Jo det var Benni Hemm Hemm på Debaser i tisdags. Isländskt niomannaband. Sångaren i röd skjorta och svart kostym som inte alls matchade klockspelaren i stora svarta solglasögon under en grå, tjock och stickad toppluva som inte på något sätt hörde ihop med de fyra snälla blåspojkarna med hängslen eller andra lite nördiga atiraljer. Fint var det iallafall, musiken alltså. Mycket åt Sigur Ros, experimentiellt och suggestivt. Mest bestående blev ändå allra sista låten som var en enkel lättillgänglig poplåt om kärlek i en rullstol. Den fick bli förra veckans låt. Men knappast på grund av messet som poppade upp i Jossans mobil under Malmö open-banketten på rådhuskällaren. Nej usch, man måste tydligen verkligen se upp med hur man umgås med folk. Och okej, det verkar faktiskt som att detta hur är till viss del könsbundet. Malmö open ja, trevlig tillställning. Lite märkligt att bara coacha och inte få spela alls själv. Funderar på att amputera en arm så man kan få tävla med dom, vore så kul! Ska iallafall på allvar ta tag i paralympics-planen. Inte spela då, men åka dit och vara där och se hur "mina" spelare skickar ut den ena kinesen efter den andra i deras egen hemma-arena. Vore grymt häftigt!
Vecka 6 år 2008 insåg jag att jag har börjat tycka om barn, och dom om mig. Emilia som till och med dagen efter kom ihåg mig och min mmmmjaoo. Nästan lika lilla Bea vars busblick får hela baltiska hallen att smälta. Barns enkla liv av outtröttlig lek och förmåga att vara precis bara här och nu imponerar.Förra veckan blev också förmodligen och förhoppningsvis sista biten i uppförsbacken som vi båda kämpat i dagar, nätter och veckor med att rulla upp en stor och otymplig sten till krönet. Som han så träffsäkert beskrev om hur stenen nu ligger och vilar, dallrar till lite, vill ner men inte riktigt har satts i rullning än. Snart, detta jävla "snart", vad jag hatar det ordet. Men när farten väl satt igång sker accelerationen...och till slut...fusionen! Strålskyddsinstitutet är varnade för eventuell kärnkraftsreaktion den allra sista dagen i februari. Snart snart snart, längtar!!!
5 kommentarer:
Åh, jag hade velat se. Underligt att det kunde uppfattas som suggestivt. Han gör ju så enkel och fin pop på skiva!
Hmm, suggestivt, kanske fel ord, fast nä ändå inte. När alla instrumenten kommer igång är det fin-popigt och skönt. Men det var mycket bara sångaren och lite gitarrklink, hans finstämda röst och isländskan, så snyggt. Oförutsägbart och lite svårt ibland. Gillade det verkligen. Har inte hört det på skiva förutom I can love you in a wheelchair baby som jag laddade ner sen, men den var ju en av få som lät popig och enkel redan på konserten.
Jag tycker jättemycket om hans isländska poplåtar. De är sjukt fina. Du kan ju försöka ladda ned hela albumet "Kajak". Det är fint.
aaa, så du var också på Benni Hemm Hemm! håller med om att det var fint och riktigt stämningsfullt. skönt att du också associerade till Sigur Rós, trodde först jag var fast i något kolonialtänkande.
:-)
Haha ja men det trodde jag med, men det gick faktiskt inte att låta bli att tänka på sigur.
Skicka en kommentar