Nyårsnatten. 1 timme och 27 minuter av 2008 har passerat.
Jag är i Stöten, Dalarna, -7 grader ute. +40 grader i andra änden av sängen. Som egentligen inte är en säng utan en bäddsoffa med 4 extra bäddmadrasser från de oanvända sängarna i lägenheten vi hyr här i några dagar. I förmiddags åkte vi snowboard för första gången i våra liv, intressant. Det tog minst 1,5h att ta sig ner för backen som tar 5 min med skidor. Mörbultade, sönderslagna, aaaaaj mina knän, min rumpa, höften, armbågen. Men fasen vad skoj ändå, och lite hittade man balans och teknik mot slutet. Vi gav ändå upp, trötta, omtöcknade, hungriga på apelsin och macka, glada, och sugna på lite hederlig skidåkning efter lunch. Nyårskvällen inleddes med några timmars powernap, och upp vaknade en krympling och en ynkling. Krymplingen var jag efter alla snowboardfall. Ynklingen var han som drömde om möss som fäktas med nålar utan kraft. Stackars finaste har fått feber men kämpar sig tappert igenom nyårskvällen med mig.
Efter att ha känt mig ovanligt osentmental för ett nyår märker jag plötsligt hur tårarna inte kan hållas tillbaka ändå. Nya årets första tårar dröjde inte länge detta året heller. Ligger på rygg i mörkret och tittar upp i taker. Med huvudet på hans arm samtidigt som hetta strömmar från en febrig kropp. Jag tänker dödsångest, sen livsångest, eller tidsångest. Allt så bra, så fint, som är så förgängligt. Dessa tårar alltså, inte ledsna egentligen. Lite rädda kanske. Vill ha kvar allt såhär, nu, men vet att tiden alltid kommer rinna iväg, framåt, vidare.
Han sover. Vaknar. Tycker lite feberyrt att mitt knappande på datorn låter som de små fäktande mössen som tassar omkring, och att mina armbågar som rör sig mot madrassen är ett guppande flöte i havet. Han är fin.
Jag saknar min syster också.
Ungefär så gick tankarna när ögonen tårades där i mörkret någon timme in på nya året. Det enda som hördes i rummet var tunga andetag och det enda som syntes var ett blinkande sken i andra änden av rummet. Kunde det vara displayen från mobilen vi hittade i snön när vi kollade fyrverkerierna, eller mikrovågsugnen? Inser plötsligt att det är macbooken som blinkar. Och visst, förståss, självklart, det är ju skriva av mig nyårssentimentaliteten som är det enda rätta nu. And DONE! Gonatt världen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar