Den där katten igen

Happy dark times

Det är just nu dagarna då allt gå sönder. Glödlampan, proppen, brandvarnaren. Och luften ur cykeln. Detta kanske inte representerar "allt", utan vid närmare eftertanke snarare ett väldigt begränsat antal ting inom den väldigt begränsade genren enkla konkreta praktiska saker i hemmet och vardagen.

Det är just nu också den där mörka hösttiden då man försöker att intala sig själv att mörker inte borde vara så farligt. Att deppa över mörker verkar ju löjligt. Mörker är bara mörker. En nyans. Mörker borde inte behöva vara mörkt som i mörkt sinne, mörka minnen, mörka tankar, mörker. Mörker borde kunna vara mörkt och mysigt. I mörker kan man få vara ifred, inte synas, ha hemligheter och gömma sig lite från stora världen utanför. Mörker är förresten ett märkligt ord, ganska fult. Trots allt gör mörkret mig mörk, vare sig jag vill eller inte. Mörkare kanske det räcker att jag säger. Fler mörka tankar i relation till ljusa tankar, i relation till hur det är i ljusa tider. Trots allt fortfarande inte särskilt mörkt. Jag är glad och har det bra och sånt. Jätteglad, jättebra, faktiskt!

När man frågar sig och fortfarande vet, då vet man. Så fler frågor!