar. Stugan på Österlen hade säkert varit mysig, men hem och ta den skönaste duschen på väldigt länge passade ännu bättre. Avslutningen med mysbyxe-shawarma-äppelkake-filmkväll blev perfekt. Sen sov jag så hårt att jag fick ont i örat.

My Heart Needs Some Repair

Ibland kommer det tillbaka till mig. Som att cykla hem genom parken igår, låta tårar trilla i mörkret. För förstörd för att tänka, bara vilja ta bort allt svårt. Allt som var är inte helt borta. Och ändå så borta. Alldeles för borta, overkligt. För det som var det var, det vet jag. Det var bra, fint. Dela allt. Allt som var så knäppt, så svårt, så knepigt, så osannolikt, och ändå så rätt. Hur kunde det hända, hur kunde vi känna? Så mycket! Minns meddelandena en sen kväll, ensam, längtan så enormt stark, som så ofta.
Han skrev: I really need you around
Jag anade att han lyssnade på låten, den som vi älskade.
Mitt svar: Don't you know what they say is true?
Han tänkte på samma låt: Even a fool can learn to love
Jag igen (och så var det): You like an angel from above - came and tought me about love
Han (sen somnade vi, och drömde om att allt kunde vara enkelt): Don't you know what they say is true? Even a fool can learn to love.

Långt senare, idag. Mer förvirrad, mer hel. Hur det nu hänger samman..?
Darling, my heart needs some repair, yeah - I really need some love and care

(Leather Nun - Even A Fool Can Learn To love)

Live alive

Cause it’s not where you go when you die
It’s how you live when you’re alive

Textraden som rullat i huvudet hela morgonen, satans fin låt.
Jack Savoretti - Dr. Frankenstein

Sum of some summer days

Det började väl någon gång när sommaren kom tillbaka. Dropkickspelningen, punk som lever och människor med. Fulla Jalle, tuppkammen och tvättbjörnen som, med all rätt, tog min säng. Svartklubb och grönt gräs, för lite sömn och en lagom tung arbetsdag.

Jobbet fortsatt bra, fortsatt nya trevliga figurer att lära känna. Sommarkvällar i bästa sällskap. Folks föräldrar som dök upp till höger och vänster, sånt är kul. Beachvolleybollkvällar är kul. Och ölkvällar, eller kaffe. Soundtracket en helt vanlig sommarnatt: The Undertones - You've Got My Number (Why Don't You Use It?).


Berlin. Lugnet, caféerna, slitna kvarter och att iaktta människor, vimmel, stämning, det som gör Berlin till Berlin. Gå omkring och se och bara vara där, i min nya stad, underbart! Dit ska jag igen, och ofta, den saken är klar. Världens bästa resesällskap i form av en kunnig trevlig bra vettig påg som bidrog till en perfekt Berlin-intro för mig. Urtypiska datanördstysken ställde upp med sin hopplöst sunkiga ungkarlslya med plats (?) för couchsurfers från överallt och ingenstans. Tyskt par på resande fot. Vilsen Berlintjej som jag ler åt, och jag vet att hon inte förstår, inte mycket, för Rihannas låt "Umbrella" är inte bra, så är det bara. Liftande franska poeter med sin Spoonge Bob och dålig engelska, men dom dög gott som sällskap i Berlinnatten, efter klubbesök på Magnet i väntan på första tunnelbanan hem. Där fanns det tid för eftertanke, och att vara i nuet. Skönt. Hej livet, kul att du placerade oss just här just nu. Natten som är lång och mörk, men asfalten på Bahnhofen känns fortfarande uppvärmd efter dagens soltimmar. Nästa dag blev västberlin, Kreutzberg, Treptower Park och allt i sitt så spännande historiska sammanhang, jag måste ta reda mer om det där. Britt Bulow hade varit stolt över mig. Nattloppis, bögklubb, och att sitta i E:et i LIEBE, vara lagom berusad och älska att bara vara, där och då.

Hemma, och sen var det Möllevångshelg. Tvättbjörnen var här, alla var här. Superduperdagar. Oändligt hur mycket kul det finns att hitta på i den här lilla staden på jorden, med er alla fina underbara vänner. Snyft! Eller glädjefnatt. Eller bara lugnt konstatera att jag gillar läget, jag har det ganska bra, tack för det, ovärderligt!

Och här är jag. En hel del upplevelser och intryck senare. Den lediga veckan har varit fruktansvärt intensiv. Nu måste jag landa, låta saker falla på plats. Jag hoppas allt hittar rätt.
Ensam nu. Det är fantastiskt. Jag och musiken och känslorna och tankarna och minnena från en galet lång bra vecka som just varit.

Sönderfall

Saker går itu. En blir två. En hel blir två halva. Någonting förstörs.

I förrgår den röda tallriken i ugnen. Den fina, min finaste. Idag den gröna djupa tallriken när jag diskade, för att jag hade bråttom. Bråttom till ingenting. Jag fick den av J, vi tyckte att dom var så fina, nu finns det bara en kvar. Glödlampan i hallen igår. Kaffekoppen på ölcaféet i fredags. Och mitt högra armveck är inte vad det borde. I ständigt sönderfall.

Allt ska bli helt, i sin halvhet, såsmåningom.
Inatt åker jag till Berlin.

Osynlig?

Vet inte hur många gånger jag fått kasta mig ur vägen och veja undan i sista sekund för den gamla tanten som stirrig och helvild kör omkring med rollatorn i sin lägenhet genom hallen mot köket för att äta sin havregrynsgröt.

Och sen cyklandes, passerar ett boulespelande gäng: "Oj akta er, det kommer en cykel!!"
Men JAG då, jag kommer också!? Syns inte jag!?

Men jag är inte särskilt orolig. Jag känner mig synlig. Till och med lysande ibland.

Heavy ropes, roads very cold

Gitarristen i Madrugada dog idag, 31 år gammal. Pooff. Fy fan vad hemskt. Känner mig innerligt och uppriktigt ledsen och sörjande.

Gick igenom så mycket med denna låten, och gör fortfarande. Så fin. Så sant.

Madrugada - "Majesty"

So am I
Good or bad
The way that things did turn out
I did only make you sad

And we cried and we cried
On the phone
Oh but in my mind
You were never that all alone

Oh you were majesty
Your roads were heavy
And your longing was cutting through bone

So am I
Am I good or bad
Could only awake your anger
I could only make you mad
Now was that how you showed me
That you were still so young and bold
Anyway those fights did drive me
And I was dying of thirst and I wasn`t growin` old

Oh you were majesty
Your ropes were heavy
And your roads were very cold
Oh, oh, oh majesty

But in my mind
I could still climb inside your bed
And I could be victorious
Still the only man to pass to the glorious arch of your head, o-oh

Oh you were majesty
Your ropes were heavy
And your cheeks were very red

Oh you were majesty
And it`s like I said
That spirit, is now dead

Oh, oh, oh Majesty

Some virkning done

Virkning på På Besök.

Och välkommen hem syster! (Guuud vad avis jag blev, jag vill också resa, gärna NUU)