Pink clouds all over

Livet fortsätter att sväva fram på små rosa fluffiga moln.
Igår blev jag placerad framför en öppen eld i en gammal gammal stuga mitt ute i ingenstans i norra skåne. Tyst som döden, eller som livet utanför stan bara. Man hörde allt och ingenting. Knäpptyst, inte ens elsurr eller datorfläkt. Knastret från den öppna spisen, regndropparna på rutan. Satt och läste psykosomatisk medicin och elden värmde men längtade och väntade på den varma kroppen som var ute i ladan och tömde Volvo Albina från bildelar och skräp. Julmat och åtta elvadagars hundvalpar hos familjen Åkesson. På med sirenerna och ilfart tillbaks ner till stan för att hinna med middag innan Dusty-kvällen på debaser. Fortsatt svävande på moln under hela kvällen som gick. Jag tror hela jag och hela du skimrade i rosa som två självlysande magneter på dansgolvet. Det kändes så iallafall.
Och imorgon åker vi till Sälen, tjohoo!!

Dagens låt: Anders Parker - "Pink Clouds"

God Jul

Jaha, då var julafton 2007 slut.

En ganska halvdan dag. Får man säga så? När man har en underbart varm, fin, kärleksfull familj och nära och kära som jag ju egentligen är oändligt tacksam och glad för..? Och när dagarna just precis nu är de bästa någonsin. Ja jag tror faktiskt det. Jag är löjligt lycklig och har det himmelskt bra. Jag älskar att känna saker, och har alltid gjort det, känt mycket. Men känt såhär har jag aldrig gjort. Helt utan undantag är detta nu känslor av enbart extremt positiv karaktär. Tillbaks till den halvdana julaftonen då. Menade bara att jag borde vara lyrisk. Men är inte det. Inget negativt i det heller. Kanske framstår allt som halvtomt utan den fantastiskt fina filuren som funnits nära och gjort mina dagar och timmar till himmelriket på jorden under den senaste tiden. Så idag blev en rätt så dryg dag. God mat, ja såklart. Kalle Anka, jovisst. Julklappar, roligast att ge som vanligt. Julmys med de som faktiskt börjar bli lite gamla, så sakta. Det gör inget, det är fint, också. De som är ganska så förutsägbara, gråa, inrutade. Ser men ser inte förbi, utöver. Känner, men inte mer än det redan välkända. Tänker, men inte i nya banor. Ja men såklart, så är det väl, och får vara, de är ändå de jag växte upp med. Formade mig. Eller nja. Men gav trygghet. Det har de verkligen gjort. Och gör. De behöver mig, alltså behöver jag dem. Och tvärtom också.

Ska sova lite nu, och längta efter att Tomten ska lämna skogarna utanför Ängelholm och dimpa ner nära mig, och låta drömmarna fortsätta ute i vakna verkligheten. Jag KAN verkligen inte sluta att le!

A Happy Birthday

Jag har fyllt år också. 22. Det känns bra. Att vara. Alltså. Och att fylla. Det var en finfin födelsedag, en happy birthday.

20 dec 06.30: Tårta, presenter, pussar.

20 dec 08.00: Sister Oz på mobilen - grattis till oss!

20 dec 08.30: Onda tankar om meningslösa undervisningstillfällen på rehabhuset. Men med ett leende på läpparna, som alltid these days.

20 dec 10.09: Ia och jag dricker fortfarande kaffe på SOL trots att rasten var slut för längesen. Det är viktigare att få klaga, och skratta åt oss själva.

20 dec 14.nånting: Jag lämnar fram en ogiltig tågbiljett till konduktören i slowmotion, ser osäker och söt ut och hoppas hoppas att han inte upptäcker nåt. Jag är dålig på att ljuga. Ia och Ika har sällan haft svårare att hålla tillbaka fnitterattacken.

20 dec 15.nånting: Kafferosteriet med Ia, Ika och Jörgen.

20 dec 16.nånting: Vandrar genom min stad, jullovskänsla, glad för allt fint som omger mig.

20 dec kvällen nånting: Tre-rätters på Volym. MUMMA. Lycka. Trivsel.

20 dec senare nånting: Inom på Möllan och råkar tajma Andi Almqvists premiär för nya videon, skoj.

20 dec slutet: Ingen is på pildammssjön. Inga stjärnor. Men vindstilla, fullständigt. Händer, mössor, munnar och så var födelsedagen slut. HAPPY birthday to me!

Jul ju

Så verkligt, men kan inte tro att det är sant. Två par ögon som lyser och lyser.
Har det jättejättebra och är jättejätteglad. Kroppar som vill vara ett.
Det är konstigt. Någon så fin, så bra, så JAA.

Hur kunde det jag mest av allt önskade så direkt och så plötsligt infrias? Kanske stod jag överst på lyckolistan när jag väl kommit mig för att kolla in turordningen. Whatever, jag har löjligt fina dagar just nu iallafall.

Julen står för dörren. Folk har rest iväg, staden töms på alla utombölingar till vänner. Men jag saknar er redan!

Det var väl det. Svårt att skriva med ett glimmande ljusskimmer som sprakar i varenda liten del överallt - i kroppen, sinnet, omvärlden, varandet, ja allt verkar ovanligt vackert. Livet ler mot mig. Blaha, jojo, men det är faktiskt så!

Soft star

Så plötsligt var man där. En känsla inuti, runtomkring, utanpå, överallt, som känns väldigt bra!
Helgen har varit finfin. Födelsedagsfesten i fredags med alla ni och ni alla och allt, trevligt! Fifh-middagen i Svedala igår, följt av kollektiv-inflyttningsfesten.
Is på pildammssjön, stjärnklart och lycka.
Söndag och ännu mer leenden. Ut på stan, haweli-brunch med spegelvännen från rajrajland och Mocca-te med anslutande trollunge.
Söndag kväll, han kommer snart, och jag gillar läget!

Sudden smile

Jag är underkänd på tentan. Typ tio personer har lämnat återbud till min födelsedagsfest ikväll.
Men jag ler, massor! Förvånad och förundrad av någonting så plötsligt, så mycket så rätt. Keep on smilin'!

Identical twin!

Idag har jag blivit konstaterad enäggstvilling!
Det 1,5 år fördröjda svaret på DNA-testet visar att jag och Emma med 99% sannolikhet legat och bråkat i samma ägg i mammas mage.
Så grattis till middagar, rikedom och andra saker som slagits vad om angående vårt tvillingskap. Tänk så fel man kan ha, jag som faktiskt tyckte det kändes ganska så säkert som att jag hade haft mitt eget ägg. Fast ändå inte. Rätt trevligt att veta att min identiska genuppsättning finns inte bara i min egen kropp utan även på andra sidan jorden just nu. Tänker på dig, världens bästa syster/kopia/uppdaterade, förbättrade version/ammE :)

Klartext i komplex kontext

Det kanske inte är vid regnbågens slut eller bortom en avlägsen vacker stjärna. Det kanske är en grå sten på den skitiga marken som ligger där och väntar på att bli upptäckt. Livrädd för att bli ivägsparkad. Kanske av misstag. Eller för att den bara råkade ligga i vägen precis i svängfasen för någons steg. Någon som hade lite för bråttom. Eller avsiktligt skyndade förbi.
Jaja.

Vaffödårå?

3 saker jag inte fattat senaste halvtimmen:

1. VARFÖR fick jag en tablettask på systemet? Antingen tyckte hon att jag var söt, eller så trodde hon att jag var ett barn som ville ha godis, eller möjligtvis så var det en kompensation för att det var extra rörigt i kassorna och jag var så hemskt vänlig som stod ut med det.

