Osynlig?

Vet inte hur många gånger jag fått kasta mig ur vägen och veja undan i sista sekund för den gamla tanten som stirrig och helvild kör omkring med rollatorn i sin lägenhet genom hallen mot köket för att äta sin havregrynsgröt.

Och sen cyklandes, passerar ett boulespelande gäng: "Oj akta er, det kommer en cykel!!"
Men JAG då, jag kommer också!? Syns inte jag!?

Men jag är inte särskilt orolig. Jag känner mig synlig. Till och med lysande ibland.