Somethings

"It's a wonderful life
If you can find it"

Vad taxichauffören sa vill jag nog inte veta. Men man undrar ändå. I vilket fall så måste jag börja cykla. Innan dess köpa en lampa.

Saker sluts som cirklar nuförtiden. Alldeles av sig själv avslutas det gamla året. Saker händer och cirklar sluts, överallt, hela tiden tycks det.

Jag fick verkligen stanna upp. Rent fysiskt. För att undra, och / eller bekräfta att / om jag någonsin varit helare. Kanske inte.
TACK Rickard, Helena, Krister. Jag trodde att jag skulle klippa mig. Det vore bra. Men mössan var vad som var bra. Mer än bra. Haha, mössan.. Den var bra, snyggast där ikväll. Och jag kunde stå för, argumentera för att jag mådde bra av att höra det. Vem det än var som sa det. Och jag syns. Tack för den!

Det finns stjärnor i Malmö med. Karlavagnen. Varför ser jag alltid den? Jag kan verkligen ingenting om stjärnor. Ändå betyder dom så mycket. Är det kallt ikväll? Mina elefanter.. Förmodligen så. Konstigt.

Saknar jag nu? Eller undrar mest? Jävla människor.
Vad gör du och varför? Det kanske gäller alla. Men jag förstår verkligen inte. Det kanske gäller alltid.
Musiken gäller alltid.
Jag vill aldrig vara någonting annat än det här.
Jag vill bara komma härifrån.
Ytligt. Jag.
JAG ska aldrig göra avkall på mig själv. Jag ska vara det här. Aldrig mer. Men jag ska vara jag.
Oj vad jag är berusad kanske. Men ord kommer fram. Så det är bra. Tänker nog aldrig vara utan det.
Jag borde skaffa mig ett anteckningsblock. Eller vara full oftare. Det går nog inte. Anteckningsblock is the shit.
SATURDAY NIGHT
Den är så bra.. Åh Krister, bra att du kom! Inte bara du, men den stunden i soffan där, den. Många fler. Alla: - TACK för en skitbra födelsedagsfest!!!
More to come...

Soon...

Jag ska verkligen skriva snart...
Nu äta, karaoke, deep...

Dagen innan helgen

Okej.. Oj, where to start..? Detta kommer handla om min dag. Och om ord, texter, bokstäver efter varandra.


Sluter ögonen, hör tystnaden vakna
(citat från Pia Tafdrup, så bra dansk poet, bara så himla vackert. Speciellt på danska, ja danska, det kan vara fint ibland)
Det var iallafall vad jag gjorde när jag kom hem inatt. Lagom lullig, fyra öl och trevlig kväll. Men sen slöt jag ögonen, och tystnaden vaknade. Jag började leta texter. Nick Cave. Tafdrup. Och mig själv, feelings från förr, letade i gamla anteckningsblock.

Jag frågar utan svar -
gräver i fickor, tittar i brev,
söker det
som jag gärna vill finna och därför finner;
På andra sidan växer sig själen stark

Här är det alls inte tyst, det älskas och talas
till en annan.
Du flyttar berg, förstår inte
att våra två parallella liv inte möts
i någon punkt
(Tafdrup)

Ja det är såklart du Jonas. Eller det är han, Jonas. Jag skriver inte längre till honom, det är bra. Jag gjorde det förr, då var det bra. Allt är så läskigt föränderligt, skört. Känslomässigt skör. Jo, det kan visst då vara hotfullt.

Your face has fallen sad now
For you know the time is now
When I must remove your wings
And you, you must try to fly
(Nick Cave)

Jag tror ändå att det var du.
(Nu skrev jag det igen. Jag menar han. Men jag säger du, ändå.)
Var det ändå inte du,
som tyckte att tiden var inne, för mig att flyga?
Jag tror det.
Mitt ansikte blev till slut ledset.
Du såg det.
Ditt var det redan, sedan länge.
Och du är så fin. Det vet du.
Men jag tror du glömt,
att det ändå var du.


Vi hade det så bra.
You are a little mistery to me (Nick Cave, The Ship Song), sa du till mig. Och vi älskade den låten.
Det var ett tag sen, 2003. Jag skrev:
Att möta dina ögon,
jag ser på dig
Du mår bra,
du älskar mig
Jag behöver inte känna efter,
kärleken hjälper mig,
jag vet nu att älskar DIG.
Nick Cave igen:
For you dear, I was born
For you I was raised up
For you I've lived and for you I will die
(I thought?)
Now
You who are so far from me
Way across some cold neurotic sea
It's good to hear you're doing so well
But really can't you find somebody else that you can ring and tell
Did you ever
Care for me?
Were you ever
There for me?
So far from me

Man tar sig igenom och man växer. Hela tiden. Det är så så så bra.
Att sova länge som idag. Att få ett orange dubbelvikt A4-papper. "En liten fredagsgåva till tokiga Lisa tihi". Bara en sån sak, Josefin. Bara inse gång på gång hur bra hon är, min vän! Mina vänner. Alex och göteborgs-Jonas. Den kramen med den värmen, har saknat det sen sist han lämnade raj-raj-land. Att dricka billig öl på golden med Josefin, Emma, Alex, Helena och Molle. Helgen är här, och jag var inte alls beredd. Men den kan nog bli riktigt bra. Kanske drömmer jag om racerbilar.

Till slut bara, från det oranga pappret, min fredagsgåva:
Gå in på mcdonalds
ryck någons hamburgare ur handen
säg tack så mycket och gå stilla därifrån

se dem i ögonen och säg
allt löser sig
vi ska alla dö

Natt eller dag, och isåfall vilken?

Fullständigt förvirrad efter några dygn uppochner.
Har vänt dygnet bakochfram.
Tappade verkligen verkligheten och dagarna där ett tag.
När är natt och när är dag?
På nätterna blir allt mer galet, på dagarna blir allt verkligt. Det är nog skillnaden. Både natt och dag var bara så njutbart. Skönt att bli glatt överraskad sådär. Upprivande, kanske lite, men mest förvånande. Blev nog allt lite helare, needed that!

Jag har inte sett himlen på alldeles för länge, måste utanför dörren nu. Och jag har inte gjort något vettigt på alldeles för länge, måste få lite plugg gjort. Lösningen blir fika med Alex på Simpan.

Får väl se var den här dagen slutar. Fredag nu iallafall, det är jag säker på.

Jag börjar här

Allt är bara för mycket och alldeles lagom. Som det ska vara, antar jag. Jo det tycker jag.
För hur ont det än gör, så funkar klyschan. Den är dålig, låter tråkig, men stämmer. Allt som inte dödar stärker. Kanske till och med det. Vissa saker dör, om man kan kalla det död. Försvinner iallafall.

Jag talar i gåtor, måste sluta med det.
Konkret då. Jag börjar här.
Ikväll. Eller idag. Eller senaste veckan, senaste livet.

Nej, det får bli här och nu.
Jag har haft en bra dag. Jag vaknade sent utan att det för den delen var alldeles för sent. Jag hade svårt att hitta en bra kalenderwidget. Jag måste få struktur på mitt liv. Lite lagom. Jag var bra på att ta tag i mina studier. Jag hade helt underbara timmar hos Helena där jag fick saker gjorda och själen lycklig. Jag vågade inte cykla till Möllan eftersom min cykel saknar ljus. Jag fick ta bussen. Jag skulle vilja filma situationen utanför Maskot med Emma, Alex och Josefins medverkan, repliker och reaktioner när vi sammanstrålade. Och scenen innan med Max i fönstret. Jag åt plankstek på Maskot med Emma, Josefin och Alex. Jag frös utanför Ica. Ahlgrens bilar har blivit jul-slädar och blir sega och hårda när dom blir kalla. Jag såg the Proposition med Josefin, David och Emma hos Emma. Jag har skaffat en blogg.