Kommande studieperiod med mycket frihet kommer innebära spendera timmar på café, träffa folk, njuta av nattens sköna timmar.
Som idag.
Med målet inställt på Simpans mandelpestomackor tog jag mig igenom förmiddagens timmar med att sammanställa postpolio-dokumenten. Sen cafébesöket, och Joss kom förbi, alltid lika nicey! Och Tigerblad med sockerkickad son och givmild macbook höll också sällskap. Hem igen, in i referensdjungeln bland fotnoter och allmän röra. Flyr till Volym och får en tofuburgare, en öl och fyra girls som ger mig supertrevliga timmar. Fastnar på möllan, ansluter till grabbsen på Falkenbergsgatan.
Kaurismäkis Ariel är lite fin, lite bra. Kanske mer än lite. Så snygg, som alla hans filmer. Men just Ariel känns som en liten film. Man fnissar lite, njuter lite av den enkelhet som finns, som ändå är snyggt. Det räcker så. Sen hem igen, mer postpolio-finslip. Kämpar, timmar, och KLAR! Underbart, nöjd! Konstig energi i kroppen nu. Klockan är 04.16. Alex sjunger Såfint2. Pumpum sover. Sun, moon, star : shine. Jag vill springa ner till havet och sitta på bryggan. Det är höst. Jag vet inte varför jag upprepar det så ofta, men det är verkligen det. Jag gillar höst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar