Getting through days

Torsdag, i Staffanstorp för middag och rabarberpaj med mamms och papps, och sen årsmöte som skulle äga rum på good old högstadieskolan. Hagalidskolan med sina röda tegelväggar. Kände igen lukterna i de olika korridorerna. Undrar vem som har mitt gamla skåp? Årsmötet med lilla lilla pingisklubben blev mer av en bisarr upplevelse av att träffa staffanstorpsbor. Ja herregud, vilket folk det finns. Så insnöade och ovetande om allt utanför deras skrämmande begränsade värld. Skönt att säga tack och hej till kassörsposten och klubben som den ser ut idag, har absolut inga känslor för någonting där nu. Allt som varit däremot, oj oj. I den där hallen, combihallen, där allt hände under en period. Där man tränade seriöst och mindre seriöst, underbart bra och katastrofalt dåliga pass. Man var lycklig och högst olycklig. Hade bananlimningar eller superkänsla. Älskade vissa och hatade andra av de som samtidigt befann sig i hallen. Ville stanna upp och vara där för evigt, eller bara bort och ut till en annan verklighet. Men grunden fanns där under ett bra tag, spred sig ut, och till helt andra saker. Svårare saker. Kanske för att jag blev äldre, och ville mer. Ville annat, förstås, inte minst beroende på fantastiskt starka känslor. Kärlek, var precis vad det var. Tror jag mig veta, fortfarande.

Fredag, i Staffanstorp igen, för tandläkarundersökning och besök i combihallen för att avsluta kassörsuppdraget. Cyklar till Åkershus för att hämta nycklar. Drabbas av känslostorm när jag kommer dit och ser grävmaskiner, nya hus, grönområden som är borta, allt är nytt. Jag kunde det där området som min egen bakficka när J bodde där. Nu bor han där. Men där är inte längre där. Och han är inte längre han. Allt är nytt, och borta.

Första helgen i juni, och vad som också är borta nu är alla tentatankar! Äntligen, sista tentan gjord. Underbart helt enkelt! Spontant klassfirande i Lund avrundade terminen. Jättekul, älskar verkligen den där klassen. "Liiiiisaa, ser du att jag ser dubbelt!?!?" och "Nämn en skådis som börjar på N: - Hmm... Ulla Skog!!! ....."

Kvällen igår, var snurr hit och dit, men nicey. Käk och datorfix med min router-hero startade kvällen. Sen hamnade jag hos Ia och Henke med utsikt över taken på Rörsjöstaden. Dramatisk fotbollsmatch, vin, la musica och vidare ut i sommarmalmökvällen. Ica och Ia & co droppade av vid folkets park, jag följde ugnspannkaksdoften och fortsatte till falkenbergsgatan, gott!! Sen nosade jag upp afrikanska rytmer och hittade till Rickyticky och Tant H på claesgatan. Choclaudio och Manke hade också hittat dit, till spelglädje och galen dans. Det är sånt där jag menar, bara komma på sig själv med att sitta och le, och ryckas med. Avslutning på snurret blev B-filmer och sömn.

Söndag nu, och jag har ont i magen, vilket är bra. Behöver dom där avstampen. Det har snurrat på nu, länge. När inte cirklarna sluts som dom ska tenderar allt att snurra på i en allt mer rasande fart. Jag vill så mycket, det är nog därför. Har varit svårstoppad på sistone tror jag, varken kropp eller sinne har hängt med. Men nu har åtminstone kroppen kämpat ifatt, tack för det! Nu börjar det om på nytt, här och nu, noll och blankt, oändligt med möjligheter utan förväntningar eller krav. Jag måste ingenting! Jag gör vad fan jag vill, grymt!

Måste bara nämna oxå:
Dom där bänkarna runt fontänen på bantorget som fick mig att känna någonting i fredags natt. Inte så mycket mer än så egentligen, bara minnen från en dag som passerat. På samma sätt som att Nick Drake och Tant Strul är minnen från en annan dag som också passerat.

Och till sist - den cyklande flätan under cykelhjälmen på Södergatan i Lund VAR häxan Bülow. Stackars alla nya högstadiebarn som drabbas, år efter år. Världen är en ond plats att leva på. Men misströsta inte, children of universe. Livet går vidare precis som det ska, oavsett om ni tror det eller inte.