Akta sig för att göra avkall på mitt jag.
Jag lägger mig ner och låter er slå lite på mitt bröst,
så kanske ni mår bättre?
Det verkar bäst just då,
som om jag skulle kunna resa mig lika hel igen.
Så är det inte.
Jag hamnar ofta där, för jag vill väl.
Jag vill hjälpa att må bra, bättre om det går.
Det är dilemmat över ilska mot en älskad.
Explodera. Implodera.
Jag är ingen ängel.
Jag skiter nog allt som oftast i er, det gör inte änglar.
Min själ håller på att växa sig stark,
men är inte desto mindre skör för det.
Jag frågar utan svar,
söker något jag gärna vill finna.
Och därför finner.
Sånt är det!
Nu ska jag supa mig full, ciao!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar