Kämpar upp ögonlocken. Tröttare än tröttast, formatio reticularis, hallååå!? Wake up!
Ser gröna bussen, springer, ser röda jackan springa på andra sidan vägen. Röd jacka möter röd mössa i trött kram, grön buss stänger dörrarna efter oss. Gul buss. Soluppgång, pastellfärger i neon, vackert.
Dagen börjar.
Möten, bemötande, människor och liv.
Jag, som kan förmedla något. Vara där, vara jag, för dem.
Bara vara nära en, som honom, som inte är någon, inte är något.
Svarar inte på tilltal, men du vill ju säga något? Tom blick, men du ler ju? Ena dagen slutna ögon, totalt avsågad från vår värld. Orörlig kropp, men den lever ju? Plötsligt det där leendet igen. Ögonen som ser, men vad?
Se var och en, för vad, var, varför och hur de är.
Sen lämna för dagen, passera ut genom entren. Känna den där känslan. Som kanske är lycka, eller något liknande. Nöjd med dagens insatser. Inse någonstans att många steg framåt tagits.
Åååh vad jag tycker om det! Ja jag har nog hittat rätt där.
Dagens länk: Riget - Drusse - Tvångslobotomi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar