Coming down to solid ground

Fredag, och det känns fantastiskt! Lovely vecka bakom mig och lovande helg framför mig.

Man tog sig framåt, lugn infann sig, grund formades och ro kunde spridas, trots allt. Trots tyngd, tvivel, rädsla...fel, kanske, eller rätt.

Veckan har känts. Bra, grym, fin. Eller bara känts, helt enkelt. Go with the flow, låta livets labyrint vara min allra bästa trognaste vän. Vi kommer bra överens oftast. Tungt är bra, tvivel är grymt, rädsla är spännande, eller. Kanske inte. Kan man ångra en konsekvens? Don't think so. Känsla, tanke, slump som blir till handling och en saga som kan berättas, åtminstone ytan. Det händer saker, saker betyder saker, saker är ändå bara saker. Djupet innehåller så mycket annat.

This weeks shoulders.
En axel mot min axel. Sudoku och trivsel.
Ett huvud mot min axel. En sån kväll som bara blir, sommar, spontanitet och underbara människor, människa, den och den och den. Något som drar, någon, lockar, vill, får kanske inte men kanske ändå, plågas och att älska känslor, alltid. Låta hända. Också bara vara, där, närvara i en skön känsla och välbefinnande med mig själv där jag är, i ett sammanhang.

En annan dag i veckan som gick var jag och Alex i Lund hos Poppe the bad dog. Hann se nästan hela Polanskis "Repulsion" iallafall, visste att den skulle vara bra. Den var bra. Det var den.
Därifrån drog vi till Mumma och Puppa och middag i Staffanstorp. Alex och pappa pratade krig, jag gick igenom pappas vinylsamling och spelade på deras piano. Hittade ingen mintgrön edberg-overall men däremot tre tennisrack som jag plockade med mig, så snart blir det lir i sommarkvällen igen. Satte oss i bilen, såg solen på väg ner och då vill man till havet. Väl framme i Lomma var det nog månen som var vackrast. Stor och vit på en blålila himmel med ett åar gråvitlila moln. Beauty it is. Skånepariets närradio säger jag bara, FM 89,2 mhz. Lyssna och begrunda, eller skratta. Bara gör det! Obeskrivligt...


Ny dag, upp i ottan. Jag älskar mitt jobb. Oj, men ja, så är det! Mycket sudoku, ännu mer kaffe. Läst, äntligen, tänk att det skulle krävas att jag började jobba för att det skulle hända. Med kacklande kafferepande tanter längre bort i lokalen blev det ett perfekt läsbrus. Med avbrott för att besöka tant hit och tant dit, koka kaffe eller havregrynsgröt. Tillbaks till fika. Prata mac, långa kroppsdelar, tidningsrubriker, musik och spel. Någon som har ett xbox med pingisspelet, jag måste låna. Man måste vara taktisk. Och easy girl samtidigt. Let loose, men inte glömma vad man vill. Det mesta kan gå fel.
how far can wrong go? don't fear, fire is enough
Livet är entropiskt. Jag tar med det i beräkningarna, glömmer inte att livets labyrint kommer att leda mig dit den själv vill. Min egen vilja och önskan är som en droppe i vattenpölen som 4-åringen utanför kronprinsen lägger sig raklång och plaskar i efter störtregnet häromdagen.


Årets första utomhusbio var en skruvad och snygg japansk anime, "Paprika". Torson i skymningen, regndroppar mot vårt paraply, tur att kroppar är varma. Ytterligare en nice day med en nice dig, my friend mr Choclaudio.

Sovit halv två till halv två. Och här är jag, var jag. Over and out!

Toe Power

Mina tår har fått oanad uppmärksamhet veckan som gått.




Någon har aldrig någonsin förr sett tår som är bredare längst ut än baktill.

En annan vid ett helt annat tillfälle utnämner mina tår till de längsta hittills.




Det känns bra.

Moonfaced

SHINING.
!
!!!

(?)

There is hope!
Come whatever may...

Kort sagt, en bra kväll hos Rickard. Knytis och vin, gitarr, och nya bekantskaper - for the win!

Some Looping Done

Tränat med Josefin, första passet på toklänge. Jättekul! Lilla lilla vita, som man kan göra så mycket spännande saker med!


Idag var jag nära att ta mig till mitt livs första fotbollsmatch på stadion.. Lite sent påtänkt, så istället blir det världens hallabalooo - storhandla med Rickard på Coop, tvätta med Choklaudio i min hi-tech-stuga och filmtajm!

Silence without speaking

Tänkt.
Att en tystnad inte kan uppstå ensamt. Utan är något som finns mellan det ena och det andra, den ena och den andra.
En tystnad som bara är vår, altstrad gemensamt. Något att ha och äga tillsammans.
Någon som vill skapa en tystnad med mig?
För det är vad jag vill ha nu.

Backwards into the future

Midsommarhelgen som innehöll det mesta, åtminstone mycket.
Midsommarafton, utan större festplaner. Smet från jobbet vid lunch och lurade till mig tid för att träffa P igen. Längesen. Sen sist, hör och häpna! Som då, fast ändå inte, såklart. Bättre. Keith Richards satt kvar på väggarna, sängen var lika stor, men inte som då. Rödvin, röda bär och svart historia som kom fram. Älskar att lyssna och finnas. Fick tusentals mp3 och en bärbar cd-spelare från stenåldern men värd minst guld, iallafall musiken där i. Skyndar hem för att hämtas upp av mamma och pappa som kör oss till Furuboda.


God mat och osannolik klockdramatik. Ensam sen promenad i vattenbrynet och fulla nakna nattbadare. Nostalgi från pappas godnattpuss på kinden och mammas långa tjocka hår genom mina fingrar. Sentimentalitet som alltid på högtider, årets milstolpar då man stannar upp och tänker tillbaks och än mer förundras över nuet. Känner midnatten, ser att det inte är svart utan blå himmel bakom tallen och hör Dire Straits Romeo And Juliet och Springsteens River.

Where you can fall for chains of silver you can fall for chains of gold You can fall for pretty strangers and the promises they hold

Now those memories come back to haunt me
they haunt me like a curse
Is a dream a lie if it don't come true
Or is it something worse that sends me down to the river
though I know the river is dry
That sends me down to the river tonight
Down to the river
my baby and I
Oh down to the river we ride

Kärlek!!! Till musiken och natten och njuta av ett ögonblick, där och då. Solen på väg upp medan jag somnar. Drömmer om fula fiskar som inte är så farliga som de verkar, snarare uttråkande.


Midsommardagen. Mycket tid för ro och eftertanke i Furuboda, älskar att vara där. Sitter på altanen, ser djur och tänker på dom och på annat. Kalle Koltrast, Kalle Kanin och Calle Fin.
Rådjur på ängen, rävlik i diket. Tänker att man alltid är liten när man färdas i bil och följer landskapet utanför genom fönsterrutan.
Sen Mirnas födelsedagsbjudning i lilla stugan mitt på vackra Österlen. Ler åt Poppes öron som fladdrar långt bort nånstans mitt i de meterhöga växtligheterna på fältet.

Tar tåget från en liten ort någonstans mellan Simrishamn och Ystad. Hjälper två engelska turister att låta ödet föra dom antingen hit eller dit. Musiken i öronen igen, och snart i Malmö. Rykten om att Rickard stryker en mintgrön Edberg-overall, och SÅ kul att spela tennis igen. I kvällssolen i min stad!

Söndag. Natten höll mig vaken med tårar och tvivel. Men beslut är bra och behövdes. Vaknade långt in på söndagen. United-söndagen.

Måndag, och mötte inte någon på vägen till jobbet, hihi.. Leka är kul, men på riktigt kräver allvar, och jag längtar ju dit. Bra dag på Gyllebo, nya bekantskaper i personalen. Ut på stan. Återupptäcker skivesset och träffar Joss på möllan. 12 vinlyplattor, 1 mascara och 50cl öl rikare. Och miljoner nya önskningar om att det ska bli bra Joss.

Det var dagarna som gått. NU hemma. Ledig imorgon, och natten nu snart bara min. Laurie Anderson snurrar i spelaren...

They hear a voice it says: Good evening This is Captain Midnight speaking And I've got a song for you Goes somethin like this: Starlight Starbright We're gonna hang some new stars in the heavens tonight. They're gonna circle by day They're gonna fly by night We're goin sky high. So good night ladies And good night gentlemen Keep those cards and letters coming And please don't

Midsommarregn

Hemma och pustar ut mellan hemtjänstbesöken hos de söta snälla tanterna.
Midsommar. Regn. Musik. Hade helst stannat här.
Men måste tillbaka till oldiesarna på Mellanheden nu, sen bär det av det Furuboda.

Känner mig lite splittrad nowadays. Tankar på många på olika ställen. Limmared, Italien, Möllan, Staffanstorp. Take care out there! Och glad midsommar alla!

Changes haunting me

Ny sommar. Den andra. Varför då, varför inte den tjugoandra? Den andra utan dig. Den andra som räknas. Eller den andra som inte räknas. Vi kan säga att det beror på staden, min andra sommar i denna staden.

La Luna och en endaste vit stjärna på en neonlysande djupblå himmel igår, bakom kolsvarta knivskarpa fasader. Folkölsfull. Känslofylld.

Träffade Joss, kaffe och choklad i solsvettig lägenhet, massor med tårar och försök att förstå. Ond orättvisa är vad det är. Ni är så himla bra. Ge inte upp nu, fastän ketschup aldrig kommer att bli tomat igen.
Vidare till stadsparken som inte finns, så kungsparken fick det bli för schack och falafel. Förlust igen, fan.
Debaser-öl, folköl, cuba café-öl.
Hem till eftertanke och förvirring. Ääääsch. Varför så svårt.

Genom svårigheter, mot stjärnorna. Jovisst, men väl där brinner man ju upp. Ska man påbörja nästa resa då bara, för att brinna upp igen. Eller ska man stanna halvvägs, kanske så nära som möjligt utan att fatta eld. Jag är nog för ivrig, och alldeles för naiv, tror mig kunna vara där och brinna, utan att brinna upp. Dumt.
?
Det kan vara feghet, rentav dumhet. Som att stå vid ett enda stort och evigt vägsjäl och vilja stanna där. Måste nog därifrån inser jag plötsligt. En liten svart spindel mitt i nätet som inte vet om det är bäst att stanna där, eller om man kan börja vandra. Det går ju faktiskt att ansluta till ursprungligen bortvalda vägar genom att avvika från den första tråden och styra in på en annan. Det är ändå samma nät, mitt nät som jag gjort. Smart grej, som borde användas och inte bara beskådas från mitten.

Scared and worried
cause changes haunting me
I know somethings will be lost and something's gained
but everything here's made of light
So maybe there's no need for worries
Changes hanuting me
- Here they come!

Als der Kind Kind war...

Tre saker:

Himmel över Berlin är en väldigt vacker, klok, fin, fantastisk film.

En LP-spelare har kommit till världen, till min värld, till min lägenhet. Den trivs bra här, och jag trivs utmärkt med att vända vinylplattor och lyssna på riktig musik som är levande på alla sätt!

Snart borde min kusin dyka upp här. Tänk om vi fortfarande vore tio år, precis som sist. Då vi sprang omkring i det gröna vassa gräset utanför stugan och gungade med min morfar som var hans farfar, i den bruna solheta hammocken.

Captive in thoughts

Tänker på hur val avgör och i allra högsta grad påverkar. Vilken ofantlig mängd vägar och vändningar som finns tillgängliga och är möjliga.

Som att fundera över om dagen ska innebära att njuta av solen, havet, livet här eller där, om jag ska träffa den eller dem underbara människorna som finns i min närhet. Fantastiska sköna lediga dagar!


Speciella tårar. De som faktiskt betyder något. Och inte så lite heller.
Jag är fortfarande förvirrad, alltid förvirrad. Känslor är ett eget litet universum där allt kan hända. Bra saker har hänt, men det kommer hörn som måste passeras.

Jag ska bli bättre på att se mig om, kanske till och med återvända, fast som den jag blivit, och börja om därifrån på något nytt. Inte utan känslor, men en annan sort, en ny typ. Det finns miljoner olika, det är häftigt.

En vilsen hund och en bortkommen uggla avslutar kvällen på msn. Ett sms som helst inte ska försvåra men samtidigt vara sant och ärligt blir det sista innan jag somnar. Och Nine Horses album Snow Borne Sorrow har fått vara det perfekta soundtracket till ikväll, allt som varit nuförtiden, och kommer att vara.

Jag ska minnas mina drömmar i natt.

Being here, going on - forever falling

Snubblar över tangenterna en stund bara medan tvätten torkar, MKB-snubben skruvar i eluttagen och Boards of Canada når min musiksjäl (fina killar det där ja!)



Har varit hos tanterna och lagat frukost i morse, det verkar bli ett schysst jobb.
Snart lunch på stan med tentabarnen Ia och Ricky, och drummer boy David.

Sen till beachvolley-planen. Längtar redan. Älskar att vara där. Sand och boll och sol. Och att gilla en känsla. Kan nästan tänkas bli hav efteråt också idag, hett värre, sommar på riktigt. Får se när vi så småningom hamnar hos Emma senare ikväll, och vem. Ser fram emot det, och dagen, och nästa minut.

Those days larger than life

Förunderligt, hur kvällar kan bli vad den just blev. Vad detta detta är är oklart. Vad som hände? Ingen aning. Att syster min och united-trion bjöd in sig själva på spontan grillkväll. Att världen är full av bra människor.

En kväll som var och aldrig kommer att vara igen, förstås. Synd eller inte. Livet går vidare, och det väljer nog en bra väg. Är det något jag borde lita på så är det just det, just nu, för det verkar uppenbarligen så.

Men att bli sedd, hörd och förstådd. Den där känslan att bli det till en nivå där jag själv aldrig ens varit, än. Genom någon annan växa ännu mer, vara ännu mera jag.

Själv se, höra, förstå, och tänka nya tankar.
Samtidigt skeptisk, litar inte på något. Bara på det som är nu, aldrig framåt, knappt ens bakåt.

Tro och tankar som är så spännande. Tangerar på så många punkter min egen syn, levandet av livet. Ändå fortfarande denna återhållsamhet, som också visar sig befogad, tror jag. Vill se upp för tveksamheter, baktankar, som förmodligen inte ens finns. Tror inte att det är någon risk samtidigt. Så länge man tvivlar på sina teorier är det bra och rimligt.

Begeistrad, ja kanske, av allt isåfall. Människa där. Kul att vi existerar. Ännu roligare att bli bekräftad, sedd. Dela dilemman, vända och vrida, eller bara lämna och acceptera.

Tankeställare och tankeåterställare.
Vad är vad, rätt och fel. Kanske inget av det.
Drifter, nyfikenhet, öppenhet.

Man kan dra gränser och man kan också dra streck, så är det.

Mogwai

Getting through days

Torsdag, i Staffanstorp för middag och rabarberpaj med mamms och papps, och sen årsmöte som skulle äga rum på good old högstadieskolan. Hagalidskolan med sina röda tegelväggar. Kände igen lukterna i de olika korridorerna. Undrar vem som har mitt gamla skåp? Årsmötet med lilla lilla pingisklubben blev mer av en bisarr upplevelse av att träffa staffanstorpsbor. Ja herregud, vilket folk det finns. Så insnöade och ovetande om allt utanför deras skrämmande begränsade värld. Skönt att säga tack och hej till kassörsposten och klubben som den ser ut idag, har absolut inga känslor för någonting där nu. Allt som varit däremot, oj oj. I den där hallen, combihallen, där allt hände under en period. Där man tränade seriöst och mindre seriöst, underbart bra och katastrofalt dåliga pass. Man var lycklig och högst olycklig. Hade bananlimningar eller superkänsla. Älskade vissa och hatade andra av de som samtidigt befann sig i hallen. Ville stanna upp och vara där för evigt, eller bara bort och ut till en annan verklighet. Men grunden fanns där under ett bra tag, spred sig ut, och till helt andra saker. Svårare saker. Kanske för att jag blev äldre, och ville mer. Ville annat, förstås, inte minst beroende på fantastiskt starka känslor. Kärlek, var precis vad det var. Tror jag mig veta, fortfarande.

Fredag, i Staffanstorp igen, för tandläkarundersökning och besök i combihallen för att avsluta kassörsuppdraget. Cyklar till Åkershus för att hämta nycklar. Drabbas av känslostorm när jag kommer dit och ser grävmaskiner, nya hus, grönområden som är borta, allt är nytt. Jag kunde det där området som min egen bakficka när J bodde där. Nu bor han där. Men där är inte längre där. Och han är inte längre han. Allt är nytt, och borta.

Första helgen i juni, och vad som också är borta nu är alla tentatankar! Äntligen, sista tentan gjord. Underbart helt enkelt! Spontant klassfirande i Lund avrundade terminen. Jättekul, älskar verkligen den där klassen. "Liiiiisaa, ser du att jag ser dubbelt!?!?" och "Nämn en skådis som börjar på N: - Hmm... Ulla Skog!!! ....."

Kvällen igår, var snurr hit och dit, men nicey. Käk och datorfix med min router-hero startade kvällen. Sen hamnade jag hos Ia och Henke med utsikt över taken på Rörsjöstaden. Dramatisk fotbollsmatch, vin, la musica och vidare ut i sommarmalmökvällen. Ica och Ia & co droppade av vid folkets park, jag följde ugnspannkaksdoften och fortsatte till falkenbergsgatan, gott!! Sen nosade jag upp afrikanska rytmer och hittade till Rickyticky och Tant H på claesgatan. Choclaudio och Manke hade också hittat dit, till spelglädje och galen dans. Det är sånt där jag menar, bara komma på sig själv med att sitta och le, och ryckas med. Avslutning på snurret blev B-filmer och sömn.

Söndag nu, och jag har ont i magen, vilket är bra. Behöver dom där avstampen. Det har snurrat på nu, länge. När inte cirklarna sluts som dom ska tenderar allt att snurra på i en allt mer rasande fart. Jag vill så mycket, det är nog därför. Har varit svårstoppad på sistone tror jag, varken kropp eller sinne har hängt med. Men nu har åtminstone kroppen kämpat ifatt, tack för det! Nu börjar det om på nytt, här och nu, noll och blankt, oändligt med möjligheter utan förväntningar eller krav. Jag måste ingenting! Jag gör vad fan jag vill, grymt!

Måste bara nämna oxå:
Dom där bänkarna runt fontänen på bantorget som fick mig att känna någonting i fredags natt. Inte så mycket mer än så egentligen, bara minnen från en dag som passerat. På samma sätt som att Nick Drake och Tant Strul är minnen från en annan dag som också passerat.

Och till sist - den cyklande flätan under cykelhjälmen på Södergatan i Lund VAR häxan Bülow. Stackars alla nya högstadiebarn som drabbas, år efter år. Världen är en ond plats att leva på. Men misströsta inte, children of universe. Livet går vidare precis som det ska, oavsett om ni tror det eller inte.