2. VARFÖR låg det ett oskrivet vitt kuvert med 100 kr i nedanför mitt brevinkast? Vem i hela världen kan ha lagt det där? Jag håller på att förgås av nyfikenhet. Väldigt mysko är vad det är.

3. VARFÖR får jag ett mail av CSN med rubriken "otillräckliga studieresultat"? Jag är ju ikapp med allt, omtentor och kompletteringar godkända.

Denna helgen börjar ju aningen förvirrat. Fortsättning följer, förhoppningsvis, eller så kommer jag få leva i ovisshet.

Happy birthday bloggen!

Torsdag 7 december 2006 skrev jag första inlägget i denna bloggen. Ett år sen. Jag hade ingen som helst aning och knappt ens några funderingar över vad det skulle bli av den. En vag tanke om att det vore kul att ha något att titta tillbaka på, vad jag gjort och hur livet sett ut och tagit vägen och blivit av. En annan vag tanke om att göra något kreativt. Skriva något bra, fotografera något snyggt, och med bloggen få ett forum att publicera det och därigenom kanske eventuellt också skulle kunna få någonting tillbaka, reaktioner och kommentarer. Åtminstone mer än om det legat gömd hemma i byrålådan, eller tankar som blivit kvar i mitt huvud. Vad det blev var väl egentligen inget av det där. Eller lite av varje. Men framförallt så blev bloggen en vän som jag inte velat vara utan ens ett par dagar utan att det då känts tomt och halvt. En följeslagare som hjälp mig att inte slarva bort det viktigaste jag har - mig själv. Självcentrerat som fan, såklart, det är ju en blogg.

Så kommer den självklara jämförelsen om vart jag befann mig då och nu, vilket kanske egentligen inte är så långt ifrån varandra. Och jag vägrar att se det som ett misslyckande. Jag skulle lika gärna kunna skriva tvärtom, för det stämmer också. Det har hänt massor. Jag är på en helt ny plats nu. Och nu. Och nu. Jag säger hej till mig själv varenda morgon, varje ny timme, minut, sekund, varje ny stund.

Då som nu är jag ensam. Kanske är jag lite mer ensam på ett ensamt sätt nu än då. Vilket är bra. Att vara ensam är ensamt och bör vara ensamt. Att slå sig till ro i ensamhet är både tråkigt och ensamt. Ensamt samt en blir tvåsamt.

Dagens låt får bli "Loneliness" och "Let Love Not Weigh Me Down" - Ed Harcourt, som spelar på inkonst NU. Jag är inte där. Nä. För jag är här!

Rain thoughts

Som när man plötsligt befinner sig
på toppen efter en uppförsbacke
utan att ens ha hunnit inse att det var tungt eller svårt.
Sånt är bra!

Sit beside me on a star

Lambchop - is a woman

Insikt, på sikt

Och NU först förstår jag,
hur det mer är ett läge, en känsla som infunnit sig,
till slut,
än ett unikt tillfälle, eller slump.
Hur jag är beredd att ge allt, massor!
Saknar, tänker, undrar, spånar, vill,
men är där ensam nu.
Jag är iallafall DÄR.

Time may change it
but I can't change time

Glad för

Veckan.
Bra på barnhab, bästa veckan hittills.
Bra att återförenas med missförstådda genierna. Att se Ias kropp under förvandling, snart världens bästa mamma.
Bra att jag lite tagit tag i lite saker, lite.
Bra med skevt uppstyckad nattsömn.
Bra drömmar. Vägleder, visar, förvillar, ljus, labyrint, erotik.
Bra mysmisse som är min.
Bra pingispass, trivs ju där.
Bra Joss, bästa, starka, fina.
Bra fredagseftermiddag med mamma.
Bra hemmagjord-pizza-kväll.
Bra helg återstår.

Text som säger ingenting. Ord som tråkar ut.
Men inte innehållet, för mig. Ville bara minnas veckan som gått, som känts ganska - Bra, helt enklelt.