Känsla av att jag missar något, någon, som jag glömt eller förbisett? Att inte räcka till eller missförstås. Att andra, annat, inte når mig. Såna är dagarna ibland. Drömmarna säger samma sak. Att jag inte riktigt ser. Framtiden en sörjig röra som suddar ut nuet, där jag egentligen vill vara. Men allt jag behöver är nog en kram. Eller en ny dag. Låter natten ordna det i sin egen takt, ticktack...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar