små tuvor i gröna gräs

Senaste månaderna har varit lite som den där åkermaskinen i Halland. Som i sakta mak malde framåt, packade gräs i små fyrkanter som slungades bakåt och fångades upp av vagnen som drogs efter. Packade nytt gräs som återigen slängdes bak. Igen. Och igen. Som att föras framåt i livet, samla ihop sig, kasta det ifrån sig för att låta det landa i bagaget som man bär med sig där bak.

På ett bra sätt. Jag har haft det bra. Jag är så lycklig, så löjligt lycklig!

Sen finns det tuvor i alla gräs. Alltid lika oväntade när de dyker upp. Tuvor som man aldrig råkat på förr, nya tuvor helt enkelt. Som man inte har en aning om hur man ska handskas med. Men som man tar sig igenom. Nya erfarenheter. Nu vet jag en massa mer. Något nyfiket dök upp, ville väl kanske använda mig för att spana lite, någon annanstans ifrån. Från där som inte är här. Det var nog meningen att det bara skulle få vara för en liten stund, sen bort igen. En unik lättnad.

Vår, sommar, vardag, äventyr. Dagar, veckor, månader går. Big love!

Särdal förresten, grymmaste semesterdagarna på länge...

Sesam, svanen och fåret

Häpp! Här igen. Livet har pågått utan de skrivna orden ett tag. Det har gått bra det också.
Bilder säger bråkdelar av allt som hänt, men kan påminna om urplock av ögonblick som varit.