En gammal människa fick mig idag att tänka på hur viktigt det är att intressera sig för saker. Låta beröra. Vara nyfiken. Ta reda på. Bry sig.
Så att livet får en mening och ett djup.
Inte hamna i botten med ett tjockt lager tomhet över sig.
Intressera sig. Trots att man är 70 år och hustrun olyckligt nog blivit ett kolli efter en stroke. Trots det nynna på glada sånger när man pysslar i köket. Trots det läsa ledarsidorna i sydsvenskan och stryka under nyckelord i artiklarna för att verkligen förstå och sätta sig in i den politiska situationen i Israel och Palestina. Trots att hustrun på andra sidan frukostbordet bara kan säga ja och ibland nej. Ändå intressera sig.
En ung, snygg, underbar och fantastisk människa har idag fått mig att tänka på hur viktigt det är att våga känna efter.
Lugn trygghet i bara mig själv. Själv.
Vara svag men inte fastna i det. Själv och tillsammans.
Våga känna efter. Trots att det idag är dagen då han lämnade mig igen, för en stund. Trots att det idag kan kännas extra tomt, om jag känner efter. Trots att det inte finns någon som alltid är nära som kan slita loss mig från den gråa tunga betongklumpen som jag fastnar på ibland. Ändå våga känna efter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar