Onsdag... Empire och vår!

Vaknar, ger mig ut på gatorna utan att veta vart jag är på väg, som vanligt. Empire State Building måste göras, åker upp där. 88:e våningen, eller något sånt, ut, och shit! Det som möter mig där är bara något av det mäktigaste som kan tänkas. Min stad, så vacker, så häftig! Vårsolen som värmer, står där hur länge som helst och bara njuter.
Väl nere i myllret igen är vårkänslan uppenbar, underbart! Går hem och slänger av mig mössa och vantar, förbereder för en långpromenad. Riktning downtown och east. Går i några timmar. Områden för område, skiftar i stil obemärkt, trafikkaos, slum, parker. Alla njuter av solen, bara överkroppar, spontana leenden, fågelkvitter.

Tillbaks på hostelet. Börjar kunna det där med Hey!-how-are-you-doing nu. Så ett spontant ihopplockat gäng gör sig redo för en öl i kvällningen. Molly Wee på hörnan mittemot får jag besöka när min riktiga Molly är med och besöker staden. Drog vidare till Bernie på BB King. Tipsades att fortsätta till lokal pub en bit bort. På väg uptown utreds invånarnas svart kryss i pannan samt big apple-teorin. En turk, en tysk, en brasse och jag, på Scruffy Duffy. Tänka sig, att en Luri från San Paolo kunde ha så mycket gemensamt med en liten Lisa i sitt esse vilket bidrog till en väldigt trevlig kväll.

Tisdag... Happy Marti Grass!

Borta... Ok, get on with your life! Hänger med den australiensiska damen som aldrig sett snö till Times Square och letar efter world web cam. Efter överväldigande vänlighet av poliser, gatusopare och säkert 10-15 andra vänliga själar och en hel del farande runt gatorna där finns vi iallafall vinkandes kl 10.55 PM 20 februari 2007 http://www.earthcam.com/usa/newyork/timessquare (cam 4 tror jag..) . Tack och hej till lady Oz och ses aldrig mer, hälsa aboriginerna, cool dam.

Går vidare själv, uptown. Ser plötsligt en ljus öppning mellan fasaderna längre fram, central park! Ekorrar. Drömmen natten innan om farmor och jordekorren. Livet är verkligen en slump av sammanträffanden.

Metropolitan museum var helt klart värt ett besök, en hel del som fångade mig. Tack till både Waseems dansande polare och painter-John för att ni tvingade dit mig.

Eftermiddagsdrinkar med Satinder på Emmeretts irländska pub. Pratade Strindberg och Bergman, samtidigt som New York-borna väller fram på gatorna utanför. Gående och körandes, tutandes, på väg hem, på väg bort, på väg vart som helst. Kvällen fortsatte, till galen Marti Grass-fest på New Orleans-pub, glitter och countryband. Avslutade på samma ställe som allt började i fredags, dit Freddie tagit mig, som råkade vara denna Satinders stammisställe, baren på 41st. Fem medelålders män, jag och en Florida-fjortis som bartender. Hem i regn, och vad jag älskade till och med det, de blöta gatorna, staden i regn hade jag inte upplevt innan. Ja precis, hem. 8th avenue som ledde mig till mitt hem något kvarter bort på 30th street.

Måndag...magic

Fucking killing cold! China town var klockor, guld och asiater. Via Staten Island Ferry hittade jag frihetsgudinnan, plötligt bara stod hon där! Lite senare stötte jag på ground zero. Wall street innan dess.

Kvällen sen... Livet är som allra vackrast när slumpen får bestämma, helt klart! Slumpen bestämde att John öppnade den där dörren, att det fanns en takterass och att en australiensisk dam upptäckt att man kunde se Empire State Buildning därifrån.
Långt senare i köket på hostelet. Resans första anteckning... "Som nu. Väntar. LYCKLIG. Och eftersom NY är en helt fantastisk stad för mig just nu hinner jag inte skriva mer." Han kom. Och någon trevlig chilenare, som var långt bort i minnet såhär i efterhand. Märkligt, för han var betydelsefull. Den stunden i köket där. Vi snackade politik, visst ja. Han var verkligen trevlig, men försvann visst i skuggan av någon annan. Someone good, someone true. Someone like you. Couldn't feel love, couldn't think straight. Couldn't feel trust, couldn't trust faith. Men jag borde ju, om någon gång så nu. Här spelas Lightning Crashes från receptionen. Kanske är det precis vad som händer också. Men jag ska aldrig sluta att tro på kärlek (vad det än är?), och på helt underbara människor. I will never.

Söndag...slappdag

Vaknar, sover, sover, vaknar. Bernie är halvdöd, så ynklig som bara en man med influensa kan bli. Freddie fortfarande lika cool. Vi fastnade där hela dagen, i New York-sunkig lägenhet med the perfect view. Golf på tv, katter i soffan, dj vinyl-mixer, halva schackpjäser, kyckling och ris, kyckling och bönor, som söndagar ska vara, oavsett vilken kontinent!

Lördag...love NYC!

Jag går ut på stan. Full av liv och öppen för alla intryck. Och oj.


Fest hos Waseem på kvällen. Collegegänget. Den dansande trion. Den långhåriga musikern som växte allt mer under hela kvällen, intressant, hade verkligen velat se en fortsättning. Synd att det inte direkt bara är att gå till Brooklyn och hoppas råka på någon man vill lära känna mer. Och sen har vi Timbuktu-kopian. Säkert fler, men bara som pusselbitar som tillsammans gjorde en väldigt bra kväll. "You have to have a girl, you know..". Va fan!! För att komma in på en nattklubb, hmm. Jaja, på nåt sätt blev jag klonad fem gånger. Taxi och buss och plötsligt var jag med Bernie på Jersey. Manhattans skyline i natten och i en berusningsdimma, vackert, underbart.

Fedag...on my way!

En bra sista hejdå-kram och leende och ord från pappa, sen var jag på väg. Underbar känsla, äventyr!!! Det där leendet för mig själv, fysiskt på läpparna och själsligt i hjärtat och hela kroppen. Det återkom också många gånger under resan.

Flygplatser, älskar flygplatser.

Och flyga, är inte det ett av vår världs mest otroliga påhitt.

JFK airport, subway, och plötsligt var jag där. Går upp från underjorden vid 34th strett Penn station, möts av - ja... New York helt enkelt!
Hittar Manhattan Inn Hostel. Hittar en trevlig receptionist som tycker att Lisa är ett fint namn. Hittar till Bernie på BB King jazzklubb. Presenteras för världens coolaste Freddie som är stenhård och hur schysst som helst. Galen första kväll. Full for sure. Kanske för att "that hat...is a goldmine"...

Before alles...

Alla tankar, alla förväntningar, som egentligen inte fanns.
Ett märkligt lugn. Overkligt men helt i sin ordning.
Jag var här, och snart där.
Far away, so close! (se filmen! "Himmel över Berlin", som för övrigt blir nästa stad att upptäcka, hoppas jag)

Lifetime won't last

There's no room for lost years.
Fuck the tears.
Let it spill all over the floor.
What the hell are you saving it for?

Left & found

Snart ett år sen. Tror jag. Är det konstigt att jag inte vet? Kanske.
Lämnade allt. Hittade ännu mer.
Då som nu tackar jag Kate Bush för att hon givit världen en så fin låt - "Wuthering Heights"

I've found a lot
I hated you, I love you, too

I'm looking for you
And I'm glad I found me

Well, I...

Walk the streets

Watching faces

Whisper sounds of songs

Wide open mind

Waiting for nothing

Want everything

Will always do

Days at hospital

Kämpar upp ögonlocken. Tröttare än tröttast, formatio reticularis, hallååå!? Wake up!
Ser gröna bussen, springer, ser röda jackan springa på andra sidan vägen. Röd jacka möter röd mössa i trött kram, grön buss stänger dörrarna efter oss. Gul buss. Soluppgång, pastellfärger i neon, vackert.
Dagen börjar.

Möten, bemötande, människor och liv.
Jag, som kan förmedla något. Vara där, vara jag, för dem.
Bara vara nära en, som honom, som inte är någon, inte är något.
Svarar inte på tilltal, men du vill ju säga något? Tom blick, men du ler ju? Ena dagen slutna ögon, totalt avsågad från vår värld. Orörlig kropp, men den lever ju? Plötsligt det där leendet igen. Ögonen som ser, men vad?

Se var och en, för vad, var, varför och hur de är.

Sen lämna för dagen, passera ut genom entren. Känna den där känslan. Som kanske är lycka, eller något liknande. Nöjd med dagens insatser. Inse någonstans att många steg framåt tagits.

Åååh vad jag tycker om det! Ja jag har nog hittat rätt där.

Dagens länk: Riget - Drusse - Tvångslobotomi

Jag säger något...

...alltså har jag något att säga.

Laughter

I samförstånd, av blickar eller ord, bubbla av skratt. Se och le. Det blir inte bättre. Jag älskar nog att skratta ja. Och att göra det med någon, eller några, ja dig eller ni, med er... Det uppskattas! Låta livet leka. Och "Can't Stop Laughing" är världens bästa låt just nu!

Plingplong

Storstryk mot Kulladal. Men jag var där, jag var vaken, och vid medvetande, inte illa!








För trevliga Malmö-människor made me do it!

Cave says that...

He'll wrap you in his arms
He'll rekindle all the dreams
it took you a lifetime to destroy
He'll reach deep into the hole,
heal your shrinking soul

Hey buddy, you know you're
never ever coming back

He's a god, he's a man,
he's a ghost, he's a guru

They're whispering his name
through this disappearing land

A shadow is cast wherever he stands

You'll see him in your nightmares,
you'll see him in your dreams
He'll appear out of nowhere but
he ain't what he seems

You'll see him in your head,
on the TV screen
And hey buddy, I'm warning
you to turn it off

He's a ghost, he's a god,
he's a man, he's a guru

You're one microscopic cog
in his catastrophic plan
Designed and directed by
his red right hand

He's a...

He's mumbling words you can't understand
He's mumbling word behind his red right hand


Kanske bäst att se upp för den där "he" och hans red right hand. Om han finns, ens. Eller så är det bara en bra låt med Nick Cave.

Kylskåpspoesi!

På kylkåpet... Ska bort, blandas, bli nya meningar... Men mycket av 1,5 år finns här... Och det är inget jag vill ska bort, ingeting. Vill ha allt, alla stunder, alla upplevelser, allt som hände, allt som händer... ska hända, ser fram emot det!

du läser vita magnetord på ett kylskåp

smaklig pris

suckade lätt att ingen sköter poesin

för mig älskar du idioter och jag dig

vaknar död utanför en fluffig himmel vid kall stad i svart värld när starkt ljus aldrig är

modig själ måste kunna säga förlåt utan ångest

ska fundera över fattig ful pojke
fråga vad han har för säng

kaffe gör måndag morgon mäktig

gammal mjölk till mjuk sur mat har unik doft i min mun

ganska hög fast lagom trevlig

hellre är jag en märklig tystnad
och njuter hemlig dröm
som bär skugga
med en vilja att ge nära vacker eld
söker speciell kyss

förvånad glömsk ung flicka grubblar

orden är ett rum av liv

kostar miljon att köpa skräp

viktig illusion vilar av vemod

genom brus hörs mer regn än vatten

hinna vara seg lat fri

utmärkt festhöst

han är fin men inte verklig eller?

mellan hopp och ibland kärlek möter man en galen sanning om svar

längtar efter het hand mot min lust

från trött till lycklig

nej här ska bli vinter

länge samlar de kunskap och lär i evighet

delikat föda dallra som häcksvett

naken tänker ha gröt sex

viskning
kul sommar
ljuv bomull

kvinna vågar röra het man

två barn med tre ben

första äventyret slut

varför är vi rätt
om jag tvekar och gråter
vill förstå en enda känsla
tack!

typ så

Things said to consider

Paul Auster i "Brooklyn Follies":
Att be om förlåtelse är komplicerat, en känslig balansakt mellan hårdnackad stolthet och tårdrypande ånger, och om man inte verkligen förmår blotta sig för den man ber om förlåtelse klingar vartenda ord ihåligt och falskt.
Bra sagt. Och jag måste läsa mer, oftare. Älskar det ju.


Jonathan Caouette i "Tarnation":
Your greatest creation is the life you lead.
Den där filmen alltså, älskar den. Såg den igen förra veckan. Mår så bra av att se den. På samma gång plågad av mörker som lycklig av liv.



Cyberängel i webläsarfönstret:
Too late
You are a very bad girl
Tyckte det var rätt kul. WHAT liksom? Bara stod där, när jag skulle surfa in på en helt normal vanlig sida. Pytteliten svart typ handskriven text på i övrigt helt vit bakgrund. Log för mig själv, kanske lite träffad...

Neil Young i "Hey hey, my my":
It's Better To Burn Out Than To Fade Away
I'm on fire! Och det känns bra. Man kan bli lite sliten av det, såklart, the fire. Men det är varmt, och vackert. Mellanting, halvheter, kompromisser? Nej, jag tror inte det faktiskt.
Samma låt:
Out Of The Blue
Into The Black
The Blue är postens uniformer, ljuset på morgonen, trötta ögon
The Black är texten jag skriver, mörkret på natten, stora pupiller
Out Of This
Into That
Now

Sacred little white one...

Pingis är kul. Ja, jo.
Kalmar i helgen var nog ganska bra, en liten återställare.

Bilfärden dit: Sömn till skönt radiomummel
Matcherna där: Jag är faktiskt bra, ändå. Eller inte ändå, bara bra. Känslan vid bordet, den är kanske inte helt som vanligt. Kanske behöver den inte vara det. Allt finns, bara inte riktigt som förr. Allvaret finns. Fokus finns. Bubblan finns. Motståndaren, tankarna, taktiken, serven, loopen, åååh! Rörelsen - efter bollen, mot bollen, med bollen. Och jag gör DET med bollen. Vad jag vill. In perfect harmony! Magic...
Pingisfolket: Till viss del lite väl ytliga, ointressanta, men helt ok... JA jag generaliserar
Mat: Gratis, mycket, gott
Hotell: För mjuk säng, underbar frukostbuffé
Bilfärden hem: Fallande träd, all over. Stjärnbilder, musik i aijpfodh och tankar, om känslor, typ detta:

Tankar / känslor...
Beständigt / förgängligt...
Att det som tänks, är känslor,
fast annorlunda, modifierade
Tänka är att formulera känslor
Realisera, sammanfatta, rimliggöra

Men nu då
Ska jag..?
Lita på längtan
Gå på känslan
Tro på tanken, eller om det är en känsla
Bestående eller förgänglig
Men den är ju nu
Och då är den

Sen hur
vet jag inte

Skitsamma
Dolls can't talk anyway

När Någon

med het hand
Något Nära
att kanske
Någonstans Närma
sig, mig
Någorlunda När
tid är för
Någon Närhet

Trams! Men nu ska jag plugga...

Pie in the sky syndrome

Idag:
Skönt att Helena är hemma igen. Helt underbart. Jag behöver dig. Lilla sjukgymnaststudenten Lisa är helt beroende av dig. Lilla människan Lisa blir så glad dig.

Vaknade, för sent, men på rätt ställe iallafall. Där jag kan lyssna på musik och låta hjärtat och själen brinna, dansa och leva.

Att plugga gjorde mig också väldigt levande. Omåttligt nöjd med mig själv efteråt. Trevligt med Tant som vanligt såklart! Sen kom Samuel och Heidi med thaimat och lilla lilla Emilia. 3 månader och så mycket människa. Blev bara alldeles varm och lugn av att känna hennes lilla liv i mitt knä.

Igår:
Kul och trevligt att bjuda Rickard, Davis, Josie och Syster Ys på middag igår. Hyfsat stolt över att det blev så uppskattat.

Innan helgen:
Jobbet. Trött trött återigen trött. Samma människor, samma rutiner. Tjusningen som ändå finns i det där jobbet. Gula postbilen. Friheten ute. Musik, there is always music in the air. Trädgårdarna, staketen och någonstans en brevlåda. Solen, villaägarna och Metro Hus&Hem.

Framöver:
Ta tag. I saker och ting. Få gjort. Allt.

Damn good coffee!

Ok, jag måste köpa nya högtalare på Sci-Fi Skåne. Eller Hi-Fi Skåne.
Ok, jag måste köpa en vinylspelare.
Depeche Mode på vinyl och Jesus And Mary Chains "Psychocandy" hos Robert fick mig att inse det.
Gillar det där leendet så. Den känslan. Och klarsynen, allt. Inte på något jobbigt sätt. Bara påverkas, bara njuter, jag med. Ja du, det var trevligt! Mer kaffe och musik på eftermiddagarna... Om det inte vore för plikterna. Jobb, plugg, måsten, blä. Om man bara kunde komma på något sätt...

Film time

Damn right, David, High Fidelity var absolut en film jag skulle gilla! Perfekt avrundning av dagen/kvällen/natten. Satt uppkrupen i soffan och log för mig själv hela filmen igenom. Nu är det snart morgon och jag ska försöka sova lite.
"Hey, it's half past a monkey's ass, let's get out of here!"

We don't know, and we won't know

Tool!
Så bra texter, så bra musik... Detta känns! Långt in i själen, eller nånstans... Rysningar. Mörker.


It was so real,
Like I woke up in Wonderland.
All sorta terrifying
I don't wanna be all alone
While I tell this story.
And can anyone tell me why
Y'all sound like Peanuts parents?
Will I ever be coming down?
This is so real
Finally, it's my lucky day
'Cause this shit never happens to me
I can't breathe right now!
You believe me, don't you?
Please believe what I've just said!
See the Dead ain't touring
And this wasn't all in my head.
See, they took me by the hand
And invited me right in.
See, my heart is racing
Then they showed me something
I don't even know where to begin.
Strapped down to my bed
Feet cold and eyes red
I'm out of my head
Am I alive? Am I dead?
Can't remember what they said
God damn, shit the bed.
Hey ...
I can't remember what they said to me
Can't remember what they said to make me out to be the hero
Can't remember what they said
Bob help me!
Can't remember what they said
We don't know, and we won't know
God damn, shit the bed!

(Från "Rosetta Stoned" - Tool)

Detta var bara så mycket min dröm. Mardrömmen. Livet. Och det man inte vet. Om livet, om allt. Det är bra. Och Bob, hehe...hör du det, Rob!?


Angels on the sideline,
Puzzled and amused.
Why did Father give these humans free will?
Now they're all confused.

Angels on the sideline,
Baffled and confused.
Father blessed them all with reason,
And this is what they choose?

Fight over the clouds, over wind, over sky
Fight over your lie, over blood, over anything
Fight over love, over sun, over nothing
Fight till they die,
Over what? For their ending

Angels on the sideline again
Wondering when this chug of war will end...
Cut it all right in two....

Silly Monkeys...
How they survive so misguided is a mystery

(Från "Right In two" - Tool)