Sköna steg ut på bryggan. Vattnet i ett hav som är överallt runtomkring. Oändligheten, lugnet, ljuden.
Värmen i kroppen letar sig ut, känner den på huden och i blodet. Andningen som lugnar sig.
Solklotet på väg ner mot havet och de små svarta konturerna som bryter den raka linjen.
Farväl till solen som sjunker och försvinner i jämn takt.
Finns det något mer fullkomligt sätt att avsluta dagen? Så definitivt, så vackert.
Borta för alltid, för denna gången, denna dagen. Men det kommer fler, den kommer igen.
Och om jag blundar finns den kvar som en ljuspunkt på näthinnan som försöker smita. Men jag är där, håller den fast med min vilja och närvaro.
Går längs med bryggan igen, med horisontlinjen som skär mig i ryggen nu. Frihet, helhet, beslut, ”Den ensamme sjömannens födelse” med Bob Hund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar