Hjärtslag. När det bankar så, då måste jag fråga vad det vill. Det svarar att det jag längtar efter mest är nog att vara nära. Men det finns ju andra sätt också. Man kan komma någon nära. Man kan vara nära, tidsmässigt, eller i tanken.
Och man kan vara nära ögat!
Man låter livet studsa framåt. Ojämna studsar, byter riktning, krockar mot stora stenar, mindre stenar.
Levande lever livfullt, men inget är livsfarligt!
Denna omgångens längtansveckor har varit annorlunda. Så är det varje gång, hela tiden nytt. Många veckor har nu blivit en vecka och det verkar som att jag är på väg att ha gjort det igen. Klarat det alltså! Inte än då, men snart. Att få säga "snart" är som att höra klockan ringa för sista varvet. Inte tänka nu, bara spring, ingen mjölksyra nu, inte ropa hej, bara heja!
