Jobb och vänhäng har fört tiden framåt samtidigt som jag känt mig där, närvarande och njutandes av nuet, då. Nu, när det allt mer närmar sig, är det allt svårare att inte blicka framåt. Vilket man också får. Längtar efter semester, det ska bli underbart!
Ibland när allt är bra, så bra, typ bara bra, kan det också bli för bra. Då ska jag nog släppa taget lite. Sluta styra, sluta oroa mig. Sluta bry mig om bra kan bli bättre eller om bra redan är perfekt. Bra räcker gott!
2 kommentarer:
du är ju liksom braigast :)
Och det bästa är när andra hjälper till att påminna om det, tack! :)
Skicka en kommentar