Torsdag...Brooklyn

Jag vet inte om det var det perfekta fotoljuset, Luris sällskap, sentimentaliteten över att närma sig slutet, eller helt enkelt bara en fantastisk stad som gjorde dagen till något alldeles speciellt. Vi bara gick omkring och levde, upplevde, iakttog. Log rakt ut i luften, åt allt. Vi gick till apple store i affärskvarteren i kanten av central park. Kollade Rockafeller Center. Tog oss downtown. Distraherade av något helt annat hamnade vi på Brooklyn istället för att hoppa av på subway-stationen innan. Det gjorde inget. Fick hjälp av solen och en vägbeskirvning med den speciella Brooklynaccenten för att hitta till Brooklyn bridge. Gick över bron, hem till vårt Manhattan. Världens godaste hamburgare på belgiskt TinTin-café. Och rice pudding på knäppt cyberfuture-ställe. Sen var det tack och hej till sir L. Kunde inte titta bak när jag gick upp för trappan efter hejdå-kramen. Knepigt det där...
Lugn sista kväll. Ingen John... Hade nog hoppats, men inte trott. Nästa gång ska jag ha en trippelbandsmobil med mig!

Onsdag... Empire och vår!

Vaknar, ger mig ut på gatorna utan att veta vart jag är på väg, som vanligt. Empire State Building måste göras, åker upp där. 88:e våningen, eller något sånt, ut, och shit! Det som möter mig där är bara något av det mäktigaste som kan tänkas. Min stad, så vacker, så häftig! Vårsolen som värmer, står där hur länge som helst och bara njuter.
Väl nere i myllret igen är vårkänslan uppenbar, underbart! Går hem och slänger av mig mössa och vantar, förbereder för en långpromenad. Riktning downtown och east. Går i några timmar. Områden för område, skiftar i stil obemärkt, trafikkaos, slum, parker. Alla njuter av solen, bara överkroppar, spontana leenden, fågelkvitter.

Tillbaks på hostelet. Börjar kunna det där med Hey!-how-are-you-doing nu. Så ett spontant ihopplockat gäng gör sig redo för en öl i kvällningen. Molly Wee på hörnan mittemot får jag besöka när min riktiga Molly är med och besöker staden. Drog vidare till Bernie på BB King. Tipsades att fortsätta till lokal pub en bit bort. På väg uptown utreds invånarnas svart kryss i pannan samt big apple-teorin. En turk, en tysk, en brasse och jag, på Scruffy Duffy. Tänka sig, att en Luri från San Paolo kunde ha så mycket gemensamt med en liten Lisa i sitt esse vilket bidrog till en väldigt trevlig kväll.

Tisdag... Happy Marti Grass!

Borta... Ok, get on with your life! Hänger med den australiensiska damen som aldrig sett snö till Times Square och letar efter world web cam. Efter överväldigande vänlighet av poliser, gatusopare och säkert 10-15 andra vänliga själar och en hel del farande runt gatorna där finns vi iallafall vinkandes kl 10.55 PM 20 februari 2007 http://www.earthcam.com/usa/newyork/timessquare (cam 4 tror jag..) . Tack och hej till lady Oz och ses aldrig mer, hälsa aboriginerna, cool dam.

Går vidare själv, uptown. Ser plötsligt en ljus öppning mellan fasaderna längre fram, central park! Ekorrar. Drömmen natten innan om farmor och jordekorren. Livet är verkligen en slump av sammanträffanden.

Metropolitan museum var helt klart värt ett besök, en hel del som fångade mig. Tack till både Waseems dansande polare och painter-John för att ni tvingade dit mig.

Eftermiddagsdrinkar med Satinder på Emmeretts irländska pub. Pratade Strindberg och Bergman, samtidigt som New York-borna väller fram på gatorna utanför. Gående och körandes, tutandes, på väg hem, på väg bort, på väg vart som helst. Kvällen fortsatte, till galen Marti Grass-fest på New Orleans-pub, glitter och countryband. Avslutade på samma ställe som allt började i fredags, dit Freddie tagit mig, som råkade vara denna Satinders stammisställe, baren på 41st. Fem medelålders män, jag och en Florida-fjortis som bartender. Hem i regn, och vad jag älskade till och med det, de blöta gatorna, staden i regn hade jag inte upplevt innan. Ja precis, hem. 8th avenue som ledde mig till mitt hem något kvarter bort på 30th street.

Måndag...magic

Fucking killing cold! China town var klockor, guld och asiater. Via Staten Island Ferry hittade jag frihetsgudinnan, plötligt bara stod hon där! Lite senare stötte jag på ground zero. Wall street innan dess.

Kvällen sen... Livet är som allra vackrast när slumpen får bestämma, helt klart! Slumpen bestämde att John öppnade den där dörren, att det fanns en takterass och att en australiensisk dam upptäckt att man kunde se Empire State Buildning därifrån.
Långt senare i köket på hostelet. Resans första anteckning... "Som nu. Väntar. LYCKLIG. Och eftersom NY är en helt fantastisk stad för mig just nu hinner jag inte skriva mer." Han kom. Och någon trevlig chilenare, som var långt bort i minnet såhär i efterhand. Märkligt, för han var betydelsefull. Den stunden i köket där. Vi snackade politik, visst ja. Han var verkligen trevlig, men försvann visst i skuggan av någon annan. Someone good, someone true. Someone like you. Couldn't feel love, couldn't think straight. Couldn't feel trust, couldn't trust faith. Men jag borde ju, om någon gång så nu. Här spelas Lightning Crashes från receptionen. Kanske är det precis vad som händer också. Men jag ska aldrig sluta att tro på kärlek (vad det än är?), och på helt underbara människor. I will never.

Söndag...slappdag

Vaknar, sover, sover, vaknar. Bernie är halvdöd, så ynklig som bara en man med influensa kan bli. Freddie fortfarande lika cool. Vi fastnade där hela dagen, i New York-sunkig lägenhet med the perfect view. Golf på tv, katter i soffan, dj vinyl-mixer, halva schackpjäser, kyckling och ris, kyckling och bönor, som söndagar ska vara, oavsett vilken kontinent!

Lördag...love NYC!

Jag går ut på stan. Full av liv och öppen för alla intryck. Och oj.


Fest hos Waseem på kvällen. Collegegänget. Den dansande trion. Den långhåriga musikern som växte allt mer under hela kvällen, intressant, hade verkligen velat se en fortsättning. Synd att det inte direkt bara är att gå till Brooklyn och hoppas råka på någon man vill lära känna mer. Och sen har vi Timbuktu-kopian. Säkert fler, men bara som pusselbitar som tillsammans gjorde en väldigt bra kväll. "You have to have a girl, you know..". Va fan!! För att komma in på en nattklubb, hmm. Jaja, på nåt sätt blev jag klonad fem gånger. Taxi och buss och plötsligt var jag med Bernie på Jersey. Manhattans skyline i natten och i en berusningsdimma, vackert, underbart.

Fedag...on my way!

En bra sista hejdå-kram och leende och ord från pappa, sen var jag på väg. Underbar känsla, äventyr!!! Det där leendet för mig själv, fysiskt på läpparna och själsligt i hjärtat och hela kroppen. Det återkom också många gånger under resan.

Flygplatser, älskar flygplatser.

Och flyga, är inte det ett av vår världs mest otroliga påhitt.

JFK airport, subway, och plötsligt var jag där. Går upp från underjorden vid 34th strett Penn station, möts av - ja... New York helt enkelt!
Hittar Manhattan Inn Hostel. Hittar en trevlig receptionist som tycker att Lisa är ett fint namn. Hittar till Bernie på BB King jazzklubb. Presenteras för världens coolaste Freddie som är stenhård och hur schysst som helst. Galen första kväll. Full for sure. Kanske för att "that hat...is a goldmine"...

Before alles...

Alla tankar, alla förväntningar, som egentligen inte fanns.
Ett märkligt lugn. Overkligt men helt i sin ordning.
Jag var här, och snart där.
Far away, so close! (se filmen! "Himmel över Berlin", som för övrigt blir nästa stad att upptäcka, hoppas jag)

Lifetime won't last

There's no room for lost years.
Fuck the tears.
Let it spill all over the floor.
What the hell are you saving it for?

Left & found

Snart ett år sen. Tror jag. Är det konstigt att jag inte vet? Kanske.
Lämnade allt. Hittade ännu mer.
Då som nu tackar jag Kate Bush för att hon givit världen en så fin låt - "Wuthering Heights"

I've found a lot
I hated you, I love you, too

I'm looking for you
And I'm glad I found me

Well, I...

Walk the streets

Watching faces

Whisper sounds of songs

Wide open mind

Waiting for nothing

Want everything

Will always do

Days at hospital

Kämpar upp ögonlocken. Tröttare än tröttast, formatio reticularis, hallååå!? Wake up!
Ser gröna bussen, springer, ser röda jackan springa på andra sidan vägen. Röd jacka möter röd mössa i trött kram, grön buss stänger dörrarna efter oss. Gul buss. Soluppgång, pastellfärger i neon, vackert.
Dagen börjar.

Möten, bemötande, människor och liv.
Jag, som kan förmedla något. Vara där, vara jag, för dem.
Bara vara nära en, som honom, som inte är någon, inte är något.
Svarar inte på tilltal, men du vill ju säga något? Tom blick, men du ler ju? Ena dagen slutna ögon, totalt avsågad från vår värld. Orörlig kropp, men den lever ju? Plötsligt det där leendet igen. Ögonen som ser, men vad?

Se var och en, för vad, var, varför och hur de är.

Sen lämna för dagen, passera ut genom entren. Känna den där känslan. Som kanske är lycka, eller något liknande. Nöjd med dagens insatser. Inse någonstans att många steg framåt tagits.

Åååh vad jag tycker om det! Ja jag har nog hittat rätt där.

Dagens länk: Riget - Drusse - Tvångslobotomi