På fotografierna från den över ett år gamla filmrullen.Fan vad vi inte mådde bra. Hur det syns nu, hur vi inte såg då.
I mina drömmar.
Rädslan för att fastna igen i det som inte var bra. Samtidigt det svåra i att släppa.
På Emmas buss.
Visste ju att det skulle hända, förr eller senare. Hur det kändes? Ja, typ så Joss, som ett hål i racket :)
I mina tankar.
Men det behöver varken vara fel eller farligt.
Livet går vidare, det är redan på väg!
Ain't scared of lightning i huvudet på mig när jag lägger in tvätt i maskinen i världens bästa tvättstuga, snart får jag gå ner igen och starta nästa maskin, tjohoo!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar