Hejdå 2006

Slut snart, sista timmarna nu. Usch, jobbigt! Jag är inte klar än, tror jag. Med året. Eller så är jag det, eller blir det aldrig. Ett nytt är nog bra ändå.

Nästa år ska jag
Nästa år ska bli
Nästa år...
Äsch

Jag börjar nog bara från början tror jag. Utgår därifrån. Dag 1. Sen vidare. Tror på detta året!

Året som gick...var ju absolut något alldeles speciellt. 2006 - kommer inte glömma. Årets sista tårar..
Sen en trevlig kväll i bästa sällskap, ni är bäst, all of you! Och nån som inte kommer att vara där också. Ses nästa år!

That Song!

Ute igen. Utvilad och redo att möta världen. Förundrades över alla ansikten igår när jag gick på stan. På samma sätt som jag såg den lilla vita bollen på ett helt nytt sätt kvällen innan, så såg jag ansiktena som något högst fascinerande. Betraktade människor nyfiket, som om det var något nytt för mig, det här med att vara människa.

Glad blev jag också av alla trevliga människorna på Rickards nyårsmiddag på vietnamesiska restaurangen. Glad av Emils kommentar om mansgrisen på Brogatan. Glad av champagne och nedräkning till tolvslaget på vårt eget för-nyårsfirande. Glad av livsfarliga lekar på isbanan på lilla torg mitt i natten.






Ny dag, fredag. Vaknade,
lyssnade på Rocket Brothers.
Åkt runt i en bil med Per, burit bord. Han duschade, jag
lyssnade på Rocket Brothers.
Molle anlände. Pizza med dom alla. Upp till Alex.
Lyssnade på Rocket Brothers.
Såg "Fåglarna", äntligen!! Kanske inte jättebra då, men rolig ändå. Kanske svartvita originalet vore ännu snyggare. Och rödvin. Låg på ryggen på golvet efter filmen,
lyssnade på Rocket Brothers.
Hade kunnat vara bara där, ligga så resten av året, och kanske hela nästa. Gick iväg till Retro ändå. Någon öl där med Emma & Josefin, Malin & Jenny och den där röda korset-killen vem det nu var. Snurrade hemåt. Hemma,
lyssnade på Rocket Brothers.

Kanske så att...

"Alla människor har flera olika personer inom sig, och de flesta av oss hoppar från en till en annan utan att någonsin veta vem vi är."
Paul Auster igen såklart!

2006 - Year of Life Out of Balance

mörker ... tankar ... tvivel ... frågor ... kärlek ... tvekan ... beslut ... dimma ... rädsla ... samtal ... röster ... blickar ... möten ... kaos ... uppbrott ... upptäckter ... upplevelser ... uppgivelse ... uppoffringar ... uppskattning ... upprymdhet ... glädje ... förvirring ... intryck ... avtryck ... uttryck ... jag

Livs Levande!

En dag i Staffanstorp, med mamma och pappa. Med allt vad dom är och innebär, dom där två som faktiskt skapat mig!

Att formatera om en PC med pappa är nog det mest tålamodskrävande som finns. Oj oj. Han är trångsynt då, han är otålig och han är oerhört jobbig. Så är det bara. Varendaste liten detalj som måste förklaras. inte ett enda klick om han inte förstår och är 115% säker på att det är rätt och logiskt att klicka där. Så allt tar 1397 gånger längre tid än det borde. Tack syrran för att du tog hand om det där, satt av dötiden uppe vid skrivbordet och PC:n och pappa.

Så kunde jag sitta nere vid köksbordet och prata med mamma. Hon lagar mat. Jag bläddrar bland foto-kopior som jag väljer ut och tar med hem. Nostalgi! Unga mamma, unga söta snälla snygga pappa - foto, berättelser och minnen om gamla tider. Mammas tid innan pappa. Ja, vi är så lika, faktiskt, mamma och jag. Så skönt att prata. Hon är så bra. Förstår mig, på många sätt, på bra sätt. Nej, hon vet inte vad jag gör på nätterna, hihi. Nej, hon kan inte förstå allt. Men det hon förstår, det är viktigt, hon ser mig. En hel del nya sidor fick jag veta av dig idag också minsann, mamma, du får själv inte glömma av det där, som var.

Middagen var så trevlig! Lössläppt och roligt, och smaskens såklart. Sen tog jag en ensam promenad ut till brevlådan vid vägen för att posta räkningarna som mamma envisas med att betalat per postgiro eftersom hon hört och därför tror att när man betalar på internet så slänger man pengarna i ett stort svart hål. Man vet ju inte. Jag log när jag gick iväg. Bort längs med vägen som svänger svagt åt vänster, där man som liten visste att man inte borde gå. Cykelvägen som går rakt fram och sen vänster är säkrare. Jag tror jag redan innan jag lärde mig pythagoras sats insåg att det där var en stor (kanske 5 meter) för mig ganska meningslös omväg. Men på samma onödiga sätt som pappa tuggar klart maten och gärna tar både två och tre klunkar lättöl innan han svarar på tilltal, tyckte han definitiv att man ändå skulle välja cykelvägen. Jag valde bilvägen idag. Passerar huset där den ena gamla klasskompisaen från lågstadiet bor/bodde, minns att hans pappa dog i hjärtinfarkt för ett tag sen. Passerar nästa hus, där parallellklasskompisens pappa tog livet av sig förra veckan. Hemska Staffanstorp. Märkliga ort. Stereotypt enkelriktade invånare.

Gamle Ville Volvo toch jag körde sen till Trellehålan för pingisträning. Första passet på väldigt bra länge. Fick utstå en del peakar för det. Men det tar jag! Bara kul. Känner ändå att det där är jag. Hårdsatsande idiot som dumtränar sju dagar i veckan har jag aldrig kunnat eller kommer vara ändå. Det finns en tjusning i att vara bra tränad, vara i den där världen, sin egen bubbla, tävlingssinnet, fokus, målinriktning, prestation, närma sig toppen av förmågan. Men det finns en helt annan tjusning i att slå på den där lilla vita med en känsla av att se på den med nya, friska ögon. För varje slag förvånas över vad man kan göra, vad som händer, känna av sina rörelser som inte kommer automatiskt. Ovana, otränade synapser i nervbanorna fördröjer impulsen från synintryck till handledspronation för nödvändig vinkel. Det är frustrerande. Men det är okej. Samtidigt ökar prestationspressen i div 1. Att göra resultat under förväntan är mindre okej på något sätt. Tränar man gör man sitt bästa. Gör man som jag nu gör man också sitt bästa, men det kan tyckas annorlunda. Jag kunde trots allt tränat mer. Men så länge det räcker finns inget att säga. Elitserien nästa säsong är ju däremot osäkert. Jag vet verkligen inte hur jag ska göra med det. Några alternativ finns kanske inte riktigt. Allt eller inget. Satsa, känns avlägset. Vara utan den lilla vita, känns svårt.

Nästa gång jag vaknar innan solen är på väg ner, nästa gång det inte är så fasansfullt grått och trist, då ska jag och Ville Volvo ta med David till skogen för en joggingtur! Hoppas det blir snart. Imorgon blir det pre-new years eve med Rickard och hans syster, Per, Alex, David, Emma, Madde, Jesper och kanske nån mer jag glömt. Middag & some drinkin'. Så får det bli!

Some daylight

Jag undrar vilken dag jag ska planera in lite intag av dagsljus. Innan nyår kanske.
Hann ändå se lite av något grått idag innan det blev helt svart.
Vill se "Riket". Vill se "Fåglarna". Vill se Qatsi-trilogin.

The lock was the key

A Love Song for Bobby Long var precis vad jag behövde nu! Såå vacker, fin, bra.
Fler såna filmer. Fler filmer. Jag undrar när jag senast såg film själv. Kanske lika länge som jag tänkt att jag borde skrapa bort stearinet på badrumsgolvet. Eller som jag mått dåligt av att det står en massa gammal mat i kylskåpet. Lika längesen som det var jag kände mig så här utvilad. Nu är jag här ändå, gjort allt det där ändå. Nog ganska hel, och ikapp mig själv. Jag äger tid, som jag har tid att leva i och känna av, göra vad jag vill med, som inte bara rusar förbi.

Imorgon blir det mellandagsvirr på stan. Byta S-videokablar på Kjell&Co, gå till Apple store och fråga om tv-sladd. Vad var det mer..? Badmintonrack kanske! Längtar till bokrean. Jävla konsumentsamhälle, och jag deltar glatt..

Borde väl sova kanske. Eller varför då.
Läsa Auster snarare!

Juldagen

Så var julen över. Bra julafton. Eller som vanligt. Men är det någon gång det väl ska vara precis som vanligt så är det ju då.
Allt känns igen, bara tiden förändras. Ett år sen sist. Jag är nu på en bättre plats, en ganska bra plats faktiskt.

Drömde om J inatt. Han kom fram, satte sig bredvid mig på golvet. Jag satt lutad och han höll om mig. Den värmen. Det var så fint, så skönt.
Han saknas inte i mitt liv nu. Men jag saknar, ändå, på nåt sätt. Saknar men saknas inte.

Mitt hem har under dagen förvandlats från ett råtthål till en perfekt utgångspunkt för allt som jag vill göra men av en eller annan anledning inte gjort. Filmer i soffan, laga mat, läsa, läsa, skriva, läsa, skriva, skriva, musik, musik, musik, musik, munspel, gitarr, garageband, keyboard, foto, schack, snack, pingisrack. Och allt annat. Tänk vad bra, och så svårt var det ju inte. Vaknade 14.30. Fixade allt på någon timme. Middag och öl på Road 66 med Emma senare på kvällen. Nu här. Här och nu!

Auster såklart!

"Att läsa var min tillflykt och min lisa, min tröst och det njutningsmedel jag tyckte bäst om, att läsa för blotta nöjets skull, för att få uppleva den vackra stillhet som omger en när man hör en författares ord genljuda inne i huvudet"

Foto by bibblan

Nights Out

Hemma ikväll. Himmelskt skönt, efter nights out onsdag och torsdag.

Födelsedagen blev bra. För lite plugg, men mycket trevligt. Fika på Mocca med Josefin, David, Alex, Helena x 2 och syster yster. Mat på Mascot och kaffe på Nyhamn. Rena krogrundan. Många ute, lill-lördag och julkänsla. Folk är glada och fria.

Fick anstränga mig för att inte bubbla över av lättnad och den sååå sköna känslan av att klara tentan igår. Avklarat, över, klart, YES! Kramkalas i rehabhuset. God mat på Volym med Emma och Josefin var jag väl värd! Och ytterligare några öl där med Rickard, Malin, Sofia och Jenny. På väg hem till portvin hos Rickard fick jag syn på Petters glasögon på Zarathustra. Och Erika, Och Martin, Och Ia, OCH Marcus, hehe.. Trevligt att ta nån öl med dom också. Fulla men glada. Avslutas på Brogatan bland författarna, journalisterna och skådespelarna, och Alex som också dök upp där.

Så fredag nu. Stan börjar tömmas ordentligt. Tid för mig själv, tid för lugn, ska bli skönt.

Fucking satans jävla helvetes very scary mardröm...

Natten efter min födelsedag kl 04.10
Vaknar skräckslagen, antecknar (trött):

En annan värld. Verkar verkligt och helt ok först. Sen hemskt.
Får besök. T, G och R. Alla kommer samtidigt. Jag reflekterar först senare i drömmen om varför och hur det är är möjligt att dom kommer samtidigt. Hade R gått ända hit? Att dom andra gjort det var mindre konstigt.
Hånglar med Tom i hallen, vidare in till en säng som snart visar sig vara mamma och pappas dubbelsäng.
Så är det med allt - först verkar det normalt, sen förstår och ser jag allt mer det onormala/overkliga i sakerna som sker.
Hela besöket, sekvensen med T i sängen, allt upprepas två gånger. Exakt samma sak händer igen. Plötsligt stannar vi upp, T:s nakna kropp är täckt av nåt halvgenomskinligt grönblått slem. Han blir livrädd, försöker att få även mig at förstå att något hemskt har hänt. Något som borde vara ogjort. Det är för sent. Jag förstår inte varför det är så allvarligt, vad som hänt. Men sen blir även jag orolig och känner obehag. Nog mest för at jag inte förstår honom, men ser på proprtionerna av hans oro att det verkligen inte står rätt till.

Det ringer i telefonen. Nr-upplysningen visar ett ord på 5 bokstäver ("MOSAIC"?, "MOROT"?). Det är pappa. Mitt i natten. Jag är helt borta, kanske drogad tänker jag, eller bara i en konstig värld. Försöker behålla fattningen. Han undrar om Emma. Förklarar att det kanske finns en anledning att vara orolig - något kan ha hänt, men försöker samtidigt att tona ner oron. Jag inser allvaret. Går in i ett rum (Olofs gamla, med känslan av hur jag såg på det rummet när m&p bodde där, och jag kom in som liten, gråtandes 3-4-åring mitt i natten och inte kunde sova... Shit.. exakt samma känsla. Jag har inte drömt/varit i den världen på så länge.) Där inne ser jag iallafall Emma. Försöker fråga henne om hon verkligen är där, i säkerhet, trots allt. Så kan jag ringa och säga det till pappa. Men hon kan inte riktigt övertyga mig. Det är inte säkert att hon är där. I samma sekund som jag tar telefonen och ska ringa så kan hon försvinna igen, och gör det, eller åtminstone inte riktigt är där.

Ser både mamma och pappa i köket. Sitter där med dom. Dom är helt lugna. Som om allt är som vanligt. Men dom vet att det inte är det, dom låtsas, tror jag. Jag försöker allt. Skriker till dom. Det är en konspiration mot mig. Fattar dom inte? Hjälp mig nu! Jag får panik. Tänker att det kanske kan vara en dröm. Tänker att det inte får vara sant. Men det är det. Jag är fast där, alltså är det ingen dröm. Försöker nypa mig själv, försöker allt, vill bara därifrån. Till slut hittar jag någonting, ser någonting att fokusera på. Någonting från den andra världen, den normala. Suddigt, som ett litet fönster i luften/köksbordet kanske. Koncentrerar mig, vet att det är viktigt, fokuserar blicken, försöker allt jag kan, ser det framträda mer och mer tydligt. Och jag lyckas. Bilden klarnar och jag är fri. Har tagit mig ur mardrömmen.

Så rädd. För hjärnan, psyket. Födelsedagen - huvudvärken - drömmen???

Happy birthday to me!

8 sms mottagna när man vaknar, inte illa det! Alla med typ bara "grattis på födelsedagen". Men alla med sin egen personliga vinkling. Nu ska man inte övertolka sms. Men jag hade nog nästan utan att behöva se avsändare kunnat räkna ut på vissa vem som skrivit. Kul!

Jag måste ut nu. Out of here! Inbillar mig att jag måste sätta mig på ett café och att jag där kommer att få pluggat vad jag behöver inför imorgon, enkelt och effektivt.. Hmm, önskar mig själv lycka till iallafall. Innan dess förhoppningsvis lämna in foto-cd för framkallning. Kanske till och med hinna hämta ut foto senare. Födelsedagsfika på Mocca sen!

Going home another day in the life

A Day In The Life

Vilken bra dag! Måndag!
Min mössa bara fortsätter att sprida glädje och värme. Inte undra på att jag känner mig alldeles lycklig nu, efter den över öronen och på huvudet hela dagen! Trots måndag liksom. Märkligt nästan.

Det började sagolikt vackert med solen genom dimman över åkrarna från skånetrafikens nya gummidoftande bussar på E22:an mellan Malmö och Lund. Åter i bästa staden bjöd syster på lunch. Lägenhetsvisningen på Vendelfridsgatan fick mig bara att inse än mer hur bra jag trivs i den jag redan har. Inte ens längtan efter Bob kunde uppväga det. Mr T uppstod från dom döda, Element har äckligt kaffe och jag vann ett schackparti. När jag tittade ut genom caféfönstret såg jag att solen gick ner alldeles för tidigt och att det hängde en cykel i ett träd.

På Clas Ohlsson köpte jag en cykellampa. Emma och Josefin sällskapade med mat på Tamnack. Alex kom och gick. Hos Rickard fick jag träning på balansplattan och pluggat en hel del. På väg över möllevångstorget fick min mobil sitt dödsryck och sa till mig att smita inom Volym, Alex, en releasefest. Kaffe, jordnötter och finfin musik. "Susa" - vackra visor på svenska och engelska. Snyggt med sån känsla i både sång, xylofon, marimba, kontrabas och saxofon.

Och munspelen såklart!

Födelsedagsfesten foto!