Fredag och första doppet för den kalla säsongen på kallis. Så himla underbart! Känna hjärtslagen öka i takt med att kroppstemperaturen stiger. Sen ut i kylan som är kall, men kall på ett alldeles unikt sätt. Kall som isvindar mot bar hud. Och så ner i stora kalla havet. Där i är man i en annan värld, en annan tid, ett overkligt tillstånd. För att vara helt nersänkt i femgradigt hav är inte helt realistiskt. Man borde inte vara där. Men man är där, för en kort stund. Sen upp till värmen i den sexgradiga luften med vindar som nålar mot utsatt kropp, som mot all förmodan fortfarande strålar ut sin värme, som är het ända långt inifrån djupet, från där hjärtat slår.
Som en ny människa lämnar jag bastu och hav, cyklar genom Malmö. Förbi pildammsparken. Polisbilar överallt, en obehagligt stämning. Det får sluta nu, sluta skjuta och ge fan i att förpesta tillvaron för oss. Kom igen, vi är alla människor som bara vill finnas till i vår fina stad. Hoppas hoppas på en helg utan hat, det gäller oss alla, kan vi inte alla bara komma överens om det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar