Those days larger than life

Förunderligt, hur kvällar kan bli vad den just blev. Vad detta detta är är oklart. Vad som hände? Ingen aning. Att syster min och united-trion bjöd in sig själva på spontan grillkväll. Att världen är full av bra människor.

En kväll som var och aldrig kommer att vara igen, förstås. Synd eller inte. Livet går vidare, och det väljer nog en bra väg. Är det något jag borde lita på så är det just det, just nu, för det verkar uppenbarligen så.

Men att bli sedd, hörd och förstådd. Den där känslan att bli det till en nivå där jag själv aldrig ens varit, än. Genom någon annan växa ännu mer, vara ännu mera jag.

Själv se, höra, förstå, och tänka nya tankar.
Samtidigt skeptisk, litar inte på något. Bara på det som är nu, aldrig framåt, knappt ens bakåt.

Tro och tankar som är så spännande. Tangerar på så många punkter min egen syn, levandet av livet. Ändå fortfarande denna återhållsamhet, som också visar sig befogad, tror jag. Vill se upp för tveksamheter, baktankar, som förmodligen inte ens finns. Tror inte att det är någon risk samtidigt. Så länge man tvivlar på sina teorier är det bra och rimligt.

Begeistrad, ja kanske, av allt isåfall. Människa där. Kul att vi existerar. Ännu roligare att bli bekräftad, sedd. Dela dilemman, vända och vrida, eller bara lämna och acceptera.

Tankeställare och tankeåterställare.
Vad är vad, rätt och fel. Kanske inget av det.
Drifter, nyfikenhet, öppenhet.

Man kan dra gränser och man kan också dra streck, så är det.

Mogwai

Getting through days

Torsdag, i Staffanstorp för middag och rabarberpaj med mamms och papps, och sen årsmöte som skulle äga rum på good old högstadieskolan. Hagalidskolan med sina röda tegelväggar. Kände igen lukterna i de olika korridorerna. Undrar vem som har mitt gamla skåp? Årsmötet med lilla lilla pingisklubben blev mer av en bisarr upplevelse av att träffa staffanstorpsbor. Ja herregud, vilket folk det finns. Så insnöade och ovetande om allt utanför deras skrämmande begränsade värld. Skönt att säga tack och hej till kassörsposten och klubben som den ser ut idag, har absolut inga känslor för någonting där nu. Allt som varit däremot, oj oj. I den där hallen, combihallen, där allt hände under en period. Där man tränade seriöst och mindre seriöst, underbart bra och katastrofalt dåliga pass. Man var lycklig och högst olycklig. Hade bananlimningar eller superkänsla. Älskade vissa och hatade andra av de som samtidigt befann sig i hallen. Ville stanna upp och vara där för evigt, eller bara bort och ut till en annan verklighet. Men grunden fanns där under ett bra tag, spred sig ut, och till helt andra saker. Svårare saker. Kanske för att jag blev äldre, och ville mer. Ville annat, förstås, inte minst beroende på fantastiskt starka känslor. Kärlek, var precis vad det var. Tror jag mig veta, fortfarande.

Fredag, i Staffanstorp igen, för tandläkarundersökning och besök i combihallen för att avsluta kassörsuppdraget. Cyklar till Åkershus för att hämta nycklar. Drabbas av känslostorm när jag kommer dit och ser grävmaskiner, nya hus, grönområden som är borta, allt är nytt. Jag kunde det där området som min egen bakficka när J bodde där. Nu bor han där. Men där är inte längre där. Och han är inte längre han. Allt är nytt, och borta.

Första helgen i juni, och vad som också är borta nu är alla tentatankar! Äntligen, sista tentan gjord. Underbart helt enkelt! Spontant klassfirande i Lund avrundade terminen. Jättekul, älskar verkligen den där klassen. "Liiiiisaa, ser du att jag ser dubbelt!?!?" och "Nämn en skådis som börjar på N: - Hmm... Ulla Skog!!! ....."

Kvällen igår, var snurr hit och dit, men nicey. Käk och datorfix med min router-hero startade kvällen. Sen hamnade jag hos Ia och Henke med utsikt över taken på Rörsjöstaden. Dramatisk fotbollsmatch, vin, la musica och vidare ut i sommarmalmökvällen. Ica och Ia & co droppade av vid folkets park, jag följde ugnspannkaksdoften och fortsatte till falkenbergsgatan, gott!! Sen nosade jag upp afrikanska rytmer och hittade till Rickyticky och Tant H på claesgatan. Choclaudio och Manke hade också hittat dit, till spelglädje och galen dans. Det är sånt där jag menar, bara komma på sig själv med att sitta och le, och ryckas med. Avslutning på snurret blev B-filmer och sömn.

Söndag nu, och jag har ont i magen, vilket är bra. Behöver dom där avstampen. Det har snurrat på nu, länge. När inte cirklarna sluts som dom ska tenderar allt att snurra på i en allt mer rasande fart. Jag vill så mycket, det är nog därför. Har varit svårstoppad på sistone tror jag, varken kropp eller sinne har hängt med. Men nu har åtminstone kroppen kämpat ifatt, tack för det! Nu börjar det om på nytt, här och nu, noll och blankt, oändligt med möjligheter utan förväntningar eller krav. Jag måste ingenting! Jag gör vad fan jag vill, grymt!

Måste bara nämna oxå:
Dom där bänkarna runt fontänen på bantorget som fick mig att känna någonting i fredags natt. Inte så mycket mer än så egentligen, bara minnen från en dag som passerat. På samma sätt som att Nick Drake och Tant Strul är minnen från en annan dag som också passerat.

Och till sist - den cyklande flätan under cykelhjälmen på Södergatan i Lund VAR häxan Bülow. Stackars alla nya högstadiebarn som drabbas, år efter år. Världen är en ond plats att leva på. Men misströsta inte, children of universe. Livet går vidare precis som det ska, oavsett om ni tror det eller inte.

Sunthoughts

Solen, vilket påhitt, eller hur! Yeah sure liksom, ett brinnande klot, som syns på himlen men egentligen befinner sig någonstans ute i universum. Som sprider värme och skapar liv. Och lycka. Ingen ifrågasätter dess existens. Natten sen då. Något svart och helt tomt. Tiden då dagen töms bort, för att rensa upp och göra plats för nytt. Små lysande stjärnor på himlen som inte ger något ljus, utan än så länge bara syns där som försiktig förtröstan om att mer kommer. Som också kommer att kännas och märkas ända hit, som värmer och lyser upp. Det stora, gula, mäktiga eldklotet...Vad är det egentligen för något?? "Vad är ni egentligen för några??". Kanske ungefär samma fråga. Jag vet faktiskt inte. Det spelar inte så himla stor roll. Det bara är, vi bara är, och jag är, definitivt.

Sooooon...

Snart där. Sista tentan, sen...SOMMAR!
Då ska jag leva varje dag. I två veckor åtminstone, helt ledig!!



VILL!!!!!!!!
Vara vid havet. Åka ut på landet.
Köra bil, länge, runt runt. Fast det kanske är dumt, långt långt istället då.
Ta mig till Berlin. Vara i Köpenhamn. Tennis i Båstad. Fotografera på Österlen. Tälta vid en sjö. Bli gäst i Skanör och Furuboda.
Se filmer. Sitta på uteserveringar. Upptäcka att jag skrattar och trivs. Umgås och diskutera. Möta blickar som är sanna och öppna, som säger saker, säger allt.
Cykla på min röda cykel, långt. Simma i vatten som är kallt och blått, länge.
Se stjärnor. Sova när jag somnar. Drömma djupt, vakna varm.

Snart... längtar!

Mother, should I build the wall?

The Wall, bra film! Bra bra film!!
Och gissa vad som toppar nya bäst-just-nu-listan...

Good, evil, bright and new

Lite Nick Cave...

(lyssnar på Darker With The Day
tänker att denna sommaren SKA jag läsa,
en massa.
Som And The Ass Saw The Angel)

I thought of my friends who had died of exposure
And I remembered other ones who had died from the lack of it

Back on the street I saw a great big smiling sun
It was a Good day and an Evil day and all was bright and new
And it seemed to me that most destruction was being done
By those who could not choose between the two

1 step closer

Praktiska tentan avklarad, jaa!!
Ett steg närmare frihet, lugn, sommar och äventyr.

Å andra sidan är jag redan där, någonstans. Jag lever och tycks inte kunna sluta med det. Kanske inte riktigt är helt i fas med tankar, känslor och handling ibland. Men det gör nog inte så mycket. En minut i taget, så får det bli!

Imorgon ska jag redogöra för funktionsnedsättningar i rörelseapparatet, ja jävlar vad jag ska leta fram kunskap i skallen från alla skrymslen och vrår. En liten kraftansträngning, känns nästan mest som en utmaning just nu. Bra.

Heja mej!

siesta!

Så här var det... Det var en gång.....

......en bil, en Molly, i Staffanstorp av alla ställen, för föräldrafika och hämta tält.
Körde nog allt lite vilse på väg till syster på landet nånstans bland kanoter och vacker natur, men vad gör det när Skåne är ganska vackert ändå!
Nya miljöer skapar nya tankar, så är det, skönt att komma från Malmö en stund.


Sen festival life. Med allt vad det innebär.
Vi drack mest vatten, och sirap.
Fredagen var en väldigt bra kväll! Allt. Jesse Malin var den stora överraskningen. Så bra det bara kan bli helt enkelt. Musik, live, liv, bara njuta framför scenen av allt som hände där uppe och nedanför. Uppladdningen var perfekt i öltältet. Team Lisa & Molly i toppform kan inte bli annat än bra och trevligt, och nya bekantskaper. Sen gick vi nog hem. Det finns spår som tyder på det iallafall. För på något sätt transporterades vi från söt new york-artist och hamnade någon annanstans. Närmare bestämt mitt på grusstigen på campingomårdet. Någon som har någon aning om hur? Skitsamma, för det var bara helt himla rätt. Berusning och dimma, man får tycka om det, man är värd att få tycka om saker, det har jag hört! Vin, stjärnor, människor, sen hamnar jag till slut i tältet, under hatten. Vaknar sliten. Men att lida kollektivt är ganska okej ändå. Lördag förmiddag slås ett nytt bajamaja-rekord. Samtidigt som allt fler svär över stubbarna, och sällan är man mer lättroad än dagen efter.

Och sen var det ju musiken då!
Nicola Sarcevic
Asha Ali
Salem Al Fakir
Jesse Malin
The Plan
The Concretes
Black Belt
Peps Persson
Miss Li
Ed Harcourt
Kristoffer Åström
Sahara Hotnights

Strongest solitaire

Mycket har hänt, igen.
Många saker har upplevts.
Massor med tankar och handlingar har tagit form.
Mängder av saker har jag fått insikt om och lärt mig av.

Till exempel att man maximalt kan boka sju tvättpass per månad i mitt nya hyreshus. Too bad.
Resten får jag skriva om sen. Plugg som inte blir plugg. Människomöten, samtal som betyder så mycket mer. Festival-lajbans, och musik som når överallt.

Jävla tentor.
Jag hoppas på det bästa.
Jag vet inte om jag tror på det.
Det finns nog en mening med det mesta.
So I'm hopefull.

Life goes on, and on

Undrar om det ens är någon idé att försöka hänga med, sträva efter att vara i fas, när det bara rusar på i tusentals kilometer i timmen? Livet då alltså. För jag vill inte heller vara utan något, allt för nyfiken för att ta reda på vad som finns runt hörnan. Så jag kör nog på, lämnar det förflutna bakom, tar med det som fastnar, resten får vara, eller hämtas upp senare.



Arkiv att leta i för senaste dygnets händelser:

- Avdelningen för tonårsfester i föräldrafria lyxvillor (se även under "toktrevliga kvällar med Rick" samt "toktrevliga kvällar med Syrsan")

- Sektionen för sena nattbesök (kan eventuellt hittas under "vänskap är bra men alla behöver smek")

- Öppen samling med blandat bra snack (främst om saker som får mig att växa och tänka nya tankar, gärna med stearinljus och musik som en mjuk skön matta som letar sig in till det gröna köksbordet)

- Hörnan för ostrategiskt pluggande (här ingår även chattande, matlagning, musik och de samtidigt sovande alternativt snarkande i sängen)

- Hyllorna med bra filmer (endast de som får en att sitta och le oavbrutet blandat med skratt omgiven av de som förstår mig och delar skratten / humorn / tankarna)

Viva Musica!

Tusen artister, 1000, en etta tre nollor!!
Musik kommer att döda mig. Men det gör inget.



"Without music, life would be a mistake." - Friedrich Nietzsche

"Music is the electrical soil in which the spirit lives, thinks and invents." - Ludwig van Beethoven

"It’s not enough to know which notes to play, you gotta know why they need to be played." - George Carlin

Sound of that saturday

France Gall - Ella, Elle L'a
Lördagens låt!!

Först som målarmusik i broder Loffes lägenhet. Det var trevligt och skoj. Reklamradio, maskeringstejp, blå och vit färg, all over.

Sen dök samma låt upp på Sofias fest. Märkligt, så längesen jag hörde den låten. Men som jag älskat den. Vår, i en bil med nervevade fönster, långsamt längs med södra esplanadens loppmarknad i Lund.

Danger

Lördag förmiddag, snart på väg till broder Olofs lägenhet / renoveringsobjekt för att måla väggar.
Det ska bli skoj, borde jag skriva. Men har mest tentatankar. Äh jag ska fixa det där, i eftermiddag börjar det! Först måla, DET SKA BLI SKOJ.

Han finns

På fotografierna från den över ett år gamla filmrullen.
Fan vad vi inte mådde bra. Hur det syns nu, hur vi inte såg då.

I mina drömmar.
Rädslan för att fastna igen i det som inte var bra. Samtidigt det svåra i att släppa.

På Emmas buss.
Visste ju att det skulle hända, förr eller senare. Hur det kändes? Ja, typ så Joss, som ett hål i racket :)

I mina tankar.
Men det behöver varken vara fel eller farligt.

Livet går vidare, det är redan på väg!

Ain't scared of lightning i huvudet på mig när jag lägger in tvätt i maskinen i världens bästa tvättstuga, snart får jag gå ner igen och starta nästa maskin, tjohoo!

Time to take care

Behövde en sån här natt, sömn 02-13. En massa drömmar, känslor av ångest och obehag, lust och vilja.

Vakna utvilad, med lite mer energi än vanligt, och krafter att ta tag.

Ta hand om mig själv.
Om saker.
Och om dom jag bryr mig om.

Here I come!