Dagen innan helgen

Okej.. Oj, where to start..? Detta kommer handla om min dag. Och om ord, texter, bokstäver efter varandra.


Sluter ögonen, hör tystnaden vakna
(citat från Pia Tafdrup, så bra dansk poet, bara så himla vackert. Speciellt på danska, ja danska, det kan vara fint ibland)
Det var iallafall vad jag gjorde när jag kom hem inatt. Lagom lullig, fyra öl och trevlig kväll. Men sen slöt jag ögonen, och tystnaden vaknade. Jag började leta texter. Nick Cave. Tafdrup. Och mig själv, feelings från förr, letade i gamla anteckningsblock.

Jag frågar utan svar -
gräver i fickor, tittar i brev,
söker det
som jag gärna vill finna och därför finner;
På andra sidan växer sig själen stark

Här är det alls inte tyst, det älskas och talas
till en annan.
Du flyttar berg, förstår inte
att våra två parallella liv inte möts
i någon punkt
(Tafdrup)

Ja det är såklart du Jonas. Eller det är han, Jonas. Jag skriver inte längre till honom, det är bra. Jag gjorde det förr, då var det bra. Allt är så läskigt föränderligt, skört. Känslomässigt skör. Jo, det kan visst då vara hotfullt.

Your face has fallen sad now
For you know the time is now
When I must remove your wings
And you, you must try to fly
(Nick Cave)

Jag tror ändå att det var du.
(Nu skrev jag det igen. Jag menar han. Men jag säger du, ändå.)
Var det ändå inte du,
som tyckte att tiden var inne, för mig att flyga?
Jag tror det.
Mitt ansikte blev till slut ledset.
Du såg det.
Ditt var det redan, sedan länge.
Och du är så fin. Det vet du.
Men jag tror du glömt,
att det ändå var du.


Vi hade det så bra.
You are a little mistery to me (Nick Cave, The Ship Song), sa du till mig. Och vi älskade den låten.
Det var ett tag sen, 2003. Jag skrev:
Att möta dina ögon,
jag ser på dig
Du mår bra,
du älskar mig
Jag behöver inte känna efter,
kärleken hjälper mig,
jag vet nu att älskar DIG.
Nick Cave igen:
For you dear, I was born
For you I was raised up
For you I've lived and for you I will die
(I thought?)
Now
You who are so far from me
Way across some cold neurotic sea
It's good to hear you're doing so well
But really can't you find somebody else that you can ring and tell
Did you ever
Care for me?
Were you ever
There for me?
So far from me

Man tar sig igenom och man växer. Hela tiden. Det är så så så bra.
Att sova länge som idag. Att få ett orange dubbelvikt A4-papper. "En liten fredagsgåva till tokiga Lisa tihi". Bara en sån sak, Josefin. Bara inse gång på gång hur bra hon är, min vän! Mina vänner. Alex och göteborgs-Jonas. Den kramen med den värmen, har saknat det sen sist han lämnade raj-raj-land. Att dricka billig öl på golden med Josefin, Emma, Alex, Helena och Molle. Helgen är här, och jag var inte alls beredd. Men den kan nog bli riktigt bra. Kanske drömmer jag om racerbilar.

Till slut bara, från det oranga pappret, min fredagsgåva:
Gå in på mcdonalds
ryck någons hamburgare ur handen
säg tack så mycket och gå stilla därifrån

se dem i ögonen och säg
allt löser sig
vi ska alla dö