Changes haunting me

Ny sommar. Den andra. Varför då, varför inte den tjugoandra? Den andra utan dig. Den andra som räknas. Eller den andra som inte räknas. Vi kan säga att det beror på staden, min andra sommar i denna staden.

La Luna och en endaste vit stjärna på en neonlysande djupblå himmel igår, bakom kolsvarta knivskarpa fasader. Folkölsfull. Känslofylld.

Träffade Joss, kaffe och choklad i solsvettig lägenhet, massor med tårar och försök att förstå. Ond orättvisa är vad det är. Ni är så himla bra. Ge inte upp nu, fastän ketschup aldrig kommer att bli tomat igen.
Vidare till stadsparken som inte finns, så kungsparken fick det bli för schack och falafel. Förlust igen, fan.
Debaser-öl, folköl, cuba café-öl.
Hem till eftertanke och förvirring. Ääääsch. Varför så svårt.

Genom svårigheter, mot stjärnorna. Jovisst, men väl där brinner man ju upp. Ska man påbörja nästa resa då bara, för att brinna upp igen. Eller ska man stanna halvvägs, kanske så nära som möjligt utan att fatta eld. Jag är nog för ivrig, och alldeles för naiv, tror mig kunna vara där och brinna, utan att brinna upp. Dumt.
?
Det kan vara feghet, rentav dumhet. Som att stå vid ett enda stort och evigt vägsjäl och vilja stanna där. Måste nog därifrån inser jag plötsligt. En liten svart spindel mitt i nätet som inte vet om det är bäst att stanna där, eller om man kan börja vandra. Det går ju faktiskt att ansluta till ursprungligen bortvalda vägar genom att avvika från den första tråden och styra in på en annan. Det är ändå samma nät, mitt nät som jag gjort. Smart grej, som borde användas och inte bara beskådas från mitten.

Scared and worried
cause changes haunting me
I know somethings will be lost and something's gained
but everything here's made of light
So maybe there's no need for worries
Changes hanuting me
- Here they come!