Skitdag

Idag är en skitdag...
Idag hatade jag mina patienter...
Idag hatade jag människorna på buss 146...

Idag lyckades jag pumpa mitt cykeldäck så hårt att det exploderade 100 meter senare...
Idag lyckades jag bli underkänd på en uppgift som inte ens har deadline förrän om två dagar...


Idag fick jag en känsla av att det var bokrea, det var det...
Idag köpte jag en bok av Auster, en av hans fru och Äcklet...
Idag köpte jag ett par gråa cheap monday manchesterbyxor för 100kr...

Idag tvättade jag med flytande tvättmedel för första gången i mitt liv...
Idag tvättade jag en New York-niggers kalsingar och en New York-konstnärs t-shirt...

Idag drömde jag att jag föddes...

Fuck internet...

To be continued.....när mitt jävla internet fungerar igen.
Nu är jag bara 1,5h sen till min tvättid. Skynda skynda! Sen blir det Boris på inkonst!

Lördag...Lilla Lilla Malmö

Tidsskillnad, flygplansmat och luftturbulens stal min sömn, och plötsligt var det förmiddag i London. Nästa sekund hemma, i lägenheten. Väldigt märklig känsla, tomhet, någon slags trygghet. Vet inte vad jag ska tycka och känna. Lilla lilla Malmö. Men underbara fantastiska vänner. TACK för att ni finns. Ni hänger med tillbaks snart, eller hur!? Jag lovar, det är outstanding! Saknar det så...

Fredag...Farväl NY :(

Sista dagen, det kändes. Ville verkligen inte lämna. Promenerade hela vägen ner, via east village och kvarteren med knäppa gatunamn till south street port med utsikt över broarna igen. Wall street igen. Det finns så mycket mer att upptäcka. Två timmars taxitur i rusningstrafiken runt hela Manhattan var verkligen något. Hade svårt att hålla tårarna tillbaka. Allt jag upplevt där, och allt som bara var där just nu. Via Jerseys kaosartade vägnät mot Newark, och flyget österut. Times Squares neonblinkande fasader från 2000 meters höjd var grymt.

Torsdag...Brooklyn

Jag vet inte om det var det perfekta fotoljuset, Luris sällskap, sentimentaliteten över att närma sig slutet, eller helt enkelt bara en fantastisk stad som gjorde dagen till något alldeles speciellt. Vi bara gick omkring och levde, upplevde, iakttog. Log rakt ut i luften, åt allt. Vi gick till apple store i affärskvarteren i kanten av central park. Kollade Rockafeller Center. Tog oss downtown. Distraherade av något helt annat hamnade vi på Brooklyn istället för att hoppa av på subway-stationen innan. Det gjorde inget. Fick hjälp av solen och en vägbeskirvning med den speciella Brooklynaccenten för att hitta till Brooklyn bridge. Gick över bron, hem till vårt Manhattan. Världens godaste hamburgare på belgiskt TinTin-café. Och rice pudding på knäppt cyberfuture-ställe. Sen var det tack och hej till sir L. Kunde inte titta bak när jag gick upp för trappan efter hejdå-kramen. Knepigt det där...
Lugn sista kväll. Ingen John... Hade nog hoppats, men inte trott. Nästa gång ska jag ha en trippelbandsmobil med mig!

Onsdag... Empire och vår!

Vaknar, ger mig ut på gatorna utan att veta vart jag är på väg, som vanligt. Empire State Building måste göras, åker upp där. 88:e våningen, eller något sånt, ut, och shit! Det som möter mig där är bara något av det mäktigaste som kan tänkas. Min stad, så vacker, så häftig! Vårsolen som värmer, står där hur länge som helst och bara njuter.
Väl nere i myllret igen är vårkänslan uppenbar, underbart! Går hem och slänger av mig mössa och vantar, förbereder för en långpromenad. Riktning downtown och east. Går i några timmar. Områden för område, skiftar i stil obemärkt, trafikkaos, slum, parker. Alla njuter av solen, bara överkroppar, spontana leenden, fågelkvitter.

Tillbaks på hostelet. Börjar kunna det där med Hey!-how-are-you-doing nu. Så ett spontant ihopplockat gäng gör sig redo för en öl i kvällningen. Molly Wee på hörnan mittemot får jag besöka när min riktiga Molly är med och besöker staden. Drog vidare till Bernie på BB King. Tipsades att fortsätta till lokal pub en bit bort. På väg uptown utreds invånarnas svart kryss i pannan samt big apple-teorin. En turk, en tysk, en brasse och jag, på Scruffy Duffy. Tänka sig, att en Luri från San Paolo kunde ha så mycket gemensamt med en liten Lisa i sitt esse vilket bidrog till en väldigt trevlig kväll.

Tisdag... Happy Marti Grass!

Borta... Ok, get on with your life! Hänger med den australiensiska damen som aldrig sett snö till Times Square och letar efter world web cam. Efter överväldigande vänlighet av poliser, gatusopare och säkert 10-15 andra vänliga själar och en hel del farande runt gatorna där finns vi iallafall vinkandes kl 10.55 PM 20 februari 2007 http://www.earthcam.com/usa/newyork/timessquare (cam 4 tror jag..) . Tack och hej till lady Oz och ses aldrig mer, hälsa aboriginerna, cool dam.

Går vidare själv, uptown. Ser plötsligt en ljus öppning mellan fasaderna längre fram, central park! Ekorrar. Drömmen natten innan om farmor och jordekorren. Livet är verkligen en slump av sammanträffanden.

Metropolitan museum var helt klart värt ett besök, en hel del som fångade mig. Tack till både Waseems dansande polare och painter-John för att ni tvingade dit mig.

Eftermiddagsdrinkar med Satinder på Emmeretts irländska pub. Pratade Strindberg och Bergman, samtidigt som New York-borna väller fram på gatorna utanför. Gående och körandes, tutandes, på väg hem, på väg bort, på väg vart som helst. Kvällen fortsatte, till galen Marti Grass-fest på New Orleans-pub, glitter och countryband. Avslutade på samma ställe som allt började i fredags, dit Freddie tagit mig, som råkade vara denna Satinders stammisställe, baren på 41st. Fem medelålders män, jag och en Florida-fjortis som bartender. Hem i regn, och vad jag älskade till och med det, de blöta gatorna, staden i regn hade jag inte upplevt innan. Ja precis, hem. 8th avenue som ledde mig till mitt hem något kvarter bort på 30th street.

Måndag...magic

Fucking killing cold! China town var klockor, guld och asiater. Via Staten Island Ferry hittade jag frihetsgudinnan, plötligt bara stod hon där! Lite senare stötte jag på ground zero. Wall street innan dess.

Kvällen sen... Livet är som allra vackrast när slumpen får bestämma, helt klart! Slumpen bestämde att John öppnade den där dörren, att det fanns en takterass och att en australiensisk dam upptäckt att man kunde se Empire State Buildning därifrån.
Långt senare i köket på hostelet. Resans första anteckning... "Som nu. Väntar. LYCKLIG. Och eftersom NY är en helt fantastisk stad för mig just nu hinner jag inte skriva mer." Han kom. Och någon trevlig chilenare, som var långt bort i minnet såhär i efterhand. Märkligt, för han var betydelsefull. Den stunden i köket där. Vi snackade politik, visst ja. Han var verkligen trevlig, men försvann visst i skuggan av någon annan. Someone good, someone true. Someone like you. Couldn't feel love, couldn't think straight. Couldn't feel trust, couldn't trust faith. Men jag borde ju, om någon gång så nu. Här spelas Lightning Crashes från receptionen. Kanske är det precis vad som händer också. Men jag ska aldrig sluta att tro på kärlek (vad det än är?), och på helt underbara människor. I will never.

Söndag...slappdag

Vaknar, sover, sover, vaknar. Bernie är halvdöd, så ynklig som bara en man med influensa kan bli. Freddie fortfarande lika cool. Vi fastnade där hela dagen, i New York-sunkig lägenhet med the perfect view. Golf på tv, katter i soffan, dj vinyl-mixer, halva schackpjäser, kyckling och ris, kyckling och bönor, som söndagar ska vara, oavsett vilken kontinent!

Lördag...love NYC!

Jag går ut på stan. Full av liv och öppen för alla intryck. Och oj.


Fest hos Waseem på kvällen. Collegegänget. Den dansande trion. Den långhåriga musikern som växte allt mer under hela kvällen, intressant, hade verkligen velat se en fortsättning. Synd att det inte direkt bara är att gå till Brooklyn och hoppas råka på någon man vill lära känna mer. Och sen har vi Timbuktu-kopian. Säkert fler, men bara som pusselbitar som tillsammans gjorde en väldigt bra kväll. "You have to have a girl, you know..". Va fan!! För att komma in på en nattklubb, hmm. Jaja, på nåt sätt blev jag klonad fem gånger. Taxi och buss och plötsligt var jag med Bernie på Jersey. Manhattans skyline i natten och i en berusningsdimma, vackert, underbart.

Fedag...on my way!

En bra sista hejdå-kram och leende och ord från pappa, sen var jag på väg. Underbar känsla, äventyr!!! Det där leendet för mig själv, fysiskt på läpparna och själsligt i hjärtat och hela kroppen. Det återkom också många gånger under resan.

Flygplatser, älskar flygplatser.

Och flyga, är inte det ett av vår världs mest otroliga påhitt.

JFK airport, subway, och plötsligt var jag där. Går upp från underjorden vid 34th strett Penn station, möts av - ja... New York helt enkelt!
Hittar Manhattan Inn Hostel. Hittar en trevlig receptionist som tycker att Lisa är ett fint namn. Hittar till Bernie på BB King jazzklubb. Presenteras för världens coolaste Freddie som är stenhård och hur schysst som helst. Galen första kväll. Full for sure. Kanske för att "that hat...is a goldmine"...