Hänt sen sist, ja shit.. Some good news and bad news.
Påsken 2007, en enda stor röra, av allt. Men så är det ganska vackert att livet är vad det är också.
Vad det än är. Hemskt och vackert.
Men just nu är jag här.
Lördagen den 14 april, då jag promenerade från mobilia till mitt hem, barfota, mitt i natten. Hade skoskav, ju.
Lördagen då solen sken, och polisen undrar om vi sett någon fylla. Aldrig.
Lördagen mitt i allt.
Då jag bestämde mig för att gå i terapi.
Lördagen då allt är öppet. Allt kan hända, eller inte hända. Var är du? Vad betyder allt, och inget? Kan jag skilja på känslan och längtan? Vill få en chans att känna. Ge mig det. Varför frågar du inte, undrar du inte? Du hör ju inte på..!?
Tänker på er, ni som har det svårt nu. Inte mår bra, av en eller annan anledning. Allt är lika viktigt.
Du som skrämmer livet ur mig. Jag låg i min säng och tänkte på hur kul det ska bli att upptäcka Europa och livet några veckor med just dig i sommar. Vara levande och njuta och skratta och snacka och uppleva med just dig. Unika är vi alla, men inte som du. Så får du det där. Elakheter i kroppen. Men kanske inte så farliga ändå. Slits mellan hopp och förtvivlan, i ett gränsland, någonstans mellan insikt och förnekelse.
Och samtidigt det där... Som ger mig en massa, väcker en massa. Jag öppnar upp, och kanske är det svårt att fylla alla de där luckorna som jag ju önskar... Njuta av det som finns. Kanske...
Jag finns här och nu, snart i sängen. Mina fötter är svarta. Min hud doftar sol. Mina öron hör vacker musik. Luften är min. Att andas, leva, finnas i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar