Jaha, då var julafton 2007 slut.
En ganska halvdan dag. Får man säga så? När man har en underbart varm, fin, kärleksfull familj och nära och kära som jag ju egentligen är oändligt tacksam och glad för..? Och när dagarna just precis nu är de bästa någonsin. Ja jag tror faktiskt det. Jag är löjligt lycklig och har det himmelskt bra. Jag älskar att känna saker, och har alltid gjort det, känt mycket. Men känt såhär har jag aldrig gjort. Helt utan undantag är detta nu känslor av enbart extremt positiv karaktär. Tillbaks till den halvdana julaftonen då. Menade bara att jag borde vara lyrisk. Men är inte det. Inget negativt i det heller. Kanske framstår allt som halvtomt utan den fantastiskt fina filuren som funnits nära och gjort mina dagar och timmar till himmelriket på jorden under den senaste tiden. Så idag blev en rätt så dryg dag. God mat, ja såklart. Kalle Anka, jovisst. Julklappar, roligast att ge som vanligt. Julmys med de som faktiskt börjar bli lite gamla, så sakta. Det gör inget, det är fint, också. De som är ganska så förutsägbara, gråa, inrutade. Ser men ser inte förbi, utöver. Känner, men inte mer än det redan välkända. Tänker, men inte i nya banor. Ja men såklart, så är det väl, och får vara, de är ändå de jag växte upp med. Formade mig. Eller nja. Men gav trygghet. Det har de verkligen gjort. Och gör. De behöver mig, alltså behöver jag dem. Och tvärtom också.
Ska sova lite nu, och längta efter att Tomten ska lämna skogarna utanför Ängelholm och dimpa ner nära mig, och låta drömmarna fortsätta ute i vakna verkligheten. Jag KAN verkligen inte sluta att le!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